Listan med 2009

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag tog studenten, tog en intensivkurs i bilkorning, blev au pair, bytte au pair- familj, var for forsta gangen borta fran Sverige i mer an 6 veckor i strack. Och sa flog jag pa en skolresa. Som ni nog markte nar ni laste i arets sammanfattning sa hande det mycket!
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag kommer inte ihag dem, sa det innebar val att jag inte har gjort det...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej. Vanners foraldrar dock.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. Vilka länder besökte du?
Sverige, haha. Danmark, Frankrike, Portugal, Brasilien, Storbrittanien och Schweiz.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
Romantik.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 
Manga! Sarskilt fyra datum: 24/4 da det var projektarbetsinlamning, 9/6 nar jag tog studenten, och den 29/8, respektive 26/12, nar jag blev au pair i tva olika franska familjer.
8. Vad var din största framgång 2009?
Jag larde mig att saga ifran.
9. Största misstaget?
Jag vet inte.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag skadar mig ganska ofta eftersom jag ar hypermobil. Men jag var rejalt sjuk fore pask och fore Halloween.
11. Bästa köpet?
Min dator. Utan den hade mina 13 veckor med den forsta vardfamiljen varit annu svarare.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resan till och fran mina syskon i Brasilien. Det kostade mig skjortan, men var absolut vart det. Vanta, det kanske var det basta kopet!?
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, det far man ju hoppas nar det galler ett helt ar. Mina vardbarn i Bailly gjorde mig riktigt glad ibland. Vissa betyg fick mig att le en hel kvall. Nar jag klarade teoriprovet, tog studenten, min pappa kom till Sverige, jag kom hem efter 13,5 veckor utomlands, och mycket mycket mera.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Jag lyssnar inte sa mycket pa musik. Jag vet faktiskt inte.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det ar svart att saga. Det gick upp och ned, precis som tidigare ar. Jag kanske var ledsnare i och med att jag inte trivdes i min forsta vardfamilj, men detta aret var definitivt mer givande an manga (kanske alla) andra ar.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag gjorde nog ganska mycket som jag ville. Men jag onskar att jag hade varit mer med kompisar under arets forsta halft, och att ha mer kontakt med vissa vanner under dess andra halft.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag vet inte.
18. Hur tillbringar du julen?
Villa i Goteborg med mormor, morfar, mamma, Axel och Sofia.
19. Blev du kär i år?
Ja.
20. Favoritprogram på TV?
Som forra aret: Desperate Housewifes! Jag upptackte dock att Verika Mars ocksa var bra i borjan av aret.
21. Bästa boken du läste i år?
Hmm... Laste jag nagra bocker som jag aldrig last forut? Jag kommer ihag att jag laste en riktigt bra i Bailly, men jag minns inte namnet. LOL XD
22. Största musikaliska upptäckten?
Att jag ar grym pa att sjunga. Nej, jag skojade bara. Jo, vardfamiljen i Bailly var valdigt duktiga pa olika musikaliska "grenar", haha.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Det var ju sa lange sedan jag fyllde ar... En kamera!
25. Något du önskade dig men inte fick?
Traningsjacka.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Pa eftermiddagen var jag forst med Malin, Julle ich hennes kusin, och sedan med Sofia och Kajsa. Pa kvallen at jag och Sofia och mamma middag i Malmo, och darefter var det bio som gallde i samma stad.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns det nog, men jag tanker inte ta upp nagot specifikt. Det var ju ganska bra som det var.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Slapp och daligt planerad. Tyvarr hade jag inte tid till att planera skojiga kladkombinatoner, och se snygg och frasch ut. Forutom pa studenten, men det kan val inte representera ett helt ar??
29. Vad fick dig att må bra?
Vanner, familj, aventyr, godis (jag later som nagon valdigt matfixerad person, haha, men svenskt godis ager vid ratt tillfallen).
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Den har fragan hoppar jag helt enkelt over.
31. Vem saknade du?
Min mamma. Min pappa, mina syskon. Mina vardbarn utanfor Paris, vanner...
32. De bästa nya människorna du träffade?
Vem var bast? Jag vet inte riktigt. Fragan ar ganska intim, och jag tanker inte kategorisera alla nya manniskor som jag traffade. Sa jag svarar alla. Manniskorna i Paris, vardbarnen, alla i Landsbro, och andra som jag har traffat under arets gang.

Mitt 2009

Detta inlägg skulle publiceras den 31:a december 2009, men det drog ut på tiden ganska mycket. Det är bättre sent än aldrig, så det publiceras den sista januari istället.

Nu har annu ett ar gatt och det ar dags for nasta. Men innan det invigs vill jag presentera mitt 2009. Det har, minst sagt, varit ett handelserikt ar, sa ni far noja er med en sammanfattning.

januari aret borjade med att jag och Kajen tittade pa fyrverkerierna tillsammans. Vi befann oss i ett snotomt Lund, bara nagra hundra meter fran mitt hus. En liten stund efter arets borjan cyklade hon hem, och jag gick och lade mig. Jag kommer ihag hur jag segade framfor TVn, dar maraton av serier visades under arets forsta dag. Annars hande inte sa mycket i januari. Skolan borjade och jag hade mycket laxor, provforberedelser och skolarbeten att gora.

februari detta ar antagligen den av arets manader da det hande minst. Laskigt nog kommer jag inte ihag sa mycket av den nar jag blickar tillbaka. Men jag var hemma pa februarilovet, och hade nog oerhort mycket skolarbeten att gora. Jag fick rakna mycket matte hemma den har terminen eftersom manga av vara matte E - lektioner bara ramlade bort, och dessutom hade jag fullt upp med att plugga Fysik B och att arbeta med projektarbetet.

