Au pair i Paris/alperna

Jag sitter i soffan i vardagsrummet och tittar runt omkring mig. Jag har precis stadat har i tva timmar, men jag ar anda lite osaker. Det ar mitt perfektionistiska jag som saller till det. Visst ser jag att det ar rent, men det ar inte perfekt. Det ar som att jag bara ser smutsen. Men sa ar det alltid. Jag far alltid sluta med det jag gor innan jag blir helt nojd, for jag vet att jag aldrig kommer bli det.

Jag skall forsoka slappna av, och njuta av varlukten, men det ar svart. Aven om det inte finns mycket smuts kvar, sa finns det dar. Ja kanner att jag behove rora pa mig, sa jag skall snart bege mig ut pa en mysig promenad! Jag far passa pa att rora pa mig nu nar jag har blivit frisk, for jag vet inte hur lange det varar... Dessutom har det sluta regna, och (aven om E inte haller med mig) det ar varmt! Nar jag joggade i morse hade jag inte ens jacka pa mig, utan linne+ troja+ tjocktroja istallet, och jag var varm! Sa nu skall jag ga pa en laaaang promenad och bara njuta. Hunden far ocksa stanna hemma. Han har en nyinkopt kudde att gosa i, sa han klarar sig nog...

Och ikvall kommer barnen!!!! Nu har jag faktiskt borjat langta. Tank sjalva: jag har en arbetssam vecka framfor mig med lekfulla barn och, bortsett fran den dagliga dammsugningen, ingen stadning! Nu kanns det roligare an vanligt att mata H och att titta pa film med R. Jag tror att jag tycker om det har jobbet mer an jag tror. Det ar bara det att jag bara marker det nar dem ar borta...

Nu har jag antligen sagt nar jag skall aka harifran. Som vanligt oroade jag mig i onodan. Su blev inte arg, utan forsokte bara fa mig att stanna lite langre. Sedan tog hon fram datorn, och sa borjade vi leta efter en ny au par tillsammans. Vi far se hur det hur kommer ga, for hon har ett antal smalustiga krav... egentligen skulle hon ha datorn hela kvallen, men jag passade pa att anvanda den medan hon star och pratar med E pa balkongen...

har varit har i 9 veckor idag!

Den har dagen blev inte alls som jag hade tankt mig. I morse berattade Lu, som ar ledig idag, att han tankte aka skidor, och undrade om jag ville folja med. Jag hade inget battre for mig, sa jag tackade glatt ja, och skyndade mig att gora mig i ordning. Liksom forra gangen jag akte skidor (vilket ni kan lasa om har: Skiddag!) gjorde vi det i Thollon- Les- Memises ungefar 30 minuter harifran med bil. Nar vi kom dit los solen och det var inte ens minusgrader i backarna! Lu hade kopt med lunch till oss, som vi at pa parkeringen, och nar vi kom tillbaka till backarna oste regnet ner... Men snon var kvar, sa vi fortsatte att aka. Vi fyra- tiden akte vi i alla fall hem, da vi (sarskilt jag) var blota. Men jag tyckte anda att det var en trevlig dag. Jag och Lu hittar sallan pa saker nar det bara ar vi tva, sa jag uppskattade det jattemycket. Jag tror att det ar viktigt att lara kanna vardforaldrarna, och inte bara fa en bild av dem utifran hur de uppfostrar sina barn och beter sig vid middagsbordet.

Jag hyrde forresten skidor av samma kvinna som forra gangen. Hon kom ihag mig, och tackade aven denna gangen pa svenska nar jag lamnade tillbaka skidorna! Tyvarr forstod hon inte att jag pratar franska, och skulle hela tiden envisas med att prata engelska...

Idag fragade Su mig om jag skulle kunna laga en svensk middag till dem (och mig saklart). Hon ar intresserad av mat, och valdigt nyfiken pa vad vi ater i Sverige. Jag svarade saklart ja. De lagar ju alltid mat till mig - och ibland till och med separat - sa det kanns rattvist att jag bjuder tillbaka ocksa. Men det finns ett problem. Jag vet inte vad jag skall laga! Nar jag tanker tillbaka pa vad vi at nar jag var i Sverige kommer jag knappt ihag nagot (vilket man kan tycka ar lite markligt efter att ha bott dar i 19 ar, men jag ar val helt enkelt inte sa intresserad av mat). Och det jag kommer ihag ar sadant som man ater overallt, som till exempel biff. Och det blir kanske lite trakigt om jag bjuder pa nagot som vi brukar ata... Sa jag behover er hjalp! Vilka matratter ar typiskt svenska?

Jag ville ha varme och sol, men det ville inte vadret. Svarta moln har bretts ut over sjon, det blaser sa att fonstrerna skakar, och regnet oser ned! Jag kan se hur snabbt vagorna ror sig i sjon genom fonstret. Usch, vilket vader! Och dt blev ju inte battre av att jag satt och laste en skrackberattelse nar det borjade... Jag kanske provocerade vadret genom att satta pa mig kjol?

Har kommer dagens out-fit :)

Varklader!

Jag har funderat, funderat och funderat, och har nu antligen funderat klart! Nu vet jag nar jag vill aka hem, sa det fattas bara att beratta det for Lu & Su. Jag graver mig lite for det samtalet, for jag vet att de kommer vilja att jag stannar langre. Visst ar det battre an om det skulle ha varit tvartom, men jag vill ju inte gora dem besvika! Dessutom ar jag radd att de skall forsoka overtala mig, och om de lyckas kommer jag gora nagot jag inte vill. Och missforsta mig inte, for jag gillar att vara har. Men jag kanner att jag har fatt ut det jag vill av det nu, att jag ar klar. Det kommer bli jattesorgligt att lamna den har vardfamiljen, men jag vill ga vidare. Men jag skall sta pa mig, och inte lata mig overtalas! Onska mig lycka till!

