Au pair i Paris/alperna

Fråga:
Har funderat lite på det där med regler. Det är ju väldigt olika vilka regler som sätts upp. Men:
-Har du alltid fått ha på dig det du vill som au pair-flicka?

Att inte ha för urringat, kort-kort och utmanande kläder är nog de flesta med på (skulle jag absolut aldrig acceptera, då hon faktiskt bor och jobbar i en familj). Men det är inte riktigt det jag menar.

Du verkar förstås oftast ha fått ha vilka kläder du ville, så långt är jag med. Det jag menar är till exempel att om värdfamiljen haft någon födelsedagsfest, jul, främmat eller liknande hemma, har du då typ blivit tillsagd att ha på dig till exempel blus och kjol eller skjorta och "finare" byxor bara för att de viljat att du är "snyggt klädd"?

Jag undrade främst för att en person jag känner (hon är 18) är på väg att bli au pair-flicka i ett år. Hon hatar finkläder. Men man vet aldrig i vilken värdfamilj hon hamnar (de behöver inte vara dåliga för det).

Även om hon nu kan stå ut ibland har jag sagt åt henne att försöka ta reda på sådana saker först (som vilka eventuella krav som kan komma att ställas på klädsel, uppförande och utseende), för värdfamiljerna är så olika och när hon väl är där kan hon inte sitta på sitt rum och "tjura". Skall tipsa henne om din blogg nästa gång jag träffar henne.

Hon har sagt att hon kan stå ut och acceptera att sätta på sig en blus och en kjol eller skjorta och finbyxor ibland, som om de har någon fest eller så hemma i värdfamiljen och de säger åt henne, även om det är väldigt jobbigt, obekvämt och stelt, och sedan ta av sig dem direkt (jag tycker faktiskt inte själv det är för mycket att begära av au pair-flickan några gånger ibland).

Svar:
För det första ursäktar jag att det tog så lång tid att svara! Jag glömde tyvärr bort kommentaren.

Det är ett intressant ämne, men som du skriver tror jag att det har väldigt mycket med familjen att göra. I min första värdfamilj i Paris sade de aldrig någonting om hur jag klädde mig, och vad jag hade på mig. I och för sig hamnade jag inte i en situation där det behövdes heller. När värdföräldrarna hade vänner på besök klädde de knappt upp sig, och barnen hade pyjamas på sig eftersom de ofta gick och lade sig precis efter att gästerna kommit. Jag skippade i alla fall den pösigaste myströjan och såg till att mitt hår spg bra ut eftersom jag inte ville att de skulle gå hem och tänka "Vad var det för au pair, som såg så ofräsch ut?". Och jag gör likadant när mamma bjuder hem vänner, så det känns naturligt. OM jag hade sett nedgången ut tror jag inte att de hade sagt något heller, såvida jag inte varit klädd på ett helt oresponsabelt sätt. Jag var varken där under jul eller någon annan högtid.

I den andra värdfamiljen var de väldigt ytliga, och måna om att se bra ut. De hade aldrig gäster som inte sov över, så jag ansträngde mig inte mer än vanligt när någon annan var där. Man kan ju inte vara finklädd i flera dygn, och dessutom såg jag gästerna i sport- och skidkläder eftersom de hittade på olika aktiviteter. De var tydliga med att det var viktigt att deras barn skulle vara snyggt klädda, och de fick abslout inte lämna huset utan att ha matchande, hela och rena kläder. Mig sade de ingenting till när jag var ute med barnen eller gick till och från skolan på grund av barnen. När vi åkte ut tillsammans kände jag dock att de förväntade sig att jag skulle vara fint klädd. De sade det inte rätt ut, utan mer "gå och gör i ordning dig nu, så att vi inte kommer iväg för sent", och jag fick då vinken att kläderna inte var okej att gå ut i... De ville att kläderna skulle vara snygga, och att man såg fräsch ut. Helst hade de nog velat att jag sminkat mig (vilket jag gör ytterst sällan), men jag tror att de förstod att de var tvugna att respektera att jag inte ville bära smink. För att väga upp satte jag på mig halsband, och de nöjde sig med det. Jag accepterade att jag fick göra mig extra fin eftersom de är en ytlig familj, och tycker att det är väldigt viktigt att alltid se bra ut när man går ut. Au pairen är ju som en förebild för barnen, och om man inte gör det kan det hända att barnen inte vill klä upp sig för att inte au pairen gör det.

Finare byxor har jag aldrig blivit tillsagd att ha, och det var inte heller någonting som jag hade med mig. Jag håller med dig om att det är okej att familjen säger så också. Det skall ju vara som en andra familj, och visst finns de tillfällen, då man måste klä upp sig hemma? Man vill ju inte att familjen skall skämmas över ens oglamorösa klädsel på högtider heller, så man får anpassa sig lite till deras vanor, och klä upp sig om de gör det.

