Au pair i Paris/alperna

Hej alla!

Idag blir det inte ett sådant långt och mysigt inlägg som jag har publicerat de senaste dagarna. Man kan inte vara bäst varje dag! ;)

Jag har inte gjort så mycket än. Idag var jag på stan för att leta efter A3- papper (som jag inte hittade). När jag hade betalat det jag köpt på Gleerups sade jag glatt hejdå innan jag gick ut. Då kom jag på att det kanske man inte skulle göra. Expediten verkade lite förvånad... I Frankrike säger man tack, hejdå, och ha en bra dag innan man går ut ur affären, och det har satt sig på mig. Det känns verkligen JÄTTEKONSTIGT att inte göra det. Till och med när man går av bussen i Frankrike säger man hejdå till busschaffören. Här kan man bara gå ifrån kassan utan att säga någonting alls, konstigt...

Jag är lite besviken på vädret här. Det är kallare än vad jag är van vid. Tydligen var det 18 grader två dagar innan jag kom hit, men det märks inte... Aja, jag får se det här på ett positivt sätt; nu får jag ju uppleva att våren kommer TVÅ GÅNGER!!!!!!!

Under mina sju månader som fransk med citattecken har jag inte bara fått se en annan kultur, utan även genomgått ett flertal kost- och - därmed även - kroppsförändringar.

I augusti 2009 flyttade jag till byn Bailly utanför Paris. Jag var lite smalare än vanligt efter att jag av någon anledning magrrat under mina 6 veckor i Landsbro. I den familjen var de (särskilt min värdmamma) väldigt måna om att vara nyttiga, och att hålla sig smala. Men de hade inte riktigt samma syn på hälsa som vi har i Sverige... På kvällarna efter arbetet åt vi soppa. Och det hände inte bara en gång i veckan, utan snarare 4- 5 vardagar av 5. Ibland serverades sallad som åts före/ efter soppan, och de dagar det inte var soppa åt vi oftast tomatsallad, bestående av endast tomater. Jag kommer inte ihåg det, men jag tror att det var en tomat per barn, respektive en och en halv tomat per vuxen. Efter maten åt vi efterrätt. Min värdpappa åt fromage blanc (det vill säga vit ost, som var väldigt lös), min värdmamma åt yoghurt, och jag åt soyachokladpudding. Det var jag som tillagade maten, MEN det var INTE jag som bestämde vad och hur mycket jag skulle göra. Det gjorde min värdmamma. Till frukost åt jag hemlagat bröd (som jag lagade till hela familjen) med sylt (som min värmamma hade gjort), och till lunch åt jag antingen rester utan något som lagades snabbt. Jag hade inte så mycket tid till lunchen...

Så på ett ungefär såg min dagliga kost ut så här:

07:30 några skivor bröd med sylt + minst ett glas vatten.
14:30 soppa från gårdagen med en skiva bröd/ en talrik pasta eller ris med en skiva bröd + vatten att dricka och ibland efterrättt.
20:30 ibland sallad + två portioner soppa med väldigt mycket vatten + 1-2 skivor bröd + några glas vatten + 1 sojachokladpudding.

På helgen köpte jag godis. Eftersom maten var så näringsfattig och jag rasade i vikt längtade min kropp efter fett. Så fort jag var i Paris åt jag feta middagar med mycket kött i. Det var nästan som om jag skulle äta upp mig för hela veckan som varit. I slutet av min vistelse där märkte mina värdföräldrar hur smal jag hade blivit. De sade inget till mig, men jag hörde hur de viskade det till varandra. Så de sista veckorna smögs det in lite kött att äta i/ efter soppan, och jag gick upp lite i vikt.

