Desperate Housewifes
Alla som kanner mig vet att jag alskar Desperate Housewifes. Jag medger att kanslorna for det har svalnat sedan strejken i USA, men jag alskar det fortfarande. Vissa avsnitt ar riktigt riktigt bra, medan andra ar halvbra. Nar jag berattar att jag tycker om det brukar jag tillagga att det ar pinsamt. Jag vet inte riktigt varfor, men jag antar att det ar for att det ar en riktig TV- sapa, och det inte riktigt ar min grej - som en duktig overambitios tjej med oandligt hoga krav pa sig sjalv - att titta pa sapor. Men Desperate Housewifes ar inte som andra sapor. Det ar nagot speciellt med den. Visst hander det konstiga och osannorlika saker i den, men den har en underbar mystik. Ni far ratta mig om ni vill, men jag har fatt en kansla av att det ar en dokusapa for smarta personer. Det ar inte bara goja, utan varje avsnitt har ett syfte, saval litet som stort, och jag ALSKAR borjan och slutet av episoderna. Igar vid sondagsmiddagen berattade jag vilket mitt absoluta favoritprogram var - och till min forvaning tyckte inte mina vardforaldrar att det var det minsta konstigt. I sjalva verket sitter de fastklistrade framfor det varje tisdag 20:30, och tycker att det ar unikt! Detta ar en stor fordel for mig eftersom Desperate Housewifes borjar vid middagstid och det skulle vara oartigt att ata vid nagon annan tidpunkt. Sa pa tisdag blir det MYS = é timmar framfor favoriten efteratt barnen har gatt och lagt sig. Kan det finnas nagot battre att se fram emot.
Sjalv med lillflickan
Idag tog jag hand om ett av barnen pa riktigt for forsta gangen. Det vill saga helt sjalv nar ingen annan var hemma. Jag skulle hamta lilla Lo pa dagis kl. 17:00, och gick hemifran 16:43 for att vara pa den sakra sidan. Jag kom fram redan 16:51, och vantade en stund utanfor. Lo blev varken ledsen eller glad nar hon sag mig. Da vi precis har traffats ar det fullstandigt forstaligt, och jag ar tacksam over att hon inte blev ledsen. Det ar latt att gora allting nar man har ned henne att gora eftersom hon pekar pa sin grejer och vet vad som star i tur. Det var riktigt varmt, och nar vi kom hem drack vi vatten. Darefter lekte vi i vardagsrummet. Innan de andra kom hem hann vi ocksa leka utomhus och i hennes rum. Det gick bra att vara sjalv med henne, men hon pratade mycket om E och sin mamma. Nar de andra kom hem och hon horde ringklockan blev hon jatteglad.
Mandag morgon
Efter att ha tagit hand om de stora flickorna pa morgonen, och lamnat Lo pa "la Creche" med min vardmamma ar jag ensam hemma. Jag skall inte hamta Lo forran 17:00 och vet inte vad jag skall gora. Jag har tankt tvatta och vika ihop klader, men det lar inte ta sa lang tid. Det tar bara 10 min att ga och hamta Lo, sa jag behover inte ga dit an. Det finns lunch i kylen, som blev over efter maltiderna igar, sa jag har att ata nar jag blir hungrig. Egentligen skall jag lamna E pa forskolan ocksa, men vi borjar forsiktigt.
Andra dagen
Jag vaknade jattetidigt eftersom jag inte har "des volets" (=fonsterluckq) i mitt rum, men jag lyckades somna om? och vaknade darefter runt halv tio. Nar jag val hade duschat och klatt pa mig hade barnen hunnit sluta ata, och jag at frukost sjalv. Det skedde en kulturkrock under frukosten, da alla borjade titta konstigt pa mig eftersom jag hade skinka pa mackan. Vi akte till farmen, dar vi plockade jordgubbar och plommon. Eftersom jag inte hade tagit hand om barnen sjalv annu bestamde jag mig for att gora det pa lekplatsen, nar mina vardforaldrar skulle hamta mer frukt. Dar fick jag vara pa min vakt eftersom Lo ville klattra nastan hela tiden. E och L turades om att aka rutchikana med henne och de kom jattebra overens. Nar vi kom hem lekte vi lite, och efter lunch akte vi ivag. Jag och min vardmamma cyklade till stationen med Lo eftersom jag skulle lara mig vagen dit. Nar vi kom hem tittade vi pa olika papper och kontrakt. De andra, som hade varit i parken, kom hem, men jag ville inte leka eftersom jag var trott. Jag hade bara tankt vila, men rakade somna i min sang. Efter att ha organiserat i mitt rum spelade jag UNO med L och E och at efter det. Eftersom det var sondag at vi crepe, vilket var en succé. Foraldrarna hade varit lite oroliga over om de skulle bli lika bra med sojamjolk, och de verkade till och med bli battre! Barnen var trotta, sa de gick upp och lade sig, och jag satt och at med min vardpappa. Efter middagen lagade jag brod i brodmaskinen, varpa jag satt vid datorn, och gick och lade mig i min sang.