mars sondagen den femtonde mars akte jag och min franskagrupp inklusive larare till Nevers. Detta var den forsta delen av ett utbyte som vi hade med en NV - tvaa med europa- inriktning. Vi bodde hos varsin elev, och gick i skolan/ umgicks med franskaklassen pa dagarna. Min korrespondent hette Elise och var fodd 92. Samarbetet fungerade inte mellan oss, da jag inte blev behandlad sa bra, men hennes familj var jattetrevlig. Jag hade mycket hemlangtan under veckan och jag ringde hem gratfardig vid ett flertal tillfallen. Det fanns dock hojdpunkter, som till exempel hur man larde kanna mer folk, och fick se mer. Jag hade dock varit dar tva ar tidigare pa ett liknande utbyte, och sag mycket da. Det basta var nog maten, da jag fullkomligt alskade baguetterna och alla ratter! Jag hade till och med lust att fortsatta med det nar jag kom hem... Tyvarr forstorde det nagot att jag hade ont i min fot, och att jag var tvungen att ta med mig mycket laxor. Sondagen den 22:a mars tog vi samma plan (Paris - Kph) som Basshunter. Andreas satt och pratade med honom hela flygresan, men fattade forst efterat att det var han. Vid bagageuthamtningen sprang alla tjejer fram for att prata med honom och fotografera. Han pratade om Andreas, sa det var lite roligt.

april inte sa langt efter Nevers - resan var det pasklov. Lovet innfann sig vecka 15, men blev kanske inte sa roligt som jag hade tankt mig. Det borjade med att jag blev sa sjuk att jag var sangliggande. Jag hade ont nastan overallt och mina ogon varkte sa fort jag tittade nagonstans. Jag presenterade mitt projektarbete, och sedan fick jag ta igen allt arbete med projektarbetet som jag hade missat nar jag var sjuk. Det blev en intensiv paskhelg, och det kandes inte riktigt som pask. Lovets forsta helg var dock bra. Da gick vi till en pub och hade overraskningspicknick till nittonariga Malin. Den 24:e april var det inlamning av projektarbetet. Det var en fredag, och jag laste igenom arbetet gang pa gang for att hitta fel. Det var skont att ha det inlamnat i alla fall.

maj den forsta veckan i maj var det dags for den andra delen av utbytet med klassen i Nevers. Men det var inte Elise som skulle bo hos mig, utan Fanny. Min franskalarare hade namligen overtalat mig till att byta korrespondent nagra veckor tidigare. Hon tyckte inte att jag skulle vara vard at nagon som samarbetet inte hade fungerat ihop med. Det holl jag med om. Jag hade inte inte lust alls att vara snall mot nagon som inte hade varit snall mot mig, och annu mindre att planera aktiviteter. Jag var radd att det skulle bli en dalig stamning mellan oss eftersom vi var tvugna att traffas anda, och tvekade. Var jag verkligen nagon som bytte bort en annan person? Jag ar dock glad att jag till slut bestamde mig for att byta, och agnade darefter mycket tid till att planera aktiviteter infor veckan med Fanny. Hon kom sondagen den tredje maj, och akte den 10:e. Det blev en rolig vecka med mycket aktiviteter. Som den plugghast som hon faktiskt var ville hon dock plugga mycket, sa vissa eftermiddagar var vi dock tvugna att stanna hemma. Vi var i skolan, spelade TV- spel, gick pa en slags koncert, tranade pa Gerdahallen, hade disco i skolan (i samma salar som lararna brukar ha fester. HAHA), var pa fest hos Minja, besokte vastra hamnen i Malmo (vilket hon alskade), spelade brannboll och chillade i Stadsparken. dessutom besokte franskarna bada Kopenhamn och Ven pa egen hand. Snacka om att de fick mycket gjort den veckan! Fanny var en minst sagt speciell person, men jag larde mig att hantera henne. Hon var jattegod innerst inne. Den nittonde maj var det slutprov i fysik - nagonting jag lange hade gravt mig over! Jag kommer ihag hur vansinningt mycket jag pluggade infor det och hur nervos jag var innan provet. Jag blev godkans i alla fall. Men fysik B ar INTE latt. Den 20:e maj presenterades projektarbetena i skolan, och darefter var det en lang pingsthelg. Jag hade fatt erbjudan att aka till Prag OCH London, men stannade istallet hemma. Jag ville inte resa bara for att man SKULLE aka bort vid pingst. Den 24:e maj pratade jag i telefon med min framtida vardmamma. Jag var jattenervos infor samtalet eftersom jag inte visste om jag var tillrackligt duktig pa franska for att kunna prata i telefon, men samtalet gick helt klart over forvantan. Hon var sa glad, pratsam och positiv, och jag var overtygad over att det har var den ratta familjen. Tva dagar senare skrev jag mejlet, dar jag meddelade mitt beslut; namligen att jag hade bestamt mig. Inte langt darefter bokades flygbiljetten, och jag borjade rakna ned till avresan.

juni den 1:a juni var min sista dag i skolan, sa den kandes sorglig. Jag var hos lakaren pa formiddagen for att ta reda pa om jag var glutenallergiker. Jag hade varit hangig och riktigt trott i flera manader, och jag verkade bli piggare av att utesluta gluten. Manga veckor senare fick jag reda pa att jag inte var det, och forstod att jag bara var kanslig mot det. Jag kan alltsa ata gluten, men inte i for stora mangder.

den tredje dagen i juni firade jag min tjugonde fodelsedag - min 19- arsdag! Dagen fore var det bal, men jag valde att inte ga. Dels av den anledning att jag inte hade lust att ga, och del for att det var oerhort dyrt. Varfor slanga en massa pengar pa nagot man inte vill, nar man kan gora mycket roligare saker pengarna? Dessutom var det kanske inte sa kul att fira sin fodelsedag pa balen och efterfesten, an mindre att sova sig igenom den dagen efter. Efter lunch (pa fodelsedagen) kom Male, Julle och hennes kusin Alice for att fira mig. Vi spelade spel medan vi pratade. Pa eftermiddagen satt jag Sofia, och Kajen (som kom ganska ovantat) och tittade pa TV. Nar mamma kom hem gick Kajen eftersom vi skulle ut och ata. Vi akte till en uteservering i Malmo, dar vi holl oss varma med filtar och utekaminer (mammas favoriter, som hon absolut skulle sitta i narheten av). Efterat gick vi pa bio, och sedan akte vi hem till Lund.

Den 4:e juni anlande pappa till Lund. Han bodde hos oss i 6 natter, vilken blev en valdigt lyckad vistelse. Min skola hade slutat redan den forsta juni, sa jag var ledig. Samma dag som han kom gick vi till Grand hotell for att titta pa Spykens bal. Pappa blev dock uttrakad och gick och shoppade, men jag och Julle tyckte att det var kul. Efterat at jag och pappa en god middag pa en restaurang i stan.