Det har inte hant mycket idag, sa jag skall inte skriva ett langt inlagg. Imorgon ar jag i alla fall ledig igen, sa jag och E skall till Montreux. Det ar en liten stad i Schweiz pa andra sidan sjon. Det skall bli roligt att aka dit, for jag har inte varit i schweiz sa mycket. Dessutom ar det positivt att aka bil istallet for buss, for bussarna gar inte sa ofta har...

Jag kanner att mina inlagg ar sa trakiga ibland, och jag behove tips pa vad jag skall skriva om. Jag skulle vara jattetacksam om ni skriver vad ni vill lasa mer om eller staller fragor. Den har veckan har jag mycket tid att blogga pa - och det tycker jag att vi skall utnyttja!

Nu ar det en ny vecka, och jag vet att manga i mina hemtrakter har lov nu, da det ar vecka 8 (= sportlov). Fram tills forra aret har jag alltid haft lov denna veckan. Och nu har jag ju nastan lov... Dock har de flesta av mina kompisar gatt ut gymnasiet, vilket innebar att de inte foljer skolloven till punkt och pricka.

Nu maste jag ta tag i dagen. Visst ar jag trott, men jag har saker att gora. Jag har mycket att fixa och planera, sa jag tillater mig inte att slappa en hel dag.. For tillfallet ar jag ensam hemma, for de andra ar pa joggingtur. Egentligen ville de att jag ocksa skulle folja med, men jag ar ju forkyld. For att visa att jag tyckte om att bli tillfragad och att jag tyckte att det var en kul idé lovade jag att folja med nasta gang. Vet ni vad Su sade da? "Det blir ett noje att hitta pa saker med dig!" Vad gulligt sagt. Jag har aven sett hur E har tittat pa mig, och jag tror att de har lite daligt samvete for nattens handelse... Haha. Men jag ar inte ett dugg arg. Att de blev tysta direkt nar jag sade till dem visar ju att det inte var meningen och att de angrar sig. Det blir nog ganska lungt bade idag och imorgon. Lu jobbar kvall varje dag fram tills pa onsdag, och Su jobbar tva pass idag (15- 07, jag fattar inte hur hon orkar!), och darefter natt fram tills natten till torsdag.



Forra veckan tittade 15 nya besokare in pa min blogg! Tack for att ni laser, det betyder jattemycket!

Jag upptackte att jag var allergisk mot mjolk varen 2007, det vill saga for astan tre ar sedan. Sedan dess har jag hunnit vanja mig vid det, och jag har blivit en mini- expert vad galler att veta vad som innehaller mjolk. Efter ett tag var det ingen stor grej for mig langre. Jag fick specialmat i skolan, och mamma kopte in soja- prosukter till matlagningen. De enda situationerna som det blev besvarligt i var nar jag at pa restaurang, eller hos kompisar, da mat varken vet hur bra kll restaurangen eller kompisarna har pa vad som innehaller mjolk.

Jag oroade mig jattemycket for min allergi nar jag skulle li au pair. Jag funderade till och med pa att strunta i det, och trodde att vardfamiljerna skulle sluta vilja ha mig nar de fick reda pa det. Och jag var mycket val medveten om att jag var tvungen att beratta det innan vi fattade vara beslut, sa att inga negativa overraskningar skulle intraffa... Nar jag pratade i telefon med min kommande vardmamma i maj manad tog jag mod till mig och berattade det, och till min lattnad reagerade hon inte alls negativt. Hon tyckte att det var synd att jag inte kunde ata ost till dessert, men sag det inte som nagot jobbigt. Det kan vara komplicerat att laga mat till mig, och vissa ratter maste helt uteslutas. Det var darfor jag gravde mig for det; jag ville ju inte komma till en familj, dar jag verkade besvarlig.

Nar jag kom dit var jag radd att de hade glomt bort det, da jag inte hade namnt det sedan telefonsamtalet i maj. Men det hade de inte. De var noggranna med att lasa pa forpackningarna, och fragade vad som hande om jag fick det i mig. De hade tydligen nagon bild av att jag snabbt behovde aka till sjukhus efter intag av mjolk, sa de blev nog ganska lattade, nar jag sade att jag skulle ha ont, men att det skulle ga over av sig sjalv. Detta innebar ju att det inte skulle bli en katastrof om de rakade gora fel, aven om det kanske inte skulle vara sa trevligt for mig. Allergin blev dock inte nagot stort problem hos dem. De at namligen soppa eller tomatsallad till middag nastan varje kvall, och nar vi at pasta tillsatte vi olivolja istallet for smor, och sedan fick barnen stro ost over om de sjalva ville. Det var ju jag som gjorde maten, sa jag hade stenkoll pa om det var mjolk i. Detta gjorde att jag kande mig valdigt saker. Nar min vardmamma lagade lasagne gjorde hon en liten, utan ost, till mig, och en lite storre till de andra. Vi hade ofta soppa over sedan dagen innan, sa om de skulle vilja ata nagon ratt med mjolk i sa kunde jag ju ata soppan istallet. Jag kande ofta att jag inte blev respektrad av mina vardforaldrar, men min allergi tog de pa allvar, och i det avseendet respekterade de mig.

