Au pair i Paris/alperna

Jag upptackte att jag var allergisk mot mjolk varen 2007, det vill saga for astan tre ar sedan. Sedan dess har jag hunnit vanja mig vid det, och jag har blivit en mini- expert vad galler att veta vad som innehaller mjolk. Efter ett tag var det ingen stor grej for mig langre. Jag fick specialmat i skolan, och mamma kopte in soja- prosukter till matlagningen. De enda situationerna som det blev besvarligt i var nar jag at pa restaurang, eller hos kompisar, da mat varken vet hur bra kll restaurangen eller kompisarna har pa vad som innehaller mjolk.

Jag oroade mig jattemycket for min allergi nar jag skulle li au pair. Jag funderade till och med pa att strunta i det, och trodde att vardfamiljerna skulle sluta vilja ha mig nar de fick reda pa det. Och jag var mycket val medveten om att jag var tvungen att beratta det innan vi fattade vara beslut, sa att inga negativa overraskningar skulle intraffa... Nar jag pratade i telefon med min kommande vardmamma i maj manad tog jag mod till mig och berattade det, och till min lattnad reagerade hon inte alls negativt. Hon tyckte att det var synd att jag inte kunde ata ost till dessert, men sag det inte som nagot jobbigt. Det kan vara komplicerat att laga mat till mig, och vissa ratter maste helt uteslutas. Det var darfor jag gravde mig for det; jag ville ju inte komma till en familj, dar jag verkade besvarlig.

Nar jag kom dit var jag radd att de hade glomt bort det, da jag inte hade namnt det sedan telefonsamtalet i maj. Men det hade de inte. De var noggranna med att lasa pa forpackningarna, och fragade vad som hande om jag fick det i mig. De hade tydligen nagon bild av att jag snabbt behovde aka till sjukhus efter intag av mjolk, sa de blev nog ganska lattade, nar jag sade att jag skulle ha ont, men att det skulle ga over av sig sjalv. Detta innebar ju att det inte skulle bli en katastrof om de rakade gora fel, aven om det kanske inte skulle vara sa trevligt for mig. Allergin blev dock inte nagot stort problem hos dem. De at namligen soppa eller tomatsallad till middag nastan varje kvall, och nar vi at pasta tillsatte vi olivolja istallet for smor, och sedan fick barnen stro ost over om de sjalva ville. Det var ju jag som gjorde maten, sa jag hade stenkoll pa om det var mjolk i. Detta gjorde att jag kande mig valdigt saker. Nar min vardmamma lagade lasagne gjorde hon en liten, utan ost, till mig, och en lite storre till de andra. Vi hade ofta soppa over sedan dagen innan, sa om de skulle vilja ata nagon ratt med mjolk i sa kunde jag ju ata soppan istallet. Jag kande ofta att jag inte blev respektrad av mina vardforaldrar, men min allergi tog de pa allvar, och i det avseendet respekterade de mig.

Detta gjorde att jag inte var lika radd att beratta det for nasta vardfamilj. Den har gangen gjorde jag det i ett mejl, och fick svaret att det gick bra, salange jag berattade for dem vad som inneholl mjolk. Har har det dock varit mer komplicerat eftersom de ater valdigt mycket konservmat. I fardig mat anvands namligen mjolk ofta som krydda. Det har gatt bra anda, och om jag inte kan ata maten gor de alltid nagot annat till mig. De har dock insett hur mycket det ar mjolk i och en dag utbrast Lu: "Det ar ju mjolk i precis allt! Vi behover verkligen inte dricka mjolk sa att vi far i oss det vi bhover, for vi ater ju jattemycket mjolk anda!"

Men jag skriver inte detta inlagget for att enbart beratta hur det har gatt for mig, utan for att gora andra au pairer med allergier  mindre oroliga. Jag tror att de flesta vardfamiljer kan tanka sig att ta emot au pairer med allergier, och om de sager nej pa grund av det sa vill de inte ha dig tillrackligt mycket, och ar ingenting att ha. Det ar viktigt att man kommer till en familj som har gatt med pa det, for annars ar risken stor att au pairen kanner sig besvarande. Men det ar klart att det beror pa hur allvarliga och omtumlande allergierna ar ocksa. Att ta emot en au pair som riskerar att do varje gang hon/ han ar i samma rum som notter innebar ju ett stort ansvar for familjen. De far absolut inte gora fel, eller glomma bort au pairens allergi. Da kan ju familjen inte ens ata notter i sitt eget hus. Och om man ar allergisk mot sa mycket att kosten blir valdigt ensidig eller ta lang tid att laga sa far man kanske rakna med att laga sin egen mat... Det kanske kanns jobbigt, men det ar ju battre a att inte aka, och man kan inte forvanta sig vad som helst av vardfamiljen.