Jag åkte inte direkt hem till Sverige efter denna vistelse, utan till London. Där åt vi en bra och balanserad kost, och startade dagen med gröt. Det kändes inte alls bra i magen att äta så pass mustig mat den ena dagen efter den andra. Men samtidigt tog kroppen emot allt fett den kunde få. Den 2:a december kom jag till Sverige. Där fortsatte jag att äta mycket eftersom min kropp desperat försökte ta igen allt den hade missat. Jag brydde mig inte om några regler om ett visst antal timmar mellan måltiderna (som jag kört med förut). Dessutom smååt jag OCH åt mycket onyttigheter som pepparkakor och julgodis. Efter 3 veckor här hade jag gått upp så mycket i vikt att jag var mer tjock än innan jag åkte till Paris... Det gick snabbt, och jag tyckte inte om vad jag såg i spegeln. Men jag tror att det är ganska vanligt när man har svält sig (i mitt fall ofrivilligt) under en tid. Jag bestämde mig för att ta tag i det, och började äta regelbundet igen. Jag fick min normala kropp på tre dagar. Så snabbt trodde jag absolut inte att det skulle gå.

Den 26:e december kom jag fram till värdfamiljen i ST- Gingolph. Jag hade precis gått ned i vikt, och var nöjd med min kropp. Men jag möttes inte av någon sund och nyttig mat. Absolut inte. Familjen åt väldigt mycket konserv- och burkmat, och grönsaker serverades inte så ofta. Ofta var maten väldigt fet, som till exempel pommes frittes ur deras fritteuse, eller färdigbiffar med mycket fett i. Till dessert åt jag soja- chokladpuddig om det fanns, och annars frukt. Jag bestämde sällan vilken mat jag skulle äta själv eftersom det ofta var någon hemma både vid lunch- och middagstid. Det fanns ofta inte något bröd, så jag fick välja mellan flingor med mycket socker i och brioche till frukost och mellanmål. Jag joggade, men gick ändå upp i vikt. När jag går upp i vikt brukar jag få en större mage. Det fick jag i december, men inte den här gången. Till min stora förvåning fick jag former. Jag fick en större rumpa och bredare höfter!

Mina nya former är lite spännande eftersom jag inte har haft sådana förut, men jag föredrar att känna mig smidig, så jag tänker gå ned i vikt. Jag skall äta nyttigt, och fortsätta att träna. Eftersom min kropp strävar efter att nå sin normala form tror jag inte att det blir så svårt, men det återstår att se.

såhär kan ens kost och kropp ändras som au pair. Jag tror inte att det är så farligt med lite svängningar, förutsatt att man försöker hålla en och samma vikt när au pair- vistelsen är slut. Kom ihåg att kroppen ofta strävar efter en speciell vikt. Det gör ju det lättare att gå ned/ upp till sin normala vikt än när man till exempel försöker gå ned tre kilon från normalvikten. Med rätt inställning är inte vikt- berg- och dalbanan så jobbig och omtumlande!

Jag fick reda pa att det fanns en park i ST- Gingolph (dar jag bor) alldelles nyligen. Jag har till och med fragat om det finns en park har utan att nagon har berattat det. Igar bestamde jag mig i alla fall for att ga dit med barnen. Den lag i Schweiz, men det tog anda bara cirka 20 minuter att ta sig dit. Jag var lite nervos eftersom jag inte hade med barnens pass, men det var ina kontroller vid gransen! Okej om man inte kommer over till Schweiz om man inte har pass med sig, men det ar annu varre om man ar i Schweiz och inte kommer tillbaka! Parken var inte jattesatsig, men helt okej anda. Till en borjan var R blyg, men det slappte snabbt. En klasskamrat, som ocksa ar var granne, var dar, sa hon lekte med honom. Jag satt och njot av solen fran en bank, med H sittandes bredvid. Det var 14 grader, och jatteskont! Till slut var det bara R och kompisen kvar, sa vi beslot oss for att ga hem tillsammans. Jag pratade med hans mamma som ar jattetrevlig. Nar jag berattade att jag kom fran Sverige blev hon forvanad, och fragade om man verkligen pratar franska dar. Hon trodde att franska var mitt modersmal! Haha. Hon maste ha trott att min accent var en konstig dialkekt pa franskan som man pratar nagonstans langt borta!

Eftermiddagen var lyckad, och de ar verligen snd att jag inte hinner ga tillbaka dit innan jag aker harifran...