Detta gjorde att jag inte var lika radd att beratta det for nasta vardfamilj. Den har gangen gjorde jag det i ett mejl, och fick svaret att det gick bra, salange jag berattade for dem vad som inneholl mjolk. Har har det dock varit mer komplicerat eftersom de ater valdigt mycket konservmat. I fardig mat anvands namligen mjolk ofta som krydda. Det har gatt bra anda, och om jag inte kan ata maten gor de alltid nagot annat till mig. De har dock insett hur mycket det ar mjolk i och en dag utbrast Lu: "Det ar ju mjolk i precis allt! Vi behover verkligen inte dricka mjolk sa att vi far i oss det vi bhover, for vi ater ju jattemycket mjolk anda!"

Men jag skriver inte detta inlagget for att enbart beratta hur det har gatt for mig, utan for att gora andra au pairer med allergier  mindre oroliga. Jag tror att de flesta vardfamiljer kan tanka sig att ta emot au pairer med allergier, och om de sager nej pa grund av det sa vill de inte ha dig tillrackligt mycket, och ar ingenting att ha. Det ar viktigt att man kommer till en familj som har gatt med pa det, for annars ar risken stor att au pairen kanner sig besvarande. Men det ar klart att det beror pa hur allvarliga och omtumlande allergierna ar ocksa. Att ta emot en au pair som riskerar att do varje gang hon/ han ar i samma rum som notter innebar ju ett stort ansvar for familjen. De far absolut inte gora fel, eller glomma bort au pairens allergi. Da kan ju familjen inte ens ata notter i sitt eget hus. Och om man ar allergisk mot sa mycket att kosten blir valdigt ensidig eller ta lang tid att laga sa far man kanske rakna med att laga sin egen mat... Det kanske kanns jobbigt, men det ar ju battre a att inte aka, och man kan inte forvanta sig vad som helst av vardfamiljen.

Mitt tips till blivande au pairer med allergier ar att beratta for vardfamiljen om allergien INNAN ni tar era beslut, sa att de HAR EN CHANS ATT SAGA NEJ OM DE BLIR FOR JOBBIGT for dem. Om ni skulle vanta med att beratta det tills ni kommer dit har de inte fatt ta beslutet om de vill ta emot en person med allergier, med allt vad det innebar. Valj inte heller en familj som vill ta emot er anda, men som har uttryck eller antytt att de tycker att det ar valigt jobbigt. Det ar au pairen som kommer straffas av det, genom att kanna sig besvarande pa plats nar familjen ar missnojd. Men jag kan tanka mig att de flesta familjerna inte tycker att det ar nagra problem. De forstar ju att au pairen inte kan hjalpa det, och vill ta emot den anda.

Jag syftar mest pa allergier av nagon form av mat i texten ovan, men man borde naturligtvis beratta om ovriga allergier ocksa. Det blir ofta lite enklare med dem, da familjen sallan behover anpassa sig. Om man ar allergisk mot hundar valjer man ju inte en familj med hund, och sa vidare. Och beratta att ni ar hundallergiker AVEN om familjen inte har hund - de kanske planerar att skaffa en eller passar en hund 4 veckor varje sommar. Man vet aldrig... Jag ar allergisk mot bjork, gras, katt, och kvalster (och sa mjolk da forstas). De forsta tva allergierna oroar jag mig inte sa mycket for eftersom de inte ar sa starka, och de finns utomhus. Jag har valt bort alla vardfamiljer med katter, sa att jag slipper det. Det som ar lite jobbigt ar kvalster, eftersom man inte garna fragar om de har det stadat hemma. Jag tyckte att det sag frasht ut pa bilder pa hemmen, och har haft tur med att hamna i tva familjer som ar mana med att halla rent. Om jag inte hade gjort det hade jag val fatt ta upp det med dem, och kanske datt stada det varsta sjalv. Ett tips till kvalsterallergiker ar att fraga vem som stadar. Da far man reda pa om de har staderska, och ofta kommer det fram om de tycker att det ar iktigt att halla ordning. Sjalvklart ar det bast att saga det i forvag, och kanske forklara vad det innebar.

Har ni nagra fragor gallande detta eller nagot annat sa ar det bara att hora av sig!

Update: Det jag ville formedla med inlagget ar att bi inte skall lata allergierna hindra er om ni har au pair- dromar. Se till sa att vardfamiljen inte tycker att det blir for jobbigt sa ordnar sig allt!

EFtersom jag har stadat sa bra meddelade Su mig igar att jag blir ledig idag. Men jag maste ta det forsiktigt med min fot, sa jag vet inte vad jag skall gora... Det ar i alla fall fint vader idag igen (yay!) sa om jag kanske skall passa pa att njuta av det... Molnen ar vita och vattnet i sjon ar klarblatt!

Jag vill aven klargora en sak om stadningen. Medan barnen ar pa semester sa bestar mina arbetsdagar av att stada 2- 3 timmar om dagen. I borjan var jag mycket negativ till detta, men nu har jag andrat installning. Aven om det ar anstrangande och jobbigt sa har jag i alla fal nagot att gora en stund pa dagen, och dessutom sa far jag fortfarande min fickpeng. Om jag skulle saga nej, och vara ledig istallet, skulle formodligen min fickpeng dras in, och jag skulle forlora ganska mycket pengar. Och om mn ser detta som ett jobb har jag en helt okej timlon de hor veckorna. Dessutom kanns det lite egoistiskt att ga runt och inte hjalpa till nar de andra jobbar mycket och ar trotta. Sa det ar okej, jag star ut... Men ett som ar sakert ar att jag kommer vara glad nar det ar over!