Den 9:e juni var det dags for den stora dagen; studenten! Klassen traffades i Stadsparken pa morgonen for champagnefrukost med jordgubbar (for mig blev det dock bara jordgubbar). Vi sprang igenom stan och skrek, foljt av att bli fotograferade bakom skolan. Aven om jag var glad over dagen, sa var det ocksa jobbigt eftersom jag hade skoskav, eller snarare sagt ont i foten. Jag hade haft sa ont att jag inte kunde ga pa skolresan i mars manad, sa jag var jatteradd att det skulle bli sa igen. Mamma ville dock inte lamna ett andra par skor at mig, sa jag fick ga utan skor istallet. Vi gick till Graddhyllan och at en god middag (jag drack lingondricka till!), varefter utslappet borjade narma sig... JAg sprang runt i skolan och (jag tror att) jag borjade bli nervos... Morgonens fina vader forsvann dock, och snart oste regnet ned. Sa dar stod vi, i ett klassrum i byggnad 3, och tittade ned pa de anhoriga till eleverna i det forsta utslappet under deras paraplyer. Eleverna pa samhallsprogrammet, samt nagra andra program, sprang ut pa skolgarden till sina familjer, vanner och slaktingar. Snart gick vi ned till aulan i byggnad 8 (som ligger bredvid byggnad 3) och lyssnade pa en koncert. Jag tyckte att det var kul, men eftersom jag hade ont i fotterna stod jag pa kna pa en stol och gungade med musiken istallet for att sta upp och hoppa, haha :P Till slut var det bara en klass kvar i aulan, och da var det dags! Pa med de elaka skorna, springa genom byggnad 8 och 1 och ignorera smartan, here we come! Val ute pa trappan tittade jag mig runt omkring i hopp om att fa syn pa nagon i familjen. Jag sag pappa langst fram, sa jag lyckades ta mig dit, och hittade snart aven mamma. Det forsta jag gjorde var att byta skor till dem som mamma hade med sig. Sedan tittade jag pa plakatet som jag inte hade sett innan. De hade tva med sig, sa det blev lite extra festligt. Da det regnade och de hade vantat lange ville de inte sta kvar sa lange och ta foton och sa. Jag motte lite andra bekanter, och sedan satte sig jag och Julle i var sportbil for att kora igenom Lunds centrum (det var dock inte vi som korde, vilket hade blivit lite farligt, da vi inte var sa bra pa att kora). Detta var inte sa roligt pa grund av regnet, men det var okej anda. Hemma hos mig borjade darefter festen. Det kom en massa folk, och vi at mat som mamma och pappa hade gjort + mina hemmabakade kakor! Vi kunde inte vara ute pa grund av daligt vader, sa vi vistades i vardagsrummet istallet. Nar alla gick hem cyklade jag till Julle i min studentklanning och snackade med nagra kompisar hela kvallen!

Den 12:e juni var det skolavslutning i domkyrkan for alla treorna. Detta var sista gangen jag sag manga i min klass. Jag kommer ihag hur regnet oste ned, och att jag fick ett premium pa 200 kr! Det var ett bra slut pa en bra vecka, som hade fyllts av olika studentutslapp och -middagar.

Den 24:e juni akte jag till Fortaleza for att halsa pa min styvmamma och mina smasyskon. Egentligen hade jag inte tankt lagga pengar pa detta, men jag saknade barnen sa att det gjorde ont, och runt min student bokades resan. Det var helt underbart att fa traffa Julia och Nicolas igen, och jag lekte med dem jattemycket for att ta igen all tid jag hade missat! Det betydde oerhort mycket for mig, och gjorde lindrade smartan resten av aret.

juli den 16:e juni var det dags att saga hejda till smasyskonen och flyga hem igen. Efter tva stora kramar satt jag pa planet och fattade inte riktigt att jag faktiskt hade varit dar. Den 20:e juli stjussade mamma mig till Landsbro i Smaland. Jag tog lektion efter lektion i bilkorning, motte EN MASSA nya manniskoe, och veckorna bara flog fram. Jag bodde dar, och gjorde mitt basta for att utvecklas sombilchaffor (vilket jag definitivt gjorde).

augusti jag blev dock inte klar till beraknad dag, och vistelsen i Landsbro forlangdes med tva veckor. Jag larde mig att kora fran grunden, sa det var mycket darfor det tog sa lang tid. Jag akte hem och packade pa helgerna, och korde och pluggade teori pa skolan pa veckorna. Torsdagen den 20:e augusti gjorde jag teoriprovet, och blev godkand. Darefter akte jag snabbt hem till Lund for att kunna ga till sjukgymnasten dagen efter. Jag fick reda pa att jag var hypermobil, det vill saga overrorlig, samt. att jag hade en skorol (dock en latt sadan). Det var skont att fa reda pa varfor jag har sa mycket ont i kroppen, men samtidigt var det bara en vecka kvar tills jag skulle flytta, och jag hann inte prova fram specialsulor for att minska smartan. Torsdagen den 27:e augusti korde jag upp och kuggade. Jag var jatteduktig pa att kora bil, men trodde inte pa mig sjalv och var for stressad eftersom det skulle vara svart att hinna kora upp igen innan avresan. Nasta dag fick jag den sakerheten som jag hade saknat.

Den 29:e augusti satte jag mig i bilen for att ovningskora till Oresundsbron. Mamma och Sofia vinkade av mig pa flygplatsen, och snart satt jag i ett nytt rum i ett nytt hus med en ny familj.

september det ar svart att saga hur det kanns i sin nya vardfamilj i borjan, och det var forst den 6:e september, efter en dryg vecka, som jag kande att jag absolut inte ville stanna kvar dar. Mandagen den 4:e september hade jag och min vardmamma samtal om hur det hade gatt hittills, och jag berattade att jag inte var nojd. Hon sade att hon skulle forsoka forbattra sig, och jag tog upp amnet familjebyte sa att hon skulle inse allvaret med problemet. Den har manaden var intressant socialt sett eftersom jag fick manga nya vanner!

oktober det blev dessvarre inte battre i vardfamiljen, och efter att min vardmamma skrek pa mig for att jag inte hade strykit mina egna klader (jag hade haft fullt upp med att stryka deras) och lite andra incidenter sa forvanade nog mitt besult varken mig eller henne. Fredagen den 9:e oktober berattade jag for mina vardforaldrar att jag hade bestamt mig for att avbryta vistelsen i fortid, och att de kunde borja leta efter en ny au pair nu... Sedan kom vantan. Med skillnad fran manga andra au pairer stod uppsagningstiden "minst 1 manad" i mitt kontrakt, och jag fick inte sluta forran en ny au pair hittades.