I gardagens inlagg verkade det lite som om jag inte ser fram emot nagonting nar jag kommer bo i Sverige, och det ar inte sant. Visst kanner jag mig hemma har i Frankrike, men Sverige har aven sina guldkorn...

En av saker som jag har langtat efter mest under min tid har ar den svenska maten. Inte nodvandigtvis den mat som kommer fran Sverige, utan den mat som jag vanligtvis ater i Sverige. En gang i tiden fascinerades jag over den franska maten, men det gor jag inte langre.. Jag tycker om middagens uppdelning av ratter, med gronsaker till forratt och brod som tilltugg vid sidan om ratterna. Men det ar nog allt. Jag tycker inte om att det inte finns nagot relativt nyttigt alternativ till frukost, da man bara kan valja mellan riktigt sota flingor och brioche med jattemycket socker i (som paminner om sockerkakan i Sverige). Socker till frukost ar inte riktigt min grej, men eftersom jag inte vill hoppa over frukosten, och det inte finns nagot annat, har jag inte sa mycket val. Maten vid lunch och middag ar valdigt valdigt fet. Vi hoppar over forratten titt som tatt, vilket resulterar i at vi bara ater en middag med mycket fett + desert med mycket socker + brod. Vem kanner att energin flodar efter det liksom? Just nu ar jag sa himla trott pa fet mat, och jag vill ata en massa fullkorn!        Sjalvklart ser inte maten ut sa har i alla hushall i hela Frankrike. Men det ar sa har jag upplever den eftersom det ar sa i den har familjen. I min vardfamilj i Paris at vi en valdigt fett- och naringsfattig kost.

Det har ocksa varit jobbigt att ha fatt vara i fran "Desperate Housewifes". I hostas visades tva avsnitt i veckan (eftr varandra) i Frankrike, men sedan i mitten av november har det statt still. Jag har dock en del att ta igen innan jag kan folja de svenska avsnitten..

Jag avslutar inlagget med att tacka alla lasare som har skrivit kommentarer! Ibland undrar man som bloggare om statistikens utrakningar pa lasare verkligen stammer eftersom man far sa fa kommentarer. Men nar man, eller jag, blir jag jatteglad! Att logga in pa sin blogg och se att man har fatt kommentarer ar en obeskrivlig kansla! Da vet man att allt slit ar vart det... Sa tack till er som har skrivit kommentarer! Det varmer! :)

Om fyra dygn befinner jag mig pa flygplatsen i Schweiz, och vantar pa att jag skall fa checka in. Om fyra dygn kommer mina 6 manader som "boende i Frankrike" tillhora mitt forflutna. Om fyra dygn sitter jag antagligen och tanker pa hur det kommer bli att komma hem igen...

For det ar val hem jag skall till? Sverige ar landet som jag ar uppvaxt i, med samma officiella sprak som jag har som modersmal. Det maste val vara mitt hemland?   Men kanns det som hemma att prata svenska istallet for franska och betala med kronor istallet for euro? Nej, det gor det inte. Att affarerna inte har lunchstangt, utan ar oppna hela dagarna? Och att inte nia folk som man inte kanner? Att bo i ett land dar man hanterar spraket nast intill fullstandigt? Och att de amerikanska serierna visas pa engelska istallet for dubbad franska? Nej, det kanns inte som hemma for mig. Men anda ar det detta land som kopplas till mitt hemland... Landet som jag om fyra och ett halvt dygn kommer bo i! Just nu ar mitt hemland Frankrike.. Det ar markligt att man bara behover bo iett land i ett halvt ar for att det skall kannas som hemma. Trots att alla hor att man inte kommer harifran sa fort man oppnar munnen, och trots att alla andra har en helt annan bakgrund an mig. Trots detta kanns Frankrike sa bekant, och sa <<hemma>>. Men ar det hemma bara for att det kanns hemma? Betyder det att jag maste stanna har hela livet bara for att jag kanner mig hemma har? Jag tror inte det. For 8 manader sedan kande jag mig hemma i Sverige, sa da borde jag kunna vanja mig vid att bo i ett annat land an Frankrike? Eller? Det kommer jag val? Jag kommer val inte kanna mig som en invandrare bara for att jag har bott i ett annat land ett tag??

