En bra au pair?
Hur vet man att man blir en bra au pair?
Jag tror att det är väldigt, väldigt många som frågar sig själv och andra ovanstående fråga. De vill gärna åka och utforska ett annat land, men är osäkra på om de verkligen kommer vara bra au pairer.
Så, vad är en bra au pair? Det beror naturligtvis på vem man frågar. Men jag tror inte att det är någonting som antingen finns eller inte finns hos personen, utan snarare något som utvecklas fram.
Alla tycker ju olika, men jag tycker inte att man måste veta allt om barn, deras beteende och utveckling innan man åker, och inte heller exakt vad man skulle göra i olika situationer... Det är inget som behövs. I vissa fall tror jag snarare att det blir svårare att vara au pair om det finns för mycket. Man skall ändå komma till familjen, använda DERAS regler och lära känna DERAS barn. Barn är individer, och man kan inte läsa sig till hur ett barn är. Däremot är det positivt att ha erfarenhet av barn. Inte så mycket för att man skall lära sig att "uppfostra och hantera" barn, utan mer för att man skall veta vad man ger sig in på. Det låter säkert hemskt, men ibland kan det vara jobbigt att ta hand om ett barn. Det är därför bra om man har varit med om det innan och tänker "det är okej om/när sådant händer när jag är au pair, för det kommer finnas så många positiva saker som väger upp" eller dylikt. Om man inte tänker så, utan aldrig aldrig aldrig vill vara med om det igen, ja, då är man inte redo att bli au pair. Jag var ganska oerfaren när jag kom till Bailly i augusti, och det gick jättebra (med barnen) i alla fall. MEN om jag måste säga egenskaper som det är bra om en au pair är så är det INTRESSERAD, RESPEKTFULL, FLEXIBEL, och gärna barnasinnet kvar så att man kan leka, haha. Intresserad för att ingen vill ha någon som tar hand om en som inte bryr sig om en. Man vill ha frågor om hur det var i skolan, och om något varit jobbigt. Annars tror inte barnet att au pairen tycker om det. Respektfull eftersom man måste respektera barnet, och se det för vad det är, och att det är viktigt att respektera samtliga familjemedlemmar. De kommer antagligen inte vara som familjen hemma, och det är bara att acceptera och respektera det! Flexibel för att man kommer leva i ett nytt hus med nya personer, ett nytt språk, nya regler och nya förutsättningar. Sättet att torka bordet på som din mamma lärt dig kanske värdfamiljen tycker är ohygieniskt, och då gäller det att kunna ändra sina vanor och rutiner.
Att inte ha så mycket erfarenhet av barn tycker jag inte gör så mycket, bara man känner sig tillräckligt säker för att visa att man är ledaren, och att barnen INTE får göra som de vill. Ni kan ju tänka er vad som händer om en framåtböjd rädd tjej som pratar tyst med en osäkerhet i rösten kommer dit...
Det viktigaste är utveckling. Utveckling, utveckling, utveckling... Du kommer dit, kan kanske inte så mycket, men är ändå trevlig, varm, intresserad och behandlar alla med respekt. En av föräldrarna förklarar huvudreglerna, och vad du skall göra om det inte följs. De berättar vad barnen förväntas göra själva, och vad du måste hjälpa dem med. De kan i princip inte ta upp alla reglerna, utan vissa småregler kommer efter hand. Sedan gör du helt enkelt ditt bästa. De flesta familjer har ett litet möte efter någon vecka (givetvis utan barnen), då de säger vad de är nöjda med, och vad du bör jobba lite på. Du jobbar på det, och en dag kanske de kommer fram till dig och säger att de är jättenöjda! Du växar 5-6 meter (haha) och är glad resten av dagen. Du lyckades! NU vet du att du är en bra au pair. Du behöver absolut inte komma dit fullärd, utan de lyssnar, och utvecklas under tiden!
Så alla kanske inte ÄR en bra au pair, men i ett stort sett alla kan utvecklas till att bli det!
OM du inte stör dig på barn, och verkligen vill åka dit så är det något du också kan! Lycka till!