I borjan av oktober borjade aven skolan. Det var roligt att traffa nya manniskor, men jag tyckte att det var lite svart i borjan.

Runt halloween hade barnen nastan 2 veckors hostlov, och jag hade ledigt fran skolan. Vid lovets borjan kom deras mormor pa besok. Darefter var jag sjuk och kan i efterhand vara stolt over att jag orkade arbeta 13 timmar per dag anda! Under halloween helgen akte familjen till nagra vanner, och jag var ensam hemma. Det var en minnesvard helg for mig. Jag fick en lang lista over vad jag skulle gora i huset, och da varken min mobil ELLER internet fungerade kunde jag inte ha kontakt med nagon. Det regnade dessutom hela helgen.

november i början av november berättade mina värdföräldrar för mig att de hade hittat en ny au pair, och när hon skulle komma. Vilken nyhet! Jag är faktiskt glad att jag inte fick reda på det med kortare varsel, eftersom det var så mycket att göra fram tills avresedatumet. Jag skulle inte bara se alla platser som jag hade velat se i (och utanför) Paris, utan också berätta för alla när jag skulle åka, boka om flygbiljetten, och inte minst SMÄLTA att jag snart skulle åka hem. När jag tittade på flygbiljetter från Paris till Köpenhamn den tänkta dagen insåg jag att det var ganska dyrt och att det gick att hitta bättre priser andra daocgar, eller från andra ställen. Jag hade velat besöka Julle i London längee, och när jag tjänade på det rent ekonomiskt (jag vet, det var billigare att ta tåg Paris-London PLUS att flyga London-Köpenhamn än att flyga Paris-Köpenhamn en annan dag!) och Julles värdfamilj tyckte att det var okej såg jag ingen anledning till att INTE göra det. De sista dagarna var jobbigt känslomässigt, och det började gå upp för mig mer och mer att jag snart skulle lämna barnen... Att E protesterade och visade sina sårade känslor genom att bråka och vara besvärlig gjorde inte heller det hela lättare. I två veckor sprang hon runt och gjorde allt hon inte fick göra och var så långsam på morgonen att vi fick springa till skolan efteråt. Då frågade man sig själv om det var rätt att lämna henne. Men jag kom fram till att jag inte hade något annat val, då föräldrarna fortfarande inte hade börjat behandla mig på ett bra sätt. Den 27:e november pratade jag i telefon for första gången med min nuvarande värdfamilj, och dagen efter var det dags att lämna min värdfamilj. Min värsmamma, min värdpappa, och mina underbara värdbarn! Sista förmiddagen, lördagen den 28:e november, spenderades på biblioteket med värdfamiljen. Sedan lämnade min värdpappa och de två älsdta barnen L & E av mig på GARE DU NORD i Paris. Lo och min värdmamma fick jag säga hejdå till tidigare utanför huset i Bailly.

Samma dag kom jag till Julle. Vi hittade på jättemycket saker och hade flera toppendagar i Storbrittaniens huvudstad!

december december månad började i Storbrittanien och slutade i Frankrike. Onsdagen den 2:e december kom jag hem. Jag hade inte sett min mamma, min storebror och min älsdta lillasyster på knappt 14 veckor! Och däremellan hade jag bara pratat i telefon med dem (eller rättare sagt mamma) en gång! Jag hade oroat mig lite för hemkomsten och undrat över hur det skulle kännas. MEN DET GICK BRA. Mamma kom och hämtade mig på mysiga Kastrup sent på kvällen, och sedan åkte vi HEM (!!!!!!!) till huset i LUND. Där väntade även Axel och en sovande Sofia. Men det mesta var ganska normalt. Jag var väldigt lättad över att inte så mycket hade ändrats, utan var SOM VANLIGT istället. Jag mådde dock ganska dåligt följande veckor eftersom jag var van vid att jobba så mycket, hade inget vettigt att göra och var rastlös.

Den 23:e december till den 25:e december var jag (med familjen) hos morfar i Göteborg. Det var trevligt att fira jul och vi gick åven till kyrkan!

Dagen innan avresan årdnade jag med en massa saker, som till exempel att packa (a). Lördagen den 26:e december var det exakt 4 veckor sedan jag lämnat familjen i Bailly, respektive 17 veckor sedan jag hade blivit au pair för första gången. Denna dag åkte jag iväg igen, och kom fram till en tvåbarnsfamilj i Saint Gingolph, varav barnen var på semester. Jag ägnade årets sista dagar åt att vänja mig vid familjen och deras hem, men även åt att utforska byn när det inte regnade. Den 31:a december kom barnen hem från semestern, och vid tolv- slaget, som jag firade själv med E, hade jag hunnit träffa dem. 

Svar på frågor 1

Jag har samlat ihop frågor som jag hittat i mina komentarer, så jag fick ihop några stycken.


1. När fick barnen i Paris reda på att du skulle sluta?
Två veckor innan jag åkte iväg.

2. Pratar du franska?
Det beror väl på hur man definierar ordet "pratar". Jag kan det inte flytande, och då jag har en liten accent och ibland gör gramatik- fel kan jag absolut inte perfekt franska. Men bokstavligt talat så pratar jag det... Jag deltar i diskussioner, förstår nästan allt, och kan göra mig förstådd. Dock har jag kanske blivit alltför bekväm med det den senaste tiden, då jag ibland pratar så fort att ingen hör vad jag säger, haha :) Med min accent är det bäst att prata lite långsammare! Sedan jag kom till den här familjen har jag även börjat tänka mer och mer på franska, och när jag pratar svenska dyker ofta franska ord upp i hjärnan! Så jag svarar ja på frågan!