Det ar aven det har som ar sa svart. Det gallar alla au pairer. Man vistas i ett nytt land som man, langsamt men sakert, vaner sig vid och som plotsligt borjar kallas "hemma". Men nar nagon fragar var man kommer ifran eller varfor man har den dilekten sa maste man ju svara Sverige... Man kanner sig som en svensk som ar mycket anpassad till det nya landet. sedan kommer man tillbaka till Sverige igen, och alla forvantar sig att man for all framtid skall kalla detta land for hemma. Men oftast finns det nagot som gor att man langtar tillbaka. Nagot som man saknar i sitt forra hem, och gor att man kanner att man sticker ut som svensk... Sa i det landet som man tillfalligt bott i var man inte en "riktig" medborgare eftersom man var svensk... Och i Sverige kanner man sig ine som en riktigt svensk for att man har paverkats i det landet som man en gang har kallat sitt hem.

Jag trivs med att bo i Frankrike. Med att vara har. Med att betala med euro, och kanna till allt. Aven om jag har en accent, som alltid har, och som alltid kommer, hatas av mig. Den har blivit en del av min identitet. Jag tycker om att anpassa mig till det franska livet medan jag berattar om Sverige. Att ata fransk mat, och gora sadant som man gor i Frankrike. Jag tycker om det. Jag kanner mig hemma har. Men anda har jag kannt att jag har fatt uppleva allt som gar att uppleva, och att jag skall hem. Till ett annat land, dar jag en gang var barn. Dar jag pratade svenska och tog mig fram pa gatorna med min cykel. Dar jag gick i en svensk skola, och tyckte att Sverige var nagot naturligt for mig.

Om fyra dygn och ett halvt kommer allt detta vara slut. Ingen kommer tycka att mitt franvarande har gjort att jag har svikit dem eller landet, och min vistelse har kommer betraktas som en resa. Av alla andra kommer jag betraktas som en hederlig svensk att vara stolt for. Men ar det verkligen sa jag kommer se mig sjalv??

29 augusti 2009- 28 mars 2010 - mitt liv som fransk.
28 mars 2010- resten - mitt liv som svensk?

Om fyra dygn tar mitt liv en stor vandning! En vandning som ar mycket storre an nar jag tog steget och flyttade hit, en vandning som ar storre an nar jag bytte familj. Jag kommer tillbaka till Sverige igen, och skall forsoka smalta in. Framfor mig vantas nagot stort!

Det har varit en bra dag idag. Eftermiddagen spenderades i Thonon, dar jag gick omkring for sista gangen (om inte for hela livet, sa i alla fall pa en lang tid). Jag kopte inte sa mycket eftersom mina vaskor inte bor vaga sa mycket mer... dock hittade jag jattefina underlagg som inte vager sa mycket. Jag har pecis atit, och skall inte ga och lagga mig sa sent idag. Det ar ingen skola imorgon pa grund av strejk, men jag vet inte nar H kommer vakna... Jag ar fortfarande forkyld, och det kommer antagligen inte forsvinna innan ja kommer hem. Men det ar okej, for jag har gjort en sa stor del av packningen att jag inte behover sa mycket kraft till nasta del.