Det är nog svårt att få en klar bild av familjen innan man åker, men man kan kanske få en uppfattning utifrån bilder, och kanske fråga försiktigt hur deras syn på klädsel och dylikt är. Om man vill få det lite mer naturligt kan man ju jämföra med Sverige, och fråga om det är likadant där som här. Man kanske kan fråga hur ofta de har folk på besök, och hur ofta det blir fest också. För det kan ju bli jobbigt om man måste klä upp sig varje fredagkväll... I min senaste värdfamilj fick jag inte reda på att de var så ytliga och utseendefixerade som de faktiskt var förrän jag kom dit, så det är svårt att få en uppfattning om sådant innan.

Jag hoppas att du tycker att du fått ett bra svar på din fråga!

Jag har samlat ihop frågor som jag hittat i mina komentarer, så jag fick ihop några stycken.


1. När fick barnen i Paris reda på att du skulle sluta?
Två veckor innan jag åkte iväg.

2. Pratar du franska?
Det beror väl på hur man definierar ordet "pratar". Jag kan det inte flytande, och då jag har en liten accent och ibland gör gramatik- fel kan jag absolut inte perfekt franska. Men bokstavligt talat så pratar jag det... Jag deltar i diskussioner, förstår nästan allt, och kan göra mig förstådd. Dock har jag kanske blivit alltför bekväm med det den senaste tiden, då jag ibland pratar så fort att ingen hör vad jag säger, haha :) Med min accent är det bäst att prata lite långsammare! Sedan jag kom till den här familjen har jag även börjat tänka mer och mer på franska, och när jag pratar svenska dyker ofta franska ord upp i hjärnan! Så jag svarar ja på frågan!

3. Hur länge kommer du vara i alperna tror du?
Det är svårt att säga. Jag har inte bestämt något slut- datum med familjen, utan får åka i princip när jag vill, sålänge jag säger till minst två veckor innan. Jag ändrar mig från dag till dag, men jag tycker ändå att det är ganska skönt att ha det så. Jag tror dock inte att jag stannar längre än till juni, men det kan hända att jag åker härifrån tidigare än juni.

4. Vilken förmedling använder du dig av?
Jag använder mig faktiskt inte av en förmedling! Jag har träffat båda mina värdfamiljer på www.aupair-world.net, för att dårefter ha åkt privat. I Europa är båda alternativen lagliga, och jag valde det enklaste och mest riskfyllda sättet att bli au pair på av ett antal olika skäl.

5. Vad tycker du att man ska satsa på när man åker ner som au pair?
Det beror på vad man menar med "satsa på". Det allra viktigaste är en bra familj, så man bör vara noggrann när man gör detta val, oavsett om man åker med en förmedling eller ej. Förutom antal barn, deras åldrar, var de bor, vilket språk de pratar, schema och arbetsuppgifter borde man också täönka på att familjen känns "rätt", för då är det större chans att man passar ihop och trivs med dem. Jag rekomenderar även att börja leta efter vänner tidigt. Leta på internet (till exempel på resedagbokens au pair- forum) innan du kommit dit, och väl där kan du få vänner genom att gå i au pair- skola (i USA en kurs på college istället), eller börja på någon sport eller aktivitet. Om du skall till en lite större stad kanske Svenska Kyrkan finns där, och du kan då träffa lite svenska au pairer!

6. Blir au pair- livet väldigt ensamt i början?
Ja, det kan bli lite ensamt, men det är samtidigt intensivt. Man har ingen av de "vanliga" kompisarna runt omkring sig, men man är oftast inte ensam bokstavligt talat... Au pairer dras till varandra, så de flesta brukar få vänner snabbt. Det finns självklart olika många au pairer i närheten beroende på var man bor. I Paris kryllar det till exempel av au pairer (och då är ganska många svenskar. Just nu finns det med all säkerhet över 100 svenska au pairer i och precis utanför Paris, och antagligen många många fler...).

7. Hur många läsare har du?
Det är en svår fråga... Kanske 20-30 läsare. Det kan hända att det är fler än 30, men jag har absolut ingen stor blogg. Ni får dock gärna hjälpa mig med att sprida den! =)

En av mina dåliga sidor som bloggerska är att få in er läsare. Jag ställer sällan frågor till er i bloggen, och uppmuntrar er inte tillräckligt ofta att kommentera och vara aktiva. Så nu drar jag igång en frågestund! Jag vet att många av er är nära vänner, och att ni kanske inte har sa många frågor. Men jag uppmanar alla som har frågor att ställa dem! Sedan kan jag bedöma efteråt om jag finner dem olämpliga (de tas bort i sådana fall) eller ej. Jag svarar på dem på söndag, så ni har tre dagar på er. Och kom ihåg att inga frågor är dåliga!