3. Hur länge kommer du vara i alperna tror du?
Det är svårt att säga. Jag har inte bestämt något slut- datum med familjen, utan får åka i princip när jag vill, sålänge jag säger till minst två veckor innan. Jag ändrar mig från dag till dag, men jag tycker ändå att det är ganska skönt att ha det så. Jag tror dock inte att jag stannar längre än till juni, men det kan hända att jag åker härifrån tidigare än juni.

4. Vilken förmedling använder du dig av?
Jag använder mig faktiskt inte av en förmedling! Jag har träffat båda mina värdfamiljer på www.aupair-world.net, för att dårefter ha åkt privat. I Europa är båda alternativen lagliga, och jag valde det enklaste och mest riskfyllda sättet att bli au pair på av ett antal olika skäl.

5. Vad tycker du att man ska satsa på när man åker ner som au pair?
Det beror på vad man menar med "satsa på". Det allra viktigaste är en bra familj, så man bör vara noggrann när man gör detta val, oavsett om man åker med en förmedling eller ej. Förutom antal barn, deras åldrar, var de bor, vilket språk de pratar, schema och arbetsuppgifter borde man också täönka på att familjen känns "rätt", för då är det större chans att man passar ihop och trivs med dem. Jag rekomenderar även att börja leta efter vänner tidigt. Leta på internet (till exempel på resedagbokens au pair- forum) innan du kommit dit, och väl där kan du få vänner genom att gå i au pair- skola (i USA en kurs på college istället), eller börja på någon sport eller aktivitet. Om du skall till en lite större stad kanske Svenska Kyrkan finns där, och du kan då träffa lite svenska au pairer!

6. Blir au pair- livet väldigt ensamt i början?
Ja, det kan bli lite ensamt, men det är samtidigt intensivt. Man har ingen av de "vanliga" kompisarna runt omkring sig, men man är oftast inte ensam bokstavligt talat... Au pairer dras till varandra, så de flesta brukar få vänner snabbt. Det finns självklart olika många au pairer i närheten beroende på var man bor. I Paris kryllar det till exempel av au pairer (och då är ganska många svenskar. Just nu finns det med all säkerhet över 100 svenska au pairer i och precis utanför Paris, och antagligen många många fler...).

7. Hur många läsare har du?
Det är en svår fråga... Kanske 20-30 läsare. Det kan hända att det är fler än 30, men jag har absolut ingen stor blogg. Ni får dock gärna hjälpa mig med att sprida den! =)


Nu ar det bevisat: man KAN bli matt pa gronskaer!

Nu har det hant! Jag har blivit matt av gronskaer! Efter mina manader i Paris trodde jag nog INTE att det skulle handa, i alla fall inte sa snart... Hela familjen, E, jag och helgens gast (nu later det som om vi har gaster VARJE vecka, men det har vi inte, tyvarr ;) ) at middag tillsammans och passade pa att fira R:s  fodelsedag. Su hade lagat en gratang och en kaka, varav jag inte kunde ata nogon av dem (det var mjolk i dem). Hon har tydligen observerat att jag ater en massa gronsaker nar jag lagar min lunch sjalv, sa vad gjorde hon i ordning till mig om inte en gronskastallrik!? Det var JATTEGOTT och jag onskar att jag kunde ata det oftare! Jag alskar gronsaker! Det var inte sa lite gronsaker heller, sa jag fick verkligen kampa for att ata upp dem, vilket jag nastan lyckades med. Nar jag sag tallriken tankte jag "vad mycket gronsaker vi skall ata idag...". Sedan sade Su "Varfor har du inte dukat till dig? Gor det nu!", och da insag jag att den har gigantiska gronsakshogen INTE var till allihopa utan till mig... Jag fick lite soppa ocksa, men det raknas ju knappast. Sa NU ar det i alla fall bevisat; man KAN bli matt av gronsaker!!!!!


LEDIG IDAG =)

Jag har en ledig dag idag, och då det är DEN ENDA lediga dagen den här veckan skall jag verkligen se till att njuta av den! Jag har lyckats ganska bra hittills, så jag lär inte misslyckas med det! Vad jag har gjort? Jag har tillbringat 5 timmar på Aquapark i Schweiz! Men jag är trött, och VÄLDIGT AVSNAPPNAD, så jag skriver mer om detta äventyr imorgon.

Och glöm inte att passa på att ställa alla era frågor! Jag måste ha skrivit väldigt klart, då jag har knappt har fått några frågor. Kom igen nu, finns det verkligen INGENTING som ni undrar över?


Jogging gör susen!

Jag är på jättebra humör idag! Nu på morgonen joggade jag en bra bit, och sedan dess har jag matat och lekt med H, samt. åtit lunch sjåäölv. Just nu sover han, så jag får roa mig själv. Faktorer som har hjälp mitt humåäör på traven är att det snöar, blogg.se har ändrat sin design på ett bra sätt och att jag har fått brev! Egentligen skulle jag ha varit ledig idag, men Su hade misstagit sig om vilka dagar han jobbade, så jag fick gå upp i morse efter att knappt sovit någonting alls. Jag lägger mig ju inte samma tid när jag skall vara ledig dagen efter som när jag inte skall det... Nu skall jag fortsätta att skriva på ett smärre projekt (haha), som publiceras pa söndag. Ha en bra torsdagskväll!


Frågestund!

En av mina dåliga sidor som bloggerska är att få in er läsare. Jag ställer sällan frågor till er i bloggen, och uppmuntrar er inte tillräckligt ofta att kommentera och vara aktiva. Så nu drar jag igång en frågestund! Jag vet att många av er är nära vänner, och att ni kanske inte har sa många frågor. Men jag uppmanar alla som har frågor att ställa dem! Sedan kan jag bedöma efteråt om jag finner dem olämpliga (de tas bort i sådana fall) eller ej. Jag svarar på dem på söndag, så ni har tre dagar på er. Och kom ihåg att inga frågor är dåliga!