Mitt tips till blivande au pairer med allergier ar att beratta for vardfamiljen om allergien INNAN ni tar era beslut, sa att de HAR EN CHANS ATT SAGA NEJ OM DE BLIR FOR JOBBIGT for dem. Om ni skulle vanta med att beratta det tills ni kommer dit har de inte fatt ta beslutet om de vill ta emot en person med allergier, med allt vad det innebar. Valj inte heller en familj som vill ta emot er anda, men som har uttryck eller antytt att de tycker att det ar valigt jobbigt. Det ar au pairen som kommer straffas av det, genom att kanna sig besvarande pa plats nar familjen ar missnojd. Men jag kan tanka mig att de flesta familjerna inte tycker att det ar nagra problem. De forstar ju att au pairen inte kan hjalpa det, och vill ta emot den anda.

Jag syftar mest pa allergier av nagon form av mat i texten ovan, men man borde naturligtvis beratta om ovriga allergier ocksa. Det blir ofta lite enklare med dem, da familjen sallan behover anpassa sig. Om man ar allergisk mot hundar valjer man ju inte en familj med hund, och sa vidare. Och beratta att ni ar hundallergiker AVEN om familjen inte har hund - de kanske planerar att skaffa en eller passar en hund 4 veckor varje sommar. Man vet aldrig... Jag ar allergisk mot bjork, gras, katt, och kvalster (och sa mjolk da forstas). De forsta tva allergierna oroar jag mig inte sa mycket for eftersom de inte ar sa starka, och de finns utomhus. Jag har valt bort alla vardfamiljer med katter, sa att jag slipper det. Det som ar lite jobbigt ar kvalster, eftersom man inte garna fragar om de har det stadat hemma. Jag tyckte att det sag frasht ut pa bilder pa hemmen, och har haft tur med att hamna i tva familjer som ar mana med att halla rent. Om jag inte hade gjort det hade jag val fatt ta upp det med dem, och kanske datt stada det varsta sjalv. Ett tips till kvalsterallergiker ar att fraga vem som stadar. Da far man reda pa om de har staderska, och ofta kommer det fram om de tycker att det ar iktigt att halla ordning. Sjalvklart ar det bast att saga det i forvag, och kanske forklara vad det innebar.

Har ni nagra fragor gallande detta eller nagot annat sa ar det bara att hora av sig!

Update: Det jag ville formedla med inlagget ar att bi inte skall lata allergierna hindra er om ni har au pair- dromar. Se till sa att vardfamiljen inte tycker att det blir for jobbigt sa ordnar sig allt!

Om du som laser detta verkligen ar intresserad av att bli au pair sa ar det ju synd att du bara laser om det har. Darfor skall jag tipsa om lite hemsidor om att ga in pa! Bra va?