Jag har precis atit med E, och vi tittar just nu pa TV. Lu & Su jobbar, och det ar valdigt lungt har. Jag har laget under kontroll, och det kanns bra nu. Packningen ar nastan klar trots att det ar 6 dagar kvar, jag har kollat om man fick ha med handbaggage, vilket man fick, och det har gatt bra med barnen idag. Dessutom har jag och E haft kul ihop. Barnen har varit sota idag. R och jag har lekt med ponneysar,och nar jag satt och vaktade lekande barn kom H fram med en kam och kammade mitt har! Han vet inte riktigt hur man gor, men det kanndes lite som massage. Nar han kammade harflatan gjorde det dock ont... Det har blir osammanhangande, och ag skyller pa trotthet... Ah, jag maste beratta om siestan idag. E sov eftersom hon hade sovit pa natten, sa jag var extra man om att barnen skulle vara tysta. Jag fick saga till R tre ganger, och det var forst nar jag sade att jag inte tankte leka med olydiga barn efterat som hon skarpte sig. Hon slutade skratta, och nar jag tittade in i rummet sov hon. Grannarna gjorde en massa ovasen, men det var valdigt tyst har. Nar jag skulle vacka barnen efter tva timmars sovstund sa lag bada tva och sov. Det brukar inte handa eftersom de vanligen vaknar nar dorren oppnas om de inte vaknat innan. Idag fortsatte de att sova, sa jag stod och skrattade. Jag fick plocka upp H ur sangen for att det skulle handa nagot, och R lag kvar ett tag...

Vidlunch berattade Su att jag ar ledig imorgon och jag kunde inte dolja min forvaning! Men efter den har arbetsvecka med oerhort mycket jobb sa ar det egentligen ganska rimligt..

Jag ville bara titta in och beratta om laget idag. Jag har vagt mina vaskor, och de vager just nu 37 kg tillsammans (far vaga max 20 kg var). Jag lade de tunga bockerna i handbaggaget... Men hur jag skall gora med min vinterjacka ar fortfarande osakert. Dessutom har jg lite som jag inte har packat ned an. Och sa undrar jag en sak. Om det star att man far ha med sig "2 kolli", far man ha handbaggage da? Raknas det in automatiskt?

For ovrigt ar H sjuk, men inte mer an innan. De andra har dock borjat ta det mer pa allvar nu, sa de tycker att han ar jattesjuk. Just nu ar jag sjalv med barnen, och det ar han inte! Han ar nastan som vanligt. Han gnaller dock mer i deras sallskap.. Min feber kan aven vara pa vag nu eftersom jag ar jattetrott. Jaja...

H vaknade runt klockan 6 imorse, och jag tog upp honom eftersom hans foraldrar inte var hemma. Jag lyckades fa in honom i sangen igen och gick och lade mig. Nar Lu kom hem fran jobbet vid sju skrek H igen, och han tog hand om honom. R vaknade, och Lu gav henne frukost. Sa nar jag borjade jobba halvatta hade hon redan atit frukost, och vi hade en lugn morgon! Vi kom till skolan tio minuter for tidigt, och fick sta och vanta utanfor for att dorrarna inte hade oppnat! darefter har jag umgatts med H. Han ar forkyld och har feber, sa han ar inte sa jatterolig att ha att gora med... Det var svart att fa honom att ata, och han ville inte sova middag fast att han var jattetrott och snallig. Nu sover han dock, men snart ar det dags att vecka honom eftersom vi skall ga till skolan... Nej, nu skall jag ocksa sova lite innan det ar dags. Hej sa lange!

Detta ar bloggen 300:e inlagg som publiceras!

Att jag har legat i hart, och lyckats publicera 300 blogginlagg pa 7 manader (och 12 dagar) skall givetvis firas! Nedan visas utdrag fran min blogg! Titta dar..

Inte for att jag uppmarksammade det da, men har kommer inlagg 100 och 200!

"Meme på plats!

Jag i Lausanne den trettonde mars tjugohundratio.

Jag har hittat en "ny" sida som hjalper mig att fa flerbesok pa bloggen. Det kandes passande nu nar antalet besok pa bloggen har minskat, sa nu har jag blivit medlem. Man far 2 poang varje gang man laser en (slumpvis utvald) blogg, och blir av med 3 poang varje gang nagon annan gar in pa ens blogg via sidan. Man samlar alltsa ihop fler besok genom tt beska andras bloggar! Dessutom far man 100 poang varje gang man varvar en medlem. Sa om ni som har bloggar ar intresserade av fler besok, och samtidigt vill ge mig 100 poang klickar ni har: http://www.bloggtrafik.nu/index.php?sponsor=aupairis.