LYON

I lordags kl. 05:00 gick bilen mot Lyon, eller rattare sagt till Evian Les Bains centralstation (och sedan vidare till Génève utan mig). Jag gjorde nastan bara en sak pa taget, och det var att sova! 08:47 kom jag fram till "Gare Part Dieu" i Lyon, dar pappa hamtade mig. Vi akte till hotellet och lamnade mina grejer, for att sedan ta metron till en matmarknad i staden. Vi promenerade runt lite, och hittade ocksa ett trevligt museum att ga in pa: "Musée des beaux- arts de Lyon". Vi akte tillbaka till hotellet och vilade, och darefter hittade vi restaurangen "Hippo", dar vi at mat. Vi ville egentligen se bion "Avatar", men den var slutsald, sa vi gick in pa "Complice" istallet. Den var konstig, men anda bra. Det roliga var att den inte bara ar fransk, utan att den ocksa utspelar sig just i Lyon! Sedan gick vi till hotellet.

Efter att ha njutit av den franska hotellfrukosten akte vi till Gamla staden for att titta pa kyrkor och gamla ruiner. Det var jattefint dar, och vi gick in pa ett museum med cirka fem vaningar! Vi at lunch i narheten, gick pa promenad, och gav oss sedan till hotellet for att jag skulle gora i ordning med for avresan. 17:04 rullade mitt tag ivag pa samma station som jag hade kommit till dagen innan. Jag kom fram till Evian Les Bains 19:58, dar Lu hamtade upp mig.

Jag hade kanske inte tankt mig att jag inte skulle ycka om Lyon, men staden oversteg anda mina forvantningar! Med sin luftighet, lugnhet och de ljust pastellfargade husen var det en mysig stad! For att fatta mig kort sa ar det en storstad UTAN storstadsstressen. Hur bra later inte det?

Nagot annat speciellt med Lyon ar att halva centrum ar belaget pa en halvo. Tva floder mots namligen mitt i staden!


forbattring utlovas ;)

Jag har varit dalig att skriva pa sistone av anledningen att jag ar saaaa trott. Jag vet inte vad det beror pa. Snart skall jag ta tag i bloggandet och skriva ett ordentligt och riktigt meningsfullt inlagg. Men inte idag, utan en annan dag. Kanske imorgon?

Det gar bra har, och aven om allt inte ar som jag vill sa flyter allt pa. Den har veckan har Su borjat ta med sig H pa sina shoppingturer, sa jag har varit ledig mitt pa dagen. Dock jobbar bade hon och Lu kvall, sa jag tar aktivt hand om barn fram tills halv atta (darefter passivt). Igar var jag och R ensamma hela kvallen. Det borjade med att hon grat i en halvtimma for att hon langtade efter sin forra au pair. Saga vad man vill om R, men hon ar dock jattebra pa att vara arlig. Nar jag fragade om hon grat for att hon saknade den forra au pairen eller for att hon var arg pa mig svarade hon "bada tva". Det skulle inte manga sma barn ha svarat! Jag var lite sur for att hennes foraldrar inte var dar for henne nar hon var ledsen, men det gick bra att trosta henne. Nar hon hade gratit klart fragade jag henne om hon ville att vi skulle kolla pa film tillsammans (hon alskar att titta pa film) svarade hon att hon hellre ville leka "mamma, pappa" (och nej, inga barn ;) ..) med mig. Sa jag fick ge med mig. Till min forvaning sa var det faktiskt ganska kul, och vi fortsatte anda tills det var dags att gora i ordning middagen. Idag var, till R:s besvikelse, H ocksa har pa kvallen. Idag hann vi dock inte med nagon lek, utan kvallen agnades at bada barnen, dammsuga, fotografera dem och ge mat. Det som ar bra nar jag ar helt sjalv med dem ar att jag far lagga dem nar jag vill. Annars hade jag inte kunnat lagga R i vanlig tid pa en tisdagkvall. Men hon ar inte mindre trott an vanligt bara for att det ar en ledig dag nasta dag, eller hur? Nu borjar hennes fodelsedag narma sig, men jag verkar vara ledig da!? Idag sade Su att det har blivit ett byte av lediga dagar, men jag tankte inte sa mycket pa vilka dagar hon bytte da. Forst efterat forstar jag att jag har en ledig dag pa hennes fodelsedag. Lu & Su har gett antydningar om att jag inte skall vara har pa mina lediga dagar, men jag vill inte missa flickans fodelsedag! Jag har till och med en present, nar skall jag annars ge den?? Tyvarr var de inte har nar jag kom pa det, sa nu kan jag inte gora nagot at det...

Men tillbaka till amnet (haha); jag lovar er minst 2 viktiga inlagg den har veckan!

I alperna igen!

Jag kom tillbaka i garkvall, men kunde inte blogga eftersom internet var valdigt segt. Det har varit en jatterolig och lyckad helg med pappa. Vi har prommenerat, besokt olika stallen, pratat och atit goda middagar, sa jag ar mycket nojd! Nu vantar en lang arbetsvecka framfor mig, med inte mindre an 7 arbetsdagar! Men jag har jattemycket energi, och ar laddad infor ytterligare en arbetsvecka! Det kommer bli en ganska lugn vecka, och det hander inget sarskilt forutom att R fyller ar. Nu har jag en del bloggar att lasa efter min helg utan internet. Jag hoppas att ni far en riktigt bra vecka!


Resor, stader och uppehall

Nu ar det klart att det inte blir nagon skidresa pa sportlovet. Jag ville jattegarna aka skidor med mamma och Sofia, men nu far jag njuta av helgen med pappa istallet. Man kan inte fa allt, sa man far vara glad for det som man far. I alla fall sa tanker jag vara det. Innan jag akte till Frankrike sa hade jag en drom att aka runt i landet och utforska stader nagon gang, kanske efter au pair- vistelsen. Jag har annu inte gjort det, och kommer kanske inte gora det heller, men jag tycker att jag narmar mig. Jag har ju faktiskt inte bara sett Paris, utan en del (iom an liten) i alperna ocksa. Nu kommer jag utforska Lyon, och sa kanske jag kan fylla pa med minst en till stad under varen... Bara jag hittar nagon att resa med, och det inte blir for dyrt. Nagon som ar intresserad? Jag har tankt aka tillbaka till Paris och halsa pa den staden (vi har saknat varandra ;) ) med, sa jag hoppas kunna fa in det i planeringen! Det ar mycket att fa in, och jag kanske inte klarar allt, men man far gora det basta av det. Nu skall jag gora lite viktiga saker for dagen och forbereda mig infor morgondagen, da jag skall upp tidigt. Jag hoppas att ni forstar varfor jag inte skriver imorgon. For aven om jag hittar en dator med internet vill jag njuta av tiden i Lyon. Jag tror att jag skriver pa sondag igen. Ha det bra sa lange! Vi ses kanske ;)