Nar jag vaknade idg kande jag att ag hade ont i den ena foten, eller rattre sag halen. Jag skulle titta efter om det var nagot marke dar, och blev ganska forvanad nar jag sag foten. Jag mottes namligen av blod. Blod pa saret pafoten, blod unde saret, och fram for allt blod pa lakanen och overallt! Jag fattar inte hur min lilla fot har kunnat loda sa mycket, och absolut inte hur jag kunde fortsatta sova nar det hande. Det har skulle bli en skiddag idag, men min fot gor for ont. Och jag forstar inte heller vad det var som fick den att borja bloda. Det kan inte vara av torrhet, for den ar ine alls torr. Och det paminner om skoskav. Men hur har jag kunnat fa skoskav i en mjuk sang utan strumpor och skor? Jag har i och for sig en sanggavel, sa den kan vara inblandad i detta... Nar jag sag blodet sa forstar jag att jag maste rora mig jattemycket nar jag sover. Jag kanske ar valdsam nar jag sover? Ja, jag dromde att jag skulle gora ett fysik- prov som jag trodde att jag skulle kugga pa... HAHA. Har ni varit med om nagot liknande?

Imorse promenerade jag och hunden vid sjon och njot av den efterlangtade solen. Det var jatteskont och inte alls kallt. Nar vi precis kommit fram till skon var jag tvungen att stanna och njuta for att det var sa vackert! Jag hade nog statt dar ratt lange om det inte vore for hunden. Tyvarr forstad han inte varfor vi skulle sta stilla pa gruset nar det fanns en gron stor grasmatta bredvid oss. Jag blir sa glad nar solen skiner har eftersom det hander sa sallan. Vi bor precis bredvid ett STORT skuggande berg (eller flera berg, det stavas namligen A-L-P-E-R-N-A), vilket innebar att vi missar solen under stora delar av vintern. For ca. 4 veckor seda kom solen till andra sidan byn. Vi bor lte narmare bergen an dem, men vi forstod att det bara var en tidsfraga tills den skulle komma hit... Nagon vecka senare los solen in i vara rum - och det kandes som sommar! Och idag ar det sol pa riktgt! Sa himla skont! Nu kan bara den har dumma snon smalta bort, sa kan jag ga runt i kjol och slippa vantar. Det finns de som tror att vi kommer ha sno anda tills i april, och jag hoppas verkligen inte det. Nar vi gar in i mars manad far det vara nog! Ni kanske tanker er att det ar mycket sno har eftersom jag bor i alperna, men det ar (eller skall i alla fall vara) ungefar samma vader som i Paris. Jag bor ju inte pa nagot av bergen, sa det ar darfor. Tidigare har det knappt kommit nagon sno alls i byn, men den har vintern var staden snovit 3 veckor i december, och borjan av januari tills vidare... Men till skillnad fran Paris sa ar byborna vana vid sno och vinterklader har eftersom de aker skidor.

Jag har varit ensam hemma hela morgonen, men for nagon timme sedan kom Lu & Su hem. De hade varit och akt skidor med gasterna, och skulle ata snabbt innan jobbet. De hade tappat bort de andra i skidbacken, men haft det trevligt anda... Jag kanner att jag inte har haft sa mycket kontakt med Su de senaste dagarna, men nu gick det bra. Det forsta hon gjorde var att beromma mig for att jag stadade sa bra igar. Yay! Sedan tankte jag att det var bast att ta itag det har med haklappen. Det har ju varit gaster har, och jag har knappt trafft Lu & Su, sa det har inte blivit av. Jag gick in i koket och sade att jag hade tagit sonder den, bad om ursakt, samt. forklarade hur det gick till. De blev val inte direkt glada, men det gick bra. Jag har oroat mig lite i onadan, men jag antar att det var E som skramde mig. De ar inte arga pa mig, men tycker att jag alltid skall tanka efter innan jag gor nagot, som i detta fallet innan jag satter stekpannan bredvid haklappen som ar gjord i PLAST. Jag och Su at lunch tillsammans, och hade riktigt trevligt! Nu har bada akt, sa jag skall stada nu. Jag vill lyckas idag ocksa..! Ha det bra!

Som jag skrev i foregaende inlagg ar jag just nu pa bokens andra sida. Den ar oerhort mustig, men jag raknar att ha last ut sidan tills jag kommer hem. Jag har dock insett att jag inte ar klar an - med resanet. Varfor noja sig och borja studera nar man bara har last tva fjuttiga sidor? Boken ar sjalvklart for tung och maffig for att jag - eller nagon annan - skall kunna lasa ut hela boken (aven om vissa kommer ganska nara). Men jag blir glad for varje sida jag kommer igenom, och tanker fortsatta upptacka varlden ett tag till. Tva sidor kanske racker for en del manniskor, men inte for mig. Jag kommer resa till nya platser, upptacka nya saker, och forhoppningsvis vaxa annu mer som person.