Jag har haft en ledig dag idag, vilken har spenderats i Lausanne. Egentligen hade jag tankt besoka Génève, men det gick inte pa grund av att bussarna gar sa sallan pa lordagar. Det var synd eftersom jag bara har varit pa flygplatsen, och garna hade velat se staden, men jag fick gora det basta av laget istallet. Forra gangen jag var i Lausanne promenerade jag runt i centrum och shoppade, sa jag ville gora nagot annat idag. Jag passade naturligtvis pa att ga runt i centrum, men jag gick aven pa museum! Det var jattekul, och jag angrar absolut inte det! Jag ar dock trott efter att ha gatt upp 06.15 OCH varit igang hela dagen... :)

Nar jag vaknade imorse var det sno ute. Vi har knappt haft nagon sno pa 2 veckor, men i natt kom det pudersno! Jag blir sa besviken. Nar skall detta ta slut? Jag vill inte ha sno, jag vill ha var!

Just nu ar R i skolan och H sover. Jag skall egentligen ocksa sova, men jag ville blogga forst. Kvallen blir nog som vanligt, men pa lordag ar jag ledig! Siestan vantar. Ha en givande dag!

Nu satts bloggen i fart igen nar jag skriver andra gangen for idag! Den har eviga berg- och dalbanan fortsatter, och idag kanns det valdigt bra! Av agon anledning har ratt energi funnits dar... Pa kvallen nar Lu kom in i barnens rum hade jag kunnat valja att sluta. Att skutta darifran, och stanga in mig pa mitt rum. Men idag gjorde jag inte det. Idag satt jag kvar. Framst av tva anledningar; den ena var att jag ville kannas hur det var att sitta kvar dar nar han var dar med och den andra var att jag inte hade lust att sluta. Men visst var det en rik ocksa. Om man gor pa det sattet ofta kanske foraldrarna tar det for vana att man ar dar och inte har nagot emot att jobba, och lamnar en mer med barnen an de redan gor. Ibland har jag gatt ifran av den anledningen innan, men nu kanns det inte som om det spelar nagon roll. Jag tror att Su ar mer benagen av att utnyttja mig an Lu, och dessutom blir jag inte kvar har sa lange till. Nar jag da tycker att det ar kul och vill stanna, vara med i gemenskapen, sa gor jag det. Inte i borjan, men nu. Sedan at vi mat och nu lagger Lu barnen. Jag undrar om han kommer titta pa TV nar han ar klar. Nu skall jag njuta av att jag for en gangs skull mar bra (haha)! Ha en toppenkvall!

Idag efter lunch gav jag mig ut pa en riktigt skon promenad. Barnen fick ocksa folja med, och det var faktiskt forvanadsvart varmt. I borjan ville R vanda, men jag overtalade henne om att fortsatta. Sa vi gick till sjon, dar barnen lekte pa lekplatsen. Det var sa populart att H borjade grata nar jag satte honom i vagnen for att han ville fortsatta leka dar. Jag var dock radd stundvis eftersom jag inte kunde ga pa trottoaren med vagnen nar vi passerade stan. De verkar bygga hur lange som helst, och har lagt smala plankor att ga pa pa trottoaren. Sa R fick ga dar, medan jag gick med vagnen ute i gatan. Kanske inte sa bra, men vad skulle jag gora? Jag visste ju inte innan att de hade borjat gora om trottoarerna ocksa. Vid sjon var trottoarerna for smala, sa jag kunde inte ga dar heller. I sadana har situationer skulle det vara battre att ha barsele (aven om det blir tungt). Jag forstar inte varfor Frankrike inte kan satsa pa lite bredare trottoarer. Man kan ju knappt ga pa promead har!

Nu ar det en ny dag igen! Lu & E tittar pa fordon i Génève och H sover, sa jag har det lungt och skont! Jag laste just att Svenska Hollywoodfruar ar tillbaka, sa jag skall se om det ar lika bra som innan. Ha det bra!