Hemsidor for au pairer:
- http://www.aupair-world.net/ Den har hemsidan har jag varit inne pa allra mest av alla au pair- forberedande sidor. Jag har inte bara letat, och hittat, vardfamilj pa den, utan aven last om vad en au pair kan forvanta sig och sa vidare pa sidan. De har publicerat bestammelser for varje land vad galler au pirens alder, antal arbetstimmar, fickpeng, etc. Jag vet inte om man kan lita pa allt till 100% eftersom det star lite olika om vilken lon som ar "normal" pa olika sidor. Men man far i alla fall en ungefarlig bild av det, vilket ar jatteviktigt. Som au pair (sarskilt nar man aker privat) maste man veta vad vardfamiljen ar skyldiga att ge en och vad som forvantas av dem. Las noga; det mesta pa sidan ar rekommendationer, men viss fakta ar ocksa som det SKALL vara.
- http://www.aupairguiden.se/ Har har jag aven hangt lite for att inta mer fakta om amnet och fa en helhetsbild av det. Med skillnad fran aupair-world har de au pairer som berattar om olika situationer och sina au pair- liv, samt vissa au pair- bloggar lankade! Har star det inte bara hur det "skall" vara, utan aven vad en au pair gor, och vilka det passar att vara au pair. Denna sida ar valdigt bra for de som precis har borjat fundera pa att bli au pairer, men som inte vet sa mycket an, utan vill fordjupa sig lite i vad det innebar, och kanske inte vet var och vafor annu.
- http://www.resdagboken.se/ Den har sidan kan val knappast kallas for "au pair- sida", men da den har hjalpt mig tipsar jag om den i alla fall. Det kan vara bra att besoka sidan precis innan/ efter avresa. Det finns ingen fakta om hur det gar till att vara au pair dar, men det finns en kategorin "Au pair" i forumet. Dar kan man diskutera problem och annat som kan forekomma nar man ar au pair, men framfor allt hitta nya vanner. Nar du vet var du skall kan du bli medlem dar. Skriv in au pair- vistelsen bland dina resor, sa att du kommer fram nar man soker pa platsen, och skriv ett inlagg i forumet om vart du skall och fraga om nagon annan skall dit. I forumet kan du ocksa valja ett land, dar da ocksa kan skriva nagot. Det kan ju handa att nagon ar pa platsen utan att vara au pair! Om du far problem eller undrar nagot ar den har sidan ratt stalle att diskutera oklarheter med andra!
- http://www.svenskakyrkan.se/ Det mahanda att somliga blir forvanade nu, men den har hemsidan ar nyttig! Om du skall till (eller i narheten av) en storre stad bor du kolla upp om svenska kyrkan finns dar. De ordnar oftast au pair- traffar, dar man kan traffa andra skandinaviska au pairer och ta upp eventuella problem eller bekymmer. Det kan vara kul att komma till en plats sar alla pratar svenska en stund nar man har ett frammande sprak runt omkring sig! Kyrkornas verksamheter skilljer sig dock ganska mycket. Vissa har caféer och saljer godis, medan det inte hander sa mycket i andra. Pa samma satt har vissa kyrkor au pair- traff varje vecka, medan andra aldrig har det. Kyrkorna brukar aven formedla om vilka au pairernas rattigheter ar, och man kan hitta bestammelser och exempel pa kontrakt pa deras hemsida. Och oroa dig inte om du inte ar troende, for det ar inte sarskilt manga av de svenska au pairerna dar som ar det...

Jag kommer inte pa nagra fler relevanta sidor, men det ar frams de har fyra som har hjalpt mig. Om du undrar nagot, eller kanske vill frambringa nagon annan bra sida for au pairer sa far ni garna lamna en kommentar. Lycka till!

Jag skrev ett inlagg igar som numera ar borttaget. Eftersom vissa hann se det sa tanker jag forklara lite och gora det tydligare vad som hande. Jag borjar med att skriva att jag var arg igar. Som ni nog vet gar au pair- livet upp och ned precis som en berg- och dalbana. Ibland sitter man langst upp, pa toppen, och tittar glatt ned pa omgivningen. Allt kanns bra och man trivs med jobbet och alla personer i sin narhet. Men ibland sa befinner man sig trakigt langt ned, sa att man inte far nagon vacker vy att blicka over. Man ar irreterad pa en eller flera, kanske till och med alla, personer, man ar trott pa jobbet och vill bara hem till Sverige. Det svaraste av allt ar nog att berg- och dalbanan ar oforutsagbar, och att det inte gar att veta hur langa man ar uppe, nere och hur branhta backrna ar. Det ar som att man ser allt runtomkring sig forutom sparet, och man kan darmed analysera allting, men inte veta hur lange nagot stannar. Ibland gar det nedat, men vander innan man nar marken. Men man vet inte det. Sean ar det klart att olika personer har olika banor ocksa beroende pa installning, personlighet, vardfamiljens egenskaper och sin sociala situation (i och utanfor familjen) i landet, dar man vaxte upp.