Nu har vi atit, och gasterna skall duscha. Gastena ar trevliga, sa det skall nog ga bra att ha dem har :) De ar artiga och valuppfostrade, men ocksa ett av varldens gulligaste par! De ar ett adant dar diskret par som vill alla val, och sitter och ler mjukt mot varandra! Killen ar radd for hundar, och nar hunden gnallde pa balkongen (han tycker inte om att inte vara dar alla andra ar) holl tjejen honom i handen for att stotta honom. De har med sig tofflor och hemgjorda desserter, och delar hjarta i form av ett halsband. Sa sott!! De verkar varavaldigt husliga, och E sager att dem gar och lagger sig vid 7. Det sista tar jag dock med en nypa salt eftersom tjejen ringde kvart over nio i forrgar. De tyckte dock att det skulle var jobbigt att vanta att ga och lagga sig till halv elva.

E ar just nu valdigt snall mot mig, och forsokte fa inmig i samtalet nar vi satt och at. Nar hon gick ut med hunden efter maten skulle jag och paret tomma resp. satta in i diskmaskinen. Darefter satte de sig i soffan bredvid mig, sa jag ville inte sitta vid datorn. Lu & Su jobbar, sa det ar bara vi fyra som ar har. Saga vad man vill om paret, men de har kanske inte valt den basta helgen att komma pa. E, Su & Lu kommer jobba, sa det ar bara jag som ar ledig (forutom den dagliga stadning som jag har for tillfallet, men den tar bara 2 timmar). Det verkar dock som om de kommer hitta pa en massa saker, sa jag kommer inte behova underhalla dem sa mycket. E tycker dock att vi skall ata ihop. Jag undrar hur det skall ga..

Idag nar jag gick ned i trapphuset for att kolla om jag hade post mottes jag av vitt misstanksamt paket som det stod mitt namn pa! Jag gick upp till lagenheten, och spratte upp paketet i mitt rum. Jag blev sa himla glad! Tack tack tack tack tack mamma och Sofia (som jag tror ocksa ligger bakom det hela eftersom hon dagligen fragar om jag har fatt post)!!!! Imorgon kommer bilder, men jag redan nu avsloja att jag fick presenter! Iblnd ar mamma den basta mamman som finns! TACK!!

Den har veckan kommer jag ha lite mer tid att blogga an i vanliga fall, och vill garna ha tips om vad jag skall skriva om. Det kan handla om au pair- livet, barn, hur det ar att vara hemifran, hur det ar att lara kanna ett nytt sprak, Frankrike etc. Sa nu vill jag veta vad ni vill lasa mer om!

Idag ar det den sista dagen som Su och Lu ar pa semester. Ikvall kommer de namligen hem och de skall jobba redan imorgon. Jag antar att jag kommer njuta av lugnet medans det gar, men jag skall aven stada lite. Aven om jag och E inte har orsakat sa mycket stok, sa kanns det battre att ha det fint har nar de ommer hem. Jag skall dammsuga och vattorka golven, och E skall rengora koket och stryka. Jag vet dock inte nar de kommer hem, mer n att det inte ar innan klockan 6. Sa nu kor vi... :)

Jag ser att en hel hog med nya besokare har tittat in har, och jag vill bara onska er hjartligt valkomna!

Ni kan titta runt i bloggen och se vad ni tycker. Om ni letar efter nagot speciellt tipsar jag om att kolla kategorierna till hoger. Om ni har fragor far ni garna skicka en kommentar eller ett mejl. Mejlen tar ingen annan del av, medan kommentarerna helst svaras i era bloggar. Det kan dock handa att de laggs upp som ett inlagg pa bloggen tillsammans med tillhorande svar.

For att fatta mig kort ar jag en nittonarig tjej som istallet for att plugga vidare direkt efter gymnasiet valde att aka som au pair till Frankrike for att forbattra min franska. I augusti 2009 kom jag till min vardfamilj i Paris, dar jag tog hand om tre flickor. Jag skulle egentligen ha stannat dar i 11 manader, men avbrot istallet vistelsen for att jag inte var nojd. Precis i slutet av 2009 tog jag nya tag, och akte denna gangen till en by i franska alperna for att forsoka pa nytt. Har ar jag just nu, och jag trivs ganska bra!

mejl: [email protected]

Su sade att det inte var sakert att resan skulle bli av igar, men nu (eller imorse) har de i alla fall akt. Jag ar ensam hemma idag och imorgon, och sa ar E (som jobbar pa dagarna) har pa natterna. Jag maste erkanna att det ar ganska skont att vara sjalv har, sa det har skall nog ga bra. E har dock varit lite orolig anda fran hon fick hora att jag skulle vara sjalv. Hon kanner nog ett ansvar for mig, for jag har fatt stranga order om att skriva en lapp om jag inte ar hemma nar hon kommer hem (engelska gar bra om jag inte kan skriva pa franska), och hon har gett mig sitt mobilnummer om dt skulle vara nagot. Man undrar ju lte vad folk tror om mig. Visst ar jag en utlanning, men jag ar 19 ar och jag kan anda kommenicera sa att jag blir forstadd! Jag menar; vissa dagar ar jag sjalv med tva barn. Skulle jag inte klara det har da?

Jag vet att det har med vardfamiljens resa kan verka forvirrande, sa nu skall jag (en gang for alla ;) ) gora klart for nar de aker och kommer hem. Och vilka som gor vad ocksa. Idag akte H, R, Su & Lu ivag pa resan. Ikvall lamnas barnen H och R hos sina farforaldrar, medan Su & Lu fortsatter sin resa. Pa onsdag kommer u & Lu hem UTAN barn. Pa fredag nasta vecka skall Lu (och kanske Su ocksa) hamta barnen och komma tillbaka hit. Min nasta "normala" arbetsdag bli alltsa v. 8!