Jag tror att det är väldigt, väldigt många som frågar sig själv och andra ovanstående fråga. De vill gärna åka och utforska ett annat land, men är osäkra på om de verkligen kommer vara bra au pairer.
Så, vad är en bra au pair? Det beror naturligtvis på vem man frågar. Men jag tror inte att det är någonting som antingen finns eller inte finns hos personen, utan snarare något som utvecklas fram.
Alla tycker ju olika, men jag tycker inte att man måste veta allt om barn, deras beteende och utveckling innan man åker, och inte heller exakt vad man skulle göra i olika situationer... Det är inget som behövs. I vissa fall tror jag snarare att det blir svårare att vara au pair om det finns för mycket. Man skall ändå komma till familjen, använda DERAS regler och lära känna DERAS barn. Barn är individer, och man kan inte läsa sig till hur ett barn är. Däremot är det positivt att ha erfarenhet av barn. Inte så mycket för att man skall lära sig att "uppfostra och hantera" barn, utan mer för att man skall veta vad man ger sig in på. Det låter säkert hemskt, men ibland kan det vara jobbigt att ta hand om ett barn. Det är därför bra om man har varit med om det innan och tänker "det är okej om/när sådant händer när jag är au pair, för det kommer finnas så många positiva saker som väger upp" eller dylikt. Om man inte tänker så, utan aldrig aldrig aldrig vill vara med om det igen, ja, då är man inte redo att bli au pair. Jag var ganska oerfaren när jag kom till Bailly i augusti, och det gick jättebra (med barnen) i alla fall. MEN om jag måste säga egenskaper som det är bra om en au pair är så är det INTRESSERAD, RESPEKTFULL, FLEXIBEL, och gärna barnasinnet kvar så att man kan leka, haha. Intresserad för att ingen vill ha någon som tar hand om en som inte bryr sig om en. Man vill ha frågor om hur det var i skolan, och om något varit jobbigt. Annars tror inte barnet att au pairen tycker om det. Respektfull eftersom man måste respektera barnet, och se det för vad det är, och att det är viktigt att respektera samtliga familjemedlemmar. De kommer antagligen inte vara som familjen hemma, och det är bara att acceptera och respektera det! Flexibel för att man kommer leva i ett nytt hus med nya personer, ett nytt språk, nya regler och nya förutsättningar. Sättet att torka bordet på som din mamma lärt dig kanske värdfamiljen tycker är ohygieniskt, och då gäller det att kunna ändra sina vanor och rutiner.
Att inte ha så mycket erfarenhet av barn tycker jag inte gör så mycket, bara man känner sig tillräckligt säker för att visa att man är ledaren, och att barnen INTE får göra som de vill. Ni kan ju tänka er vad som händer om en framåtböjd rädd tjej som pratar tyst med en osäkerhet i rösten kommer dit...
Det viktigaste är utveckling. Utveckling, utveckling, utveckling... Du kommer dit, kan kanske inte så mycket, men är ändå trevlig, varm, intresserad och behandlar alla med respekt. En av föräldrarna förklarar huvudreglerna, och vad du skall göra om det inte följs. De berättar vad barnen förväntas göra själva, och vad du måste hjälpa dem med. De kan i princip inte ta upp alla reglerna, utan vissa småregler kommer efter hand. Sedan gör du helt enkelt ditt bästa. De flesta familjer har ett litet möte efter någon vecka (givetvis utan barnen), då de säger vad de är nöjda med, och vad du bör jobba lite på. Du jobbar på det, och en dag kanske de kommer fram till dig och säger att de är jättenöjda! Du växar 5-6 meter (haha) och är glad resten av dagen. Du lyckades! NU vet du att du är en bra au pair. Du behöver absolut inte komma dit fullärd, utan de lyssnar, och utvecklas under tiden!
Så alla kanske inte ÄR en bra au pair, men i ett stort sett alla kan utvecklas till att bli det!
OM du inte stör dig på barn, och verkligen vill åka dit så är det något du också kan! Lycka till!
Kommentarer
Trackback