Vi tittar pa nyheterna och det snoar i Nimes, pa Korsika och i Barcelona. I Nimes gar de vanligtvis i T-shirt under den har arstiden, och det har inte hant nagot liknade pa 35 ar. Jag undrar om pappa ar hemma i Barcelona just nu. Han bor ju inte i Sverige for att han bland nnat inte gillar vadret!

Jag befinner mig norr om samtliga tidigare namna platser.  Varfor snoar det inte har?

Forra veckans trotthet har forsvunnit, och bytts ut mot ENERGI! Jag har jobbat lite mindre an vanligt idag, och fast (eller knske pa grund av) att jag har sprungit har jag overskottsenergi. Jag har redan stadat mitt rum och damsugat lagenheten, sa ad skall jag gora nu??? Vardagsrummet skiner, sa det kan jag inte stada. Snart far jag val gora fysiska ovningar for andra gangen idag... Men jag skall inte klaga, det ar battre an att ha naringsbrist och att vara trott!!!!

Jag vet att jag har skrivit samre skrivna texter pa bloggen pa sistone, och jag skall forsoka andra det. Men ni far ha talamad, for det ar inte sa latt med allt som pagar omkring mig!

Jag jobbar idag igen... Jag har det ganska sparsamt med lediga dagar just nu eftersom jag var edig sa mycket nar barnen var pa semester. Lu & Su (som for en gangs skull ar lediga en hel helg tllsammans) aker skidor, och i skrivande stund sover barnen middag. Det har gatt bra att jobba idag, men R ar valdigt gnallig. Det borjade imorse nar hon skulle satta pa sig inneskorna. De har en regel har att hon maste ha dem pa sig, vilket i vanliga fall ine brukar vara nagot problem. Men idag vagrade hon, och ville mycket hellre ha pa sig Su:s hogklackade stovlar. Jag forklarade att hon inte fick ha pa sig uteskor inomhus, och det slutade med att hon grat i en halvtimme. Till slut satte hon pa sig dem och kom in i koket, dar jag lagade mat till oss. Nar vi satt och at berattade hon att hon var trott, men nar det en halvtimme senare var dags for att sova vagrade hon och sade att hon skulle busa hela tiden. Hon delar rum med H, sa om hon skulle ha gjort det skulle inte han fa sova. Nu verkar hon dock sova, och jag hoppas att hon vaknar pa ett battre humor sa jag slipper fler tjafs!

Jag tankte uppdatera er om hur det har gatt for familjen att hitta en ny au pair. De (eller snarare Su kanske) letar, och har faktiskt kontakt med ganska manga mojliga au pairer. Men da de inte har bestamt sig an vet de inte vilket datum personen kan komma, sa jag far vanta med att boka flygbiljetten ett tag till.

Datorn kranglar idag. Det gar att logga in pa blogg.se, ga in pa blogga och vissa andra hemsidor, men varken hotmail eller facebook fungear som de skall. Sa skicka inga bradskande mejl/ meddeanden till mig pa dessa sidor. Isa fall far ni hora av ergenom bloggen! Jag vet inte vaken vad det beror pa eller hur man fixar det... Me da det intear min dator lar ju Lu & Su ta tag i det Och oroa er inte, det ar inte jag som har orsakat detta... Den var sa efter att Su haft den hela natten (medan hon sov, men datorn var pa). Den endafordlen med det har ar att E inte vill ha datorn nar man inte kan ga in pa facebook, sa jag far ha den hela kvallen. A andra sidan har jag inte sa mycket att gora pa den, a ja inte har fler an 18 bloggar att lasa (vilket gar ganska snabbt). Jag har i alla fall sett pa ett program om unga mammor fran Outsiders, och tanker snart sova. Datorklockan fungerar inte, men hon a val nastan tio? Jag hoppas att problemen loser sig imorgon. Ha det bra!

Idag har jag jobbat pa morgonen, och upptackt en del av Schweiz pa eftermiddagen. Det har varit en bra dag, men jag skriver mer om det imorgon eftersom Su skall ha datorn. Jag skall i alla fall jobba imorgon och i overmorgon, och jag vet inte hur det blir i helgen. Om jag ar ledig pa lordag kommer jag nog besoka Génève, for jag har inte gett upp det an... Det ar nagonting som jag absolut vill gora innan jag aker harifran, sa jag hoppas verkligen att jag far in det en dag! God natt!

Igar berattade Su att hon skall jobba skiftet morgon idag. Jag blev forvanad och papekade att det stod att hon skulle jobba kvall pa schemat. Su gick och tittade pa schemat, och det slutade med att hon fick ringa jobbet for att hon blev forvirrad. Hon skulle jobba pa kvallen, precis som jag sade. Det ar tur att hon ar mig, som kommer ihag hennes arbetsschema!!!

Sa nu jobbar bade Lu och Su. H sover (som vanligt) och jag ar faktiskt pa ganska bra humor! Jag tror att det ar Su som har smittat av sig. Hon var pa bra humor innan hon akte till jobbet. Hon tyckte att det var sa roligt att det hade hort av sig killar som ville bli hennes nasta au pair att hon sprang till barnrummet och berattade det for mig. Da utspelades den har konversationen:
Jag funderar: Jag tror att det ar sympatiskt. MEN det gar inte med rummet. Det ar ett flickrum!
Su: Det ar det val inte! Det ar ju inte rosa.
Jag: Men det har sminkhorna.
Su: Ja... vi far skaffa en kille som sminkar sig!

Fast om man tanker efter sa kanske det inte gor nagonting. Jag sminkar ju mig inte heller!

Jag glomde fraga om jag ar ledig imorgon. Su sade till H att hon skulle ta hand om honom hela dagen, sa jag antar det, men jag vill ha det bekraftat. I sa fall kanske jag kan aka till Génève!!.. =)

jag tror inte att jag har tankt sa mycket pa hur hundar beter sig nar de promenerar med sina agare tidigare, sa jag kan igentligen inte jamfora Frankrike med Sverige. Jag har hort att folk har blivit attackerade av hundar, men inte sett det med egna ogon. Nu har jag sett tva olika hundar handla nastan likadant tva dagar i strack. Den forsta gangen var i sondags nar jag joggade. En ganska stor hund sprang emot mig, och jag stannade for att nte hetsa upp den. Jag trodde att den skulle attackera mig, men den hoppade "bara" upp pa mig med framtassarna. Agaren, som befann sig nagra meter bakom, skrek pa hunden och ropade till mig att han var snall. Igar sprang en lite mindre hund emot mig nar jag gick pa barnvagnspromenad med H. Jag visste inte om den var farlig, sa jag blev smaradd. Tank om den skulle bita mig eller fa mig att ramla. Vi befann oss i en nedforsbacke, och jag var radd att hunden skulle gora sa att jag slappte vagnen (pa grund av reflexer, etc.). Jag kunde se barnvagnen rulla nedfor backen, och valta dar vagnen svangde, i huvudet. Jag undrar om H skulle klara det? Det ar sa laskigt! Han stannade dock nar han hade sprungit in i mig. Jag undrar dock varfor agarna inte kan ha sina hundar kopplade nar de gar pa promenader? Aven om de vet att de ar "snalla", sa vet ju inte vi andra fotgangare (och joggare) det. Man kan bli radd av det. Sarskilt nar hundarna springer mot manniskor som inte ar hundvana... Och jag tanker hur det skulle vara om jag hade haft var hund med mig. Som tur var hade jag inte det nagon av gangerna, vilket jag ar glad for. For hur skulle jag gora om han blev attackerad av en okopplad hund? De kanske ar lite svart att dra undan en hund som bits... Vi har bara mott kopplade hundar nar vi promenerar tillsammans, men jag har nu insett att det bara ar en tidsfraga tills vi moter en okopplad hund... Jag har funderat lite over varfor hundarna ar sa inresserade av mig. Jag kanske luktar hund? Men jag forstar inte varfor de inte kan satta koppel pa ina hundar! Ar det sahar i Sverige ocksa? Moter ni ofta okopplade hundar som galopperar emot er jattesnabbt? Vad tycker ni om detta? Ar det okej att ha sina hundar losa?