Om du som laser detta verkligen ar intresserad av att bli au pair sa ar det ju synd att du bara laser om det har. Darfor skall jag tipsa om lite hemsidor om att ga in pa! Bra va?

Hemsidor for au pairer:
- http://www.aupair-world.net/ Den har hemsidan har jag varit inne pa allra mest av alla au pair- forberedande sidor. Jag har inte bara letat, och hittat, vardfamilj pa den, utan aven last om vad en au pair kan forvanta sig och sa vidare pa sidan. De har publicerat bestammelser for varje land vad galler au pirens alder, antal arbetstimmar, fickpeng, etc. Jag vet inte om man kan lita pa allt till 100% eftersom det star lite olika om vilken lon som ar "normal" pa olika sidor. Men man far i alla fall en ungefarlig bild av det, vilket ar jatteviktigt. Som au pair (sarskilt nar man aker privat) maste man veta vad vardfamiljen ar skyldiga att ge en och vad som forvantas av dem. Las noga; det mesta pa sidan ar rekommendationer, men viss fakta ar ocksa som det SKALL vara.
- http://www.aupairguiden.se/ Har har jag aven hangt lite for att inta mer fakta om amnet och fa en helhetsbild av det. Med skillnad fran aupair-world har de au pairer som berattar om olika situationer och sina au pair- liv, samt vissa au pair- bloggar lankade! Har star det inte bara hur det "skall" vara, utan aven vad en au pair gor, och vilka det passar att vara au pair. Denna sida ar valdigt bra for de som precis har borjat fundera pa att bli au pairer, men som inte vet sa mycket an, utan vill fordjupa sig lite i vad det innebar, och kanske inte vet var och vafor annu.
- http://www.resdagboken.se/ Den har sidan kan val knappast kallas for "au pair- sida", men da den har hjalpt mig tipsar jag om den i alla fall. Det kan vara bra att besoka sidan precis innan/ efter avresa. Det finns ingen fakta om hur det gar till att vara au pair dar, men det finns en kategorin "Au pair" i forumet. Dar kan man diskutera problem och annat som kan forekomma nar man ar au pair, men framfor allt hitta nya vanner. Nar du vet var du skall kan du bli medlem dar. Skriv in au pair- vistelsen bland dina resor, sa att du kommer fram nar man soker pa platsen, och skriv ett inlagg i forumet om vart du skall och fraga om nagon annan skall dit. I forumet kan du ocksa valja ett land, dar da ocksa kan skriva nagot. Det kan ju handa att nagon ar pa platsen utan att vara au pair! Om du far problem eller undrar nagot ar den har sidan ratt stalle att diskutera oklarheter med andra!
- http://www.svenskakyrkan.se/ Det mahanda att somliga blir forvanade nu, men den har hemsidan ar nyttig! Om du skall till (eller i narheten av) en storre stad bor du kolla upp om svenska kyrkan finns dar. De ordnar oftast au pair- traffar, dar man kan traffa andra skandinaviska au pairer och ta upp eventuella problem eller bekymmer. Det kan vara kul att komma till en plats sar alla pratar svenska en stund nar man har ett frammande sprak runt omkring sig! Kyrkornas verksamheter skilljer sig dock ganska mycket. Vissa har caféer och saljer godis, medan det inte hander sa mycket i andra. Pa samma satt har vissa kyrkor au pair- traff varje vecka, medan andra aldrig har det. Kyrkorna brukar aven formedla om vilka au pairernas rattigheter ar, och man kan hitta bestammelser och exempel pa kontrakt pa deras hemsida. Och oroa dig inte om du inte ar troende, for det ar inte sarskilt manga av de svenska au pairerna dar som ar det...

Jag kommer inte pa nagra fler relevanta sidor, men det ar frams de har fyra som har hjalpt mig. Om du undrar nagot, eller kanske vill frambringa nagon annan bra sida for au pairer sa far ni garna lamna en kommentar. Lycka till!

Jag skrev ett inlagg igar som numera ar borttaget. Eftersom vissa hann se det sa tanker jag forklara lite och gora det tydligare vad som hande. Jag borjar med att skriva att jag var arg igar. Som ni nog vet gar au pair- livet upp och ned precis som en berg- och dalbana. Ibland sitter man langst upp, pa toppen, och tittar glatt ned pa omgivningen. Allt kanns bra och man trivs med jobbet och alla personer i sin narhet. Men ibland sa befinner man sig trakigt langt ned, sa att man inte far nagon vacker vy att blicka over. Man ar irreterad pa en eller flera, kanske till och med alla, personer, man ar trott pa jobbet och vill bara hem till Sverige. Det svaraste av allt ar nog att berg- och dalbanan ar oforutsagbar, och att det inte gar att veta hur langa man ar uppe, nere och hur branhta backrna ar. Det ar som att man ser allt runtomkring sig forutom sparet, och man kan darmed analysera allting, men inte veta hur lange nagot stannar. Ibland gar det nedat, men vander innan man nar marken. Men man vet inte det. Sean ar det klart att olika personer har olika banor ocksa beroende pa installning, personlighet, vardfamiljens egenskaper och sin sociala situation (i och utanfor familjen) i landet, dar man vaxte upp.