Efter och innan allt

Idag ar det innan och efter allt. Det maste vara darfor jag ar sa trott! Det ar efter en intensiv arbetsvecka med minst 8 timmars jobb om dagen tisdag- torsdag + att jag har jobbat idag, fredag i kanske 6 timmar. Och innan en spannande helg i Lyon. Jag ar trott efter veckan, men undrar samtidigt hur jag skall orka helgen. Det kanns till och med som om jag ar trott i forvag. Det kanske inte ar sa bra, men jag far hoppas att jag slipper vara trott sedan... Nu har jag ju redan varit det, haha. Jag har forklarat for R att jag skall vara med min pappa, jag har packat vaskan (ar nastan klar), och nu har jag bara biljetten, som kops imorgon, kvar att gora. Jag hoppas att jag kan ata snart, for jag ar huuuungrig!


weekend- semester i helgen

Om nagon hade fragat mig for en vecka sedan vad jag skulle gora den har helgen hade jag svarat att jag bara skulle vara ledig pa sondagen, men att jag inte hade planerat vad jag skulle hitta pa an. Mojligtvis hade jag sagt att jag skulle besoka Evian Les Bains eller dylikt. Jag hade INTE sagt att jag skulle pa weekend- semester i Lyon med pappa. Det hade jag daremot sagt om nagon hade fragat mig idag! ;) Jag bytte till mig en ledig lordag efter att pappa hade ringt och fragat om vi skulle traffas. Sa det ar alltsa sant; pa lordag och sondag kommer jag vara i Lyon. Jippi!


Alla kan inte vara som jag, men maste de vara sa annorlunda?

Jag har markt att jag har fatt in en vana att ma daligt mitt pa dagen. Det har i alla fall varit sa bade idag och igar. Bada dagarna har jag matt battre pa kvallen, aven om jag kanske inte varit pa superhumor. Jag tror att jag ar inne i en liten "smekmanaden ar over"- period. Nu ar inte allt nytt, och intressant att granska langre. Nu ser man istallet allt for vad det ar. Inser vad man egentligen tycker om personerna runt omkring en. Och inser hur mycket vara skillnader vad galler varderingar egentligen betyder. Nej, jag har inte brakat med nagot. Men jag har blivit rejalt besviken. Varfor tror man alltid sa gott om alla och kan inte se manniskor for vad de ar fran borjan? Tank vad mycket enklare det skulle vara av man visste hur alla var innan man larde kanna dem! Eller om man kunde se andras tankar? Fast jag antar att livet inte skulle vara lika spannade att upptacka da. Det har aventyret har ju trots allt varit himla spannande! Tank er att fa inblick i en hel familj som lever ett helt annat liv (an vad jag ar van vid). Da finns det mycket att undersoka och utforska! Jag vill inte avsloja for intima detaljer om familjen, men ju mer tid som gar, desto mer olikheter kommer fram! Pa telefonen verkade vi (jag och vardfamiljen) inte vara lika som bar, men dessa olikheter forvanar faktiskt mig. Det trodde jag inte om denna vardfamilj. Det ar inte riktigt sa att de har gjort nagot negativt, och jag maste understryka att de ar valdigt snalla, men ibland blir det for mycket. De tycker vissa saker, som jag tycker ar oviktigt, ar livsviktigt, och sa ar det deras eviga prat om pengar. Nar de pratar later det som om det ar synd om dem och de inte har nagra, men nar man tittar sig runt omkring slosar de ganska mycket... Tanker de inte pa dem som verkligen inte har nagra pengar? De som tvingas bo pa gatan? Dem ar ju inte rika, men dem har pengar. En annan sak som jag stor mig pa ar hur inrutade de ar. Om de gor nagot pa ett satt ar det sa det skall vara. Men seriost. Och detta galler inte bara det som ingar i den franska kulturen, utan sadant som ar typiskt for just dem ocksa. Nar Su markte att jag inte forstod mig pa hennes tork- uppsattning (for golven) tyckte hon att det var konstigt, och fragade om jag aldrig har torkat golv forr. Det var sakert inget illa menat, men forstar hon inte att jag kanske ar van vid en annan torké uppsattning? Det kanns som om hon tror att allting ar exakt som hos henne i mitt hus i Sverige, och om jag aldrig har dammat forr men en precis likadan dammvippa sa har jag inte dammat over huvudtaget. Det ar lite svart for mig att de bara ser sitt satt att vara - och gora saker - pa, och inte kan tanka sig att andra kanske gor det  pa annat satt - och kanske tanker annorlunda. Det kanns som om de har lite svart att se omvarlden. Som au pair gar det ju upp och ned, och jag antar att det ar sant har man far sta ut med. Istallet for kulturkrock blir det typ familjekrock, eller hur man nu skall uttrycka sig. Det ar skillnaden mellan oss som gor det svart for mig, inte kulturen (aven om den kanske har nagon del av det ocksa). Det ar inte sa farligt att jag skall byta familj eller sa, utan jag vantar helt enkelt pa att det skall bli bra. I 2 veckor madde jag inte bara bra; i 2 veckor madde jag toppen! Men nu sa blev allting sa vardagsgratt, och alla asikter verkar sa extrema. Som om de har valt en sida vad galler allt och aldrig kommer byta eftersom de ar sa himla overtygade om att den ar den absolut basta. Hur kan de veta att det som just de tycker ar bast, nar de inte har provat att tycka annorlunda? Jag kan tanka mig att vissa av dessa asikter bildades redan i smabarnsaldern, och blev inprintade av deras foraldrar. Jag skulle vilja att de hade en liten lucka for forandringar! Att de kunde se andra satt att gora saker pa, och i alla fall overvaga om deras asikter och varderingar ar de basta. Det ar inte det att de har en massa "daliga" asikter som de inte far ha, utan mer att de inte ser nagra andra alternativ. Jag respekterar att de inte alltid tycker som jag, men tycker att de kanske kunde oppna sig lite mer av forandringar, eller i alla fall fascineras av det. Jag har analyserat ganska mycket nu, och innan jag gor er lasare forrvirrade tanker jag sluta skriva for den har gangen.

Gnall, ensamhet och gronsaker!

Min dag borjade jattedaligt. Nar jag gick in i barnens rum for att vacka R vaknade H. Han var gnallig och ville inte alls ligga kvar och sova (som han brukar nar jag lamnar R i skolan). Sa jag tog upp honom ur sangen for att trosta honom innan jag satte tillbaka honom igen. R blev upprord och borjade grata. Nar vi hade gatt ut ur rummet grat hon fortfarande, vilket kanske inte var det basta med tanke pa att tre personer (exklusive H som inte hade hunnit somna an) sov. Jag forklarade for henne att jag tar hand om bada tva, och att det ar synd om H om ingen ser honom. E, som tror att hon alltid maste rycka in, stortade ut fran sitt rum for att fa R att sluta grata. Hon lyckades efter en stund, men jag tyckte att det var storigt, da jag ville losa det sjalv. Nar jag kom tillbaka fran skolan var H pa jattebra humor. Han blev dock snart gnallig igen. Da han var trott och dags for att sova lade jag honom. Nar jag vackte honom vid lunchtid mottes jag inte av den finaste vyn. H hade pa nagot satt lyckats kleta bajs i hela sangen och handerna var jattesmutsiga. Hur han hade kommit at det med den hart spanda blojan ar en gata, men det var i alla fall mycket att gora innan han kunda ata. Jag badade honom medan Su bytte lakan och efterat kladde hon pa honom nar jag fixade mat. Han var jattehungrig, men det var val inte sa konstigt nar klockan hade blivit sa mycket. Detta foljdes av flera timmars gnall. Nar han satt pa filten pa golvet gnallde han, nar jag tog upp honom gnallde han, nar jag lekte med honom gnallde han... Det gick helt enkelt inte att fa honom sluta gnalla! De andra gick hemifran, och det var bara vi tva kvar. Han somnade i vanlig tid for eftermiddagstuppluren, men vaknade efter tio minuter och ville inte sluta skrika. Jag undrade om han hade haft en mardrom eller om han hade slatt huvudet i spjalsangen.. Jag lyckades fa honom att somna tillslut (puuuh!), vilket var viktigt eftersom han var jattetrott. Nar jag vackte honom for att vi skulle till skolan var han inte sarskilt glad, och jag fick lyssna pa mer, mer och annu mer gnall... Val i vagnan blev han tyst, och han var relativt nojd pa var lilla promenad. Nar vi gick i centrum kom en yngra tant fram och sade att han var sot.

R hade tydligen bestamt sig for att vara snall, och (forhoppningsvis) lart sig en laxa pa morgonen. Hon markte nog att jag var pa uruselt humor och gjorde allt for att hjalpa till. Hon bar mina vantar i trapphuset (nar jag bar H), och sedan stallde hon undan mina skor OCH satte fram innetofflorna till mig. Pa vagen till skolan var jag pa sa daligt humor att jag undrade vad jag gjorde har... Jag antar att det hade att gora med att det nu har gatt 3 veckor sedan jag var med en kompis senast, da jag inte har hittat nagon har. Jag tror inte jag riktigt insag hur mycket jag behovde umgas med vanner innan jag kom hit (aven om jag trodde det).

Allt eftersom eftermiddagen gick blev jag pa battre humor. Jag lat R titta pa film eftersom jag verkligen inte hade lust att leka med henne. Sa lange umgicks jag med H. Han har utvecklats jattemycket vad galler balansen nar han skall sta upp. Jag blev forvanad, da han nastan kan sta upp sjalv nu! Det ar bra att vi ovar! ;) Darefter forberrede jag middagen. Jag ville vara ute i god tid, eftersom jag ville att barnen skulle lagga sig tidigt och for att jag inte hade nagot annat att gora. Jag rotade i kylskapet OCH skafferiet, och hittade faktiskt bland annat gronsaker! Jag blev glad, da vi knappt ater det har (Su tycker inte om gronsaker). Sa jag gjorde precis vad jag hade lust med; hjorde i ordning en tallrik fylld med gronsaker at mig. Och da var jag ju tvungen att gora en at R ocksa eftersom det var jag som hade ansvaret over henne. Jag serverade aven ravioli, som har blivit min favoritratt har. Synd bara att det ar ravioli overallt nar man ar klar, men fordelarna overvager. Jag visste att det har med R och gronsaker var ett osakert kort.. Barn och gronsaker kan ju ga, men hon ar ju inte van vid att ata det. Och dessutom ar hon ganska val medveten om vad hennes foraldrar tycker om gronsaker... Jag sade i alla fall till henne att jag alskar gronsaker, och att jag tyckte att hon skulle smaka. Forst sade hon att hon inte gillade gronsaker, men hon smakade pa allt (yay mig!) och det visade sig att hon alskade paprika! Jag lat henne hoppa over det andra, och sedan at vi raviloi. Hon brukar knappt ata nagonting, men som hon at! Gronsaker, 2 portioner ravioli och flan till dessert (som hennes mamma har gjort). Under tiden satt H och tittade pa, och efter ett tag borjade han gnalla. Nar vi hade atit upp var det mattid for H, sa jag gav honom en slags morotsrora. Sedan lade jag bada barnen, och hade en bra stund fylld med disk framfor mig. E hade kommit hem precis fore middagen, men satt sig i vardagsrummet, och till min gladje inte lagt sig i nar jag tog hand om barnen. Efterat var jag jattestolt; jag hade lagat mat helt sjalv och jag hade tagit hand om barnen pa ett bra satt! R, som vanligtvis grater mycker, grat ingenting pa eftermiddagen (bortsatt nar hon trillade ned fran stolen, men det slutade snabbt). Och jag hade till och med fatt henne att ata gronsaker, yay! Nu ar jag trott. Jag ar fortfarande lite ