Au pair i Paris/alperna

Den har dagen har startat bra! Nar jag vaknade idag var jag fast besluten om att vi inte skulle vacka E. Hon jobbar inte idag, och hade bett om att fa sova ut... E vaknar ofta av att R springer, grater eller pratar hogt, eller for att H skriker. Sa jag skulle se till sa att bada barnen var tysta. Jag gick in i rummet som vanligt for att vacka barnen. Jag och Su har diskuterat om det ar jag eller R som skall satta pa henne kladerna, och det slutade med att Su sade till mig att sta bredvid R om hon skulle behova hjalp. Sa ja berattade att vi hade andrat rutinerna, och att jag skulle finnas dar, vid sidan om henne. Jag bytte blojor pa H, och nar jag var klar satte ag mig ned bredvid R. Da bad hon mig att lamna henne ensam. Hon lovade att hon skulle vara tyst OCH kla pa sig jattesnabbt. Jag tycker egentligen att hon r for stor for att bli pakladd, sa jag sade att i kunde gora ett forsok (medan jag jublade inom mig) och tog med H till koket for att forbereda frukosten. 3 (tre!!!!) minuter senare kom R in i koket fullt pakladd, och da var jag absolut inte klar. Jag beromde henne och fick ett stort leende tillbaka. Jag gav H sin mjolk, varmde R:s mat, och plockade fram frukost till mig sjalv. R tyckte att det var jattekul att ata frukost med mig. I vanliga fall klar hon sig sa langsamt att hon maste slanga i sig maten, och da borjar jag ata fore henne eftersom jag vill ata i lugn och ro. Jag borstade haret pa henne, och vi plockade fram leksaker som H kunde ha i spjalsangen tillsammans. Vi gjorde allt lungt och stilla, och sedan gick vi ut i hallen for att kla pa oss ytterkladerna. H protesterade inte for att vi lamnade honom, och nar efter att ha knutit skorna pa R begav vi oss ivag till skolan. Fyra minuter for tidigt... Vi gick langsamt, och da jag inte behovde tjata pa R att ga snabbare var hon valdigt glad. Hon gav mig ett blomblad i present. Men vet ni var det basta var? Det var inte att E inte vaknade, eller att vi ine var forsenade. Eller ens att det var lugnt. Nej, det basta var nar jag lamnade henne pa skolan. Da sprang hon fram till froken for att halsa glatt, och skuttade senare ivag. R var jatteglad!!!

Och angaende kladerna kanner jag mig stolt over henne att hon valde sjalv att kla pa sig. Och stolt over mig. Nar jag kom hit ville hon absolut inte kla pa sig sjalv, och jag ar ganska saker pa att det ar jag som har paverkat henne! Aven om vi bytte rutiner sa vet hon om mina varderingar och att jag tycker att det ar viktigt att man skall gora mycket sjalv for att kunna vaxa upp. Hon visste att jag skulle bli glad, och kanske, kanske, har hon markt att hon mar battre och kanner sig duktigare av att gora mycket sjalv...