Igar hade jag en extrem dalig dag. I lordags kandes allt bra och aven om jag inte var pa toppen sa var jag ganska hogt upp. Men igar morse var banan brant och jag nastan ramlade nedat. Pa kvallen var jag arg och missnojd med allt, och ville harifran sa fort som mojligt. Men man far vanta och se, och kan inte aka hem bara for att man befinner sig langt ned en dag. Men vet ju inte vad som kommer harnast; tank om det foljer en manad pa toppen! De som av olika anledningar inte trivs i sina vardfamiljer och alltid ar vid eller precis ovanfor markhojd rekomenderar jag att ta sig en tankestallare, och kanske aka darifran. Det har skall vara nagot givande, och inte nagot som man kommer fa huvudvark av nar man tanker tillbaka pa det senare. Jag forsokte ta det lungt, och gjorde inget dumt forutom mitt valdigt starka inlagg pa bloggen. Dar skrev jag att jag var arg pa Su, samt allt hon hade gjort som irreterade mig. Jag vet att man inte skall skriva inlagg nar man ar arg, da man kanske inte kommer vara lika nojd med dem 12, 24 eller 36 timmar senare. Vist kan man ta bort dem, men allmanheten rakar ofta se det fore, sa det gloms inte helt. Sarskilt inte om det var ett valdigt kanslosamt och starkt inlagg, som igar. Sa alla som laste det och tror att allt ar skit har, sa kan jag forsakra er om att det inte ar sa. Jag har hamnat i en vardfamilj med tva snalla foraldrar, men det ar kravande ibland, och visste finns det saker som jag inte gillar och som irreterar mig, men that's life. Vilket jobb gillar man till 100% egentligen? Aven om man har "dromjobbet" sa maste man gora trakiga saker eller gora tunga och viktiga beslut. Ga upp tidigt pa morgonen, och sova daligt eftersom man oroar sig over nagot pa jobbet. Jag tror inte att det gar att hitta ett superjobb, men bara man ar glad for det mesta och kanner att det ar givande sa ar det bra. Da gar det. Sa alla framtida au pairer, var beredda pa att detta livet ar en berg- och dalbana? Och detta trots att familjen kanske ar jattemysig, de bor i ett jattefint hus och skammer bort dig. Det kanns daligt ibland aven med de basta forutsattningarna. Men man lar sig nagot pa det, och jag tror aldrig det har hant att en au pair aker hem efter sin tid som au pair utan att ha forandrats lite, och blivit nagot smartare... Mitt tips till er ar att uppfyll era dromar, le nar det gar uppfor, och  kampa nar du narmar dig marken!

Idag var det sista dagen i skolan innan lovet for R. Nu kommer hon vara ledig i tva lveckor, och alltsa inte komma tillbaka till skolan forran om 17 dagar! Jag vet dock inte om jag skall vara glad eller ledsen, for det ar inte bestamt var barnen skall spendera lovet nagonstans an. Antingen skall de aka till sin farmor och farfar, eller sa skall de stanna hemma. Det basta for dem vore att aka dit, men det har kommit lite krangel med bilar och doktorer emellan. Fran borjan var det tankt att jag skulle vara med mamma och Sofia den andra lovveckan, men nar de inte kommer sa kan jag lika garna jobba om barnen ar har. De har i alla fall lovat mig minst 2 lediga dagar, sa jag kommer INTE jobba 17 dagar i streck.

Och for er au pairer i Frankrike som inte tycker att lovveckorna stammer, sa har man olika lov beroende pa var man bor. Det finns 3 olika "zoner" i Frankrike och man har lov v. 6-7, 7-8 eller 8-9. Vi bor i Lyon- zonen och har alltsa lov precis i mitten!

Anda sedan jag kom till den har familjen har det varit lite jobbigt infor varje ledig dag. Jag ar ju inte ledig pa helgen, utan har istallet lediga dagar. Och varje gang jag skall ha det har jag svart att ta beslutet om vad jag skall gora. Det finns sa mycket, men allt ar sa dyrt... Jag vet att vardfamiljen fragar vad jag har planerat dagen fore ocksa, sa att de vet i fall de behover kora mig nagonstans. Och da kanns det bast att veta. Normalt satt vet jag det ocksa dagen innan, men inte den har gangen. Jag ar ledig imorgon och jag har inte planerat vad jag skall gora. Jag har redan gjort sa mycket. Jag har inte lust att shoppa eller besoka en stad, sa i sa fall skulle det vara att aka skidor. Men vardfamiljen skall pa ett mote pa lvallen, sa de kan inte hamta mig (och det gar inga bussar). Men for en gang skull sa har jag ingen panik! Jag far ta en laaang promenad och ta det lungt. Kanske gora saker som jag inte hinner med annars och njuta av ledigheten. Det ar ju trots allt over en vecka tills nasta gang!

Lu brukar sig att vi har tur att H ar en sa snall och lugn bebis. Han sager att det finns sadana bebisar som alltid skriker och aldrig ar nojda. Jag haller med om att H inte ar sadan. I alla fall inte i vanliga fall. Nar jag hade lagt barnen i sina sangar for siestan och just skulle krypa ned i sangen for att sova lite sjalv borjade H att illskrika. Jag ville verkligen sova, sa min forsta tanke var "Nej, nej, nej..." Jag gick till barnens rum for att kolla var det var. Jag fick dock inte nagot svar pa detta mer an att det lag en skrikande bebis i spjalsangen. Undra hur det gick till... Han skriker ju vanligtvis inte ens nar han vaknar. Jag tog upp honom och vaggade honom tills han stoppade tummen i munnen och borjade snutta med mitt har. Da satte jag tillbaka honom i sangen igen, men utan nagot bra resultat. Skrik igen! Och tyck inte att jag ar nagon mesig person som gor allt for att barnet inte skall skrika nu, for det har var verkligen illskrik. Nar han ar overtrott brukar han skrika nar man lagger honom i sangen, men da gar jag bara darifran. Jag vet ju att det slutar inom fem minuter, for det ar "jag vill inte- skriket". Det har var en helt annan sak; "hjalp mig- skriket". Det hjartskarande skriket som han skriker om nagot ar fel eller han har ont. Det skriket som ar sa oskyldigt att inte ens jag kan sta emot det. Sa jag tog upp honom igen. Vaggade honom tills han slutade skrika, satt med honom en stund i vardagsrummet sa att inte alltfor manga skulle vakna (alla som var hemma tog siestan...) Och sa forsokte jag igen. Och det var inte bara for min skull som jag gjorde det, utan aven for hans. Sa trott han var! Han hade knappt sovit pa morgonen, sa efter att inte ha sovit ordentligt pa eftermiddagen heller var han helt slut... Till slut gav jag upp, och satt med en gnallig 13 manaders bebis i knat istallet. Lu, som hade vaknat av skriket, kom forbi och tyckte att jag skulle forsoka lagga honom en gang till. Men jag kunde inte. Jag kunde inte ga ifran honom nar han skrek sa. Nar jag tog upp honom slutade han, till min fortvivlan, inte att skrika. R vaknade och borjade skrika eftersom hon tyckte att H var olydig. Sedan gjorde Lu iordning vatten med medeicine och apelsinsaft i -annorlunda blandning, jag vet...) Han drack det i ett naffs. Och precis som Lu hade forutspatt sa lugnade han ned sig. Efter en stund kunde jag lagga honom och bara hora "jag vill inte- skriket". Lycka! Sedan sov han som en stock i 75 minuter tills jag vackte honom for att det var dags for mellanmal. Frgan var vad det var? Lu tror att han var torstig, men jag ar ganska saker pa att det var tandvark...

Jag har val inte varit varldens basta bloggare de senaste dagarna (som jag helt klart ar annars ;) ), da jag sammanlagt har skrivit 2 meningar pa 3 dygn. Men jag har inte daligt samvete for det. Jag vet inte om ni har markt det, men jag ar inte ett sadant blogg- freak som jag var nar jag bodde utanfor Paris. Nagot har hant, och jag kan stolt kalla mig for "fore detta blogg- beroende". Inte for att jag INTE gillar att skriva pa bloggen och gora mina trogna lasare glada genom att uppdatera, utan mer for att det ar sa jobbigt att vara bunden av bloggen och fa daligt samvete om man inte bloggar. Nar man far det nar blogg- strejkandet inte ar ens eget fel gar det ju lite over gransen, eller hur? Och nar man fragar efter datorn for att man inte har bloggat nar man sover over hos en kompis ocksa. Sa det ar battre sahar. Om jag mar illa, ar trott, internet strejkar eller jag gor nagot annat sa ar det OKEJ att inte blogga. Vad jag vet sa dor ingen for det! Det ar nu rubriken blir lite konstig, och liksom inte riktigt "sammanfattar" texten. Trodde ni ja. Jag skall ta tag i det har, och blogga varje dag den har veckan. Och for en gang skull ar det inte for er skull, utan for MIN. Anledningen till att jag inte har bloggat ar att jag har matt daligt over helgen. Psykiskt & fysiskt daligt, och jag borjar bli orolig for mig. Sa nu skall jag ta tag i det har, och fa in lite gamla rutiner och vanor. I vanliga fall skulle jag kanske inte ta in bloggandet som en losning pa nagot sadant (just for risken att bli beroende, man isoleras, etc...), men just nu ar det TILLSAMMANS med lite andra saker den perfekta medecinen! Nar jag bloggar sitter jag ju inte och gor ingenting, och far allt att verka sa meningslost. Utan jag angagerar mig, och tar upp olika saker. Jag formedlar till andra och ser verkligen en mening med bloggen, aven om jag blir less pa era fa kommentarer ibland (eller kanske ganska ofta...). Sa den har veckan uppdaterar jag, och nasta vecka blir det en overraskning!

Jag hoppas att jag inte skramde er med alla langa inlagg igar. Ni kan ju hoppa over att lasa dem om det blir for jobbigt. Egentligen skulle inte allt ha kommit pa en gang, men jag hade bara datorn en kort stund pa lordagen. Sa jag hade med andra ord en del att ta igen. Jag vet att jag lovade att skriva om Aquapark, men jag vantar med det tills senare. I lordags ville gasten ha datorn = alla andra, och igar hade Su datorn hela dagen medans hon lag och sov, haha :P Hon hade jobbat natt, och ingen ville ga in i rummet nar hon sov! Som hennes man sade senare sa var det hela vansinningt. Pa kvallen upprepade jag att jag stod i datorkon sa manga ganger att de sade "jag tror att alla har forstatt det nu...". Datorberoende? Javisst.

Citat fran lordagen.
Gasten serverar sig sjalv en stor bit kaka vid middagen.
R: -Ta inte for mycket. Det skall racka till oss ocksa, vi vill ocksa ha.

Alla andra hade redan tagit, men jag kunde inte lata bli att le. Det ar precis sa hennes foraldrar sager till henne.

Just nu ar Lu & Su ute pa arenden. De akte vid 6- tiden, men det gjorde ingenting for mig.Jag hade jattemycket energi och arbetade garna mer!