Forsta dagen
Planet gick 08:20 igar och jag kom fram tva timmar senare. Min vardpappa, och den alsta dottern L och den yngsta dottern Lo kom och hamtade mig pa flygplatsen. Vi akte till byn dar de bor, dar vi motte min vardmamma och den nastalsta dottern E. L visade mig runt i huset. Pa nedervaningen finns ett vardagsrum, ett kok; garage, hall, och toalett (med handfat). Pa andra vaning finns fyra sovrum, tva badrum och en toalett. Pa vindsvaningen finns mitt sovrum och ett forrad. Jag akte och handlade med min vardmamma medan min vardpappa var sjalv med barnen. Nar jag kom tillbaka lekte jag med barnen, varefter vi at lunch. Eftersom jag gick upp tidigt var jag trott och tog en siesta samtidigt som Lo; aven om hon sov langre. Jag fortsatte att leka med barnen, och borjade organisera i mitt rum pa eftermiddagen. Runt 17:00 tog min vardmamma och jag med oss alla barn till parken, dar de lekte en stund. Efter middagen kulle barnen sova, och efter att ha suttit en stund vid datorn sov aven jag.
3 dagar kvar
Nu är det bara 3 dagar kvar! Jag är inte nervös eller så, men jag tror inte att jag har fattat det än. Det gör jag antagligen först på flygplatsen. Men det känns som om det är väldigt nära.. :)
Snart bär det av
Nu börjar jag känna att det inte är långt kvar. Särskilt idag när jag fick ett mejl av min värdmamma. Där stod det vad jag skulle tänka på när jag packade och vad jag inte behöver ha med mig. Jättegulligt faktisktl Jag hade inte väntat mig ett sådant mejl. Som väntat skall jag ha med mig kläder för alla årstider, men jag skall också ha med mig telefonnummer till försäkringskassan. Jag behöver inte ha med mig handdukar, badrock och sängkläder. Något som var lite oväntat, men som jag blev glad för är en fransk mobiltelefon! Jag har hört att många får det, men eftersom vi inte har pratat om det trodde jag inte att det gällde mig. Jag blev jätteglad! Nu slipper jag byta kontantkort - och kommer inte att vara helt okontaktbar på min svenska mobil!
AU PAIR
Jag skall åka till Frankrike den 29:e augusti 2009, där jag skall vara au pair. Jag har hittat en familj som består av en mamma, en pappa, och tre flickor i åldrarna 1,5, 5 och 7 år. De bor i en by med drygt 4 000 invånare 20 km sydväst om Paris i l'île-de-France. Det skall bli jättekul och jag hoppas verkligen att samarbetet blir bra!
Förberedelser
Säga vad man vill om au pair- livet, men innan man åker så är det mycket att göra. Man måste tänka på allt, och det flesta skall vara där så länge som ett år. Visst kan familjen alltid skicka paket om man glömmer något, men det kan bli krångligt för dem att hitta sakerna, och dyrt om dem behöver skicka mycket. Så alla är nog överens om att det är bäst att man får med sig så mycket som möjligt av sina "måsten". Det alldra viktigaste är nog svårt att glömma. Jag tycker att det svåraste med packningen är VAD man skall ha med sig. Det gäller att begränsa sig, och det kanske är osmart att ta med sig den halvsnygga tröjan som man aldrig använder. Särskilt om man tar med sig för mycket, och det visar sig att man behöver betala övervikt. Böcker tycker jag också är svårt. Jag gillar att läsa, och läser ofta om mina böcker. Men jag läser de böcker som det faller mig in för tillfället, och det är svårt att lista ut vilka jag kommer få störst användning av när jag är där. Filmerna blir ganska självklart eftersom jag antingen tittar väldigt lite eller jättemycket på varje film. Men det gäller att få in inköpen också. Jag vill vara så fräsch som möjligt när jag kommer dit, och är noga med att köpa nytt schampoo och dylikt innan jag åker. Eftersom min tandläkare har sagt att det inte finns bra tandborstar där får jag väl dessutom ta med mig sådana för hela året. Och mitt i denna röran måste jag anmäla mig till språkkurs innan platserna tar slut, och försöka hinna köpa en dator. Det bör kanske tilläggas att jag går på intensivkurs i körning under veckorna. Men jag skriver mer om det senare.
3 veckor kvar
I morse vaknade jag 07:06. Istället för att somna om direkt skenade mina tankar iväg, och vips hade jag räknat ut att det bara är 3 veckor kvar tills jag åker till Paris som au pair. Jag blev klarvaken, och det fanns ingen chans i världen att jag skulle kunna somna om! Först nu börjar jag inse vad jag håller ¨på med och vad det verkligen innebär. Jag skall åka till en familj, som jag inte ens vet om jag fungerar tillsammans med, istället för att stanna här med min trygghet - och alla personer som jag tycker om här. För att lära mig franska och få en erfarenhet för livet skall jag lämna ALLT. Mitt hus, mina vänner, min mamma, och min älskade stad. Jag skall lämna hela mitt liv. Istället för att stanna här - och göra det enkelt för mig - skall jag åka till en liten by, som jag inte ens hört talas om innan jag hittade denna familj, och börja om från noll. Men varför göra det enkelt för sig när man kan göra det svårt? Jag älskar utmaningar- och det här skall bli riktigt kul!
Jag börjar i alla fall se fram emot det mer och mer nu, och igår när jag läste på en hemsida att det alltid blir konflikter mellan au pair:en och familjen, men att det gäller att lösa dem rätt, blev jag ännu mer taggad. För er som inte känner mig är jag en riktig "fighter", och älskar att uppnåa mina mål!
Välkommna!
Välkomna till min nya blogg! Mitt namn är Cecilia och jag har skapat denna blogg för att blogga under mitt år som au pair. Detta är antagligen det största som hänt under hela mitt liv, och jag vill blogga både för att låta andra ta del av det och kunna blicka tillbaka över denna upplevelse. Jag är glad över att dela denna händelse och tar tacksamt emot frågor och funderingar av mina läsare. Trevlig läsning!