Igar hade jag en extrem dalig dag. I lordags kandes allt bra och aven om jag inte var pa toppen sa var jag ganska hogt upp. Men igar morse var banan brant och jag nastan ramlade nedat. Pa kvallen var jag arg och missnojd med allt, och ville harifran sa fort som mojligt. Men man far vanta och se, och kan inte aka hem bara for att man befinner sig langt ned en dag. Men vet ju inte vad som kommer harnast; tank om det foljer en manad pa toppen! De som av olika anledningar inte trivs i sina vardfamiljer och alltid ar vid eller precis ovanfor markhojd rekomenderar jag att ta sig en tankestallare, och kanske aka darifran. Det har skall vara nagot givande, och inte nagot som man kommer fa huvudvark av nar man tanker tillbaka pa det senare. Jag forsokte ta det lungt, och gjorde inget dumt forutom mitt valdigt starka inlagg pa bloggen. Dar skrev jag att jag var arg pa Su, samt allt hon hade gjort som irreterade mig. Jag vet att man inte skall skriva inlagg nar man ar arg, da man kanske inte kommer vara lika nojd med dem 12, 24 eller 36 timmar senare. Vist kan man ta bort dem, men allmanheten rakar ofta se det fore, sa det gloms inte helt. Sarskilt inte om det var ett valdigt kanslosamt och starkt inlagg, som igar. Sa alla som laste det och tror att allt ar skit har, sa kan jag forsakra er om att det inte ar sa. Jag har hamnat i en vardfamilj med tva snalla foraldrar, men det ar kravande ibland, och visste finns det saker som jag inte gillar och som irreterar mig, men that's life. Vilket jobb gillar man till 100% egentligen? Aven om man har "dromjobbet" sa maste man gora trakiga saker eller gora tunga och viktiga beslut. Ga upp tidigt pa morgonen, och sova daligt eftersom man oroar sig over nagot pa jobbet. Jag tror inte att det gar att hitta ett superjobb, men bara man ar glad for det mesta och kanner att det ar givande sa ar det bra. Da gar det. Sa alla framtida au pairer, var beredda pa att detta livet ar en berg- och dalbana? Och detta trots att familjen kanske ar jattemysig, de bor i ett jattefint hus och skammer bort dig. Det kanns daligt ibland aven med de basta forutsattningarna. Men man lar sig nagot pa det, och jag tror aldrig det har hant att en au pair aker hem efter sin tid som au pair utan att ha forandrats lite, och blivit nagot smartare... Mitt tips till er ar att uppfyll era dromar, le nar det gar uppfor, och  kampa nar du narmar dig marken!

Jag skrev valdigt kanslomassigt i forrgar, och har funderat lite pa att ta bort inlaggen. Men jag bestamde mig for att lata bli. Alla har daliga dagar ibland, och det gar upp och ned for praktiskt taget alla au pairer. Men eftersom jag delvis skriver till de som funderar pa att bli au pair sa kandes det viktigt att ha det kvar. Det visar att au pairer inte alltid har det sa latt. Jag tanker dock klargora vissa saker. Tyvarr sa skriver jag mest negativt om au pair- ivet i min blogg. Det beror pa situationen, och har blivit sa eftersom jag har haft otur nar jag har hamnat i familjerna. Nar man inte trivs och det inte kanns bra ar det svart att skriva ett sprudlande inlagg om hur bra livet ar som au pair och om att alla borde prova det, och aka ivag. Men nu tanker jag lyfta fram nagot som jag inte tror att jag har lyft fram i bloggen tidigare. Jag angrar inte att jag har blivit au pair. Och detta skriver jag inte for att jag har daligt samvete for att jag skrammer sa manga au pairer. Utan detta skriver jag for att jag vill att ni skall veta hela sanningen, och se allt. For det ar verkligen sannt. Jag tror absolut att det ar motgangarna som gor en stark och och driver en frammat. Och jag har drivits frammat som in i norden. Det var bade svart och jobbigt i min forsta vardfamilj, men det gav mig nagot. Det ar nastan skrattretande att manniskors elaka handlingar kan ge en nagot positivt. Men sa ar det. I min forra vardfamilj larde jag mig att lyssna pa mig sjalv, och saga ifran. Kommer ni ihag hur jobbigt det var nar jag skulle saga att jag inte ville vara kvar till sommaren? Hur stressad jag var och hur daligt jag madde? Jag larde mig nagot pa det. I den har familjen pratade jag om problemen nar de kom upp. Jag hade inga problem med att beratta det, och sade det vid forsta mojliga tillfalle. Det kanske inte blir battre, men jag har redan pratat om dem. Sa jag utvecklades enormt mycket i Bailly. Bara en sadan sak att jag har lart mig att forsvara mig sjalv. Det ar ju grymt viktigt! Annars har jag ocksa blivit mer ansvarsfull och mogen, borjat bli vuxen, ser varlden pa ett mer vuxet satt, ar mer avslappnad och kan valdigt mycket saker. Jag larde mig jattemycket dar. Mycket som man inte ens tanker pa innan vistelsen. Jag larde mig inte bara att laga vissa matratter, utan larde mig allt fran att sla in paket pa franskt vis till vad barnen inte far ata nar de ar sjuka. Man far se en annan kultur, och man lar pa sa satt ocksa kanna sin egen. Om man inte har sett nagon annan kultur sa vet man ju inte vad det ar som ar sa originellt med sin egen, eller hur? Jag utvecklade min franska, och fran att vara en franskaalskande tjej med baskunskaper ar jag nu en franskatalande tjej som forstar nastan allt. Jag kan till och med titta pa nyheterna utan att ett hundra fragetecken dyker upp i mitt huvud. Jag pratar inte flytande franska, da jag gor grammatik- och uttalsfel, men jag kan prata. Jag kan gora mig forstadd. Som alla andra au pairer har jag ocksa fatt en annan bild av varlden. Visst later det nostalgiskt, men det ar sannt. Nu vet jag hur jag vill ha det i framtiden. Jag har sett sa mycket, och vet nu hur jag vill bo, och hur jag vill uppfostra mina eventuella framtida barn. Och detta ar jattebra, for nu slipper jag luska ut det senare. Om man ar au pair i en stad som inte ar av den storlek som man ar van vid far man ofta ocksa en bild av i hur sma eller stora stader (och byar) man trivs bast. Fran att ha bott i en liten stad hemma har jag nu bott i en forort utanfor en stor stad, och i en liten by vid landets grans. Sa nu vet jag hur det ar att bo pa olika stallen, vilket ar skitbra! Nu slipper jag flytta runt som en galning senare i livet for att testa allt, haha ;) Och detta har jag lart mig TROTS att jag har haft det jattejobbigt. Tank da hur det ar att vara i en familj, dar man trivs! Visst kanske det ar nagonting av det som jag har fatt som man inte far, men jag ar overtygad om att man far annat som kompliterar det ocksa. Inte minst far man en andra familj, och fler personer som man alskar, och som alskar en. Arligt talat angrar jag inget, och jag rekommenderat varmt att bli au pair! Jag hade tankt skriva om hur man hittar ratt familj och hur man undviker saliga familjer ocksa, men det tar jag i ett annat inlagg.

Det ar forst pa plats som jag insett vilket stort ansvar det innebar att vara au pair. Det ar inte ett slappt jobb, som det gar an att skjuta upp eller pa annat satt slarva med. Ens handlingar har konsekvenser for allihopa; inte bara for dig sjalv och barnen, utan for hela familjen. Det ar ett mycket kravande jobb, dar den anstallda hela tiden maste vara psykiskt narvarande. Man far helst inte ha en dalig dag eller bli sjuk. AMen arbetet ar defenitivt meningsfullt eftersom man tar hand om liv. Foraldrarna lamnar over ett gigantiskt ansvar pa au pairen, och man ser efter det de alskar alldra mest; deras barn. Manga familjer ar pa sin vakt extra mycket i borjan, och om nagonting blir fel fragasatter de om man har agerat pa ett, enligt dem, korrekt satt. De observerar behandlingen av deras ogonstenar pa samma gang som de forsoker vara diskreta och halla sig undan. Men detta ansvar behover inte vara nagot negativt. I borjan av vistelsen kanns det ofta tungt, och det ar mycket att halla reda pa, men  nar man har vant sig vid det, och en dag upptacker att man klarar av allt ansvar galant vaxer man enormt mycket som person. Man kanner att man ar ansvarsfull och sjalvfortroendet vaxer. Jag har inte kommit dit an, men jag ser fram emot det mycket.

En annan sak som jag insett ar att detta ar ett jobb. Trots att jag hort manga  au pairer saga att det var det fore min ankomst forstad jag inte det forran jag kom hit. Det har med dess ansvar att gora. Nagot som inte ar ett jobb ar inte sa har kravande. Man tar inte hand om sina egna barn, och man har en otroligt stor press pa sig over att allt maste ga bra och att foraldrarna skall vara nojda. For hur kul ar det att bli utslangd for att foraldrarna inte tycker att man klarar av sitt jobb? Just det! De ar ens chefer, och de kommer saga till om man inte tillampar deras regler eller inte behandlar barnen pa deras satt. Det behover inte pa nagot satt betyda att det ar ett daligt jobb, MEN det ar ett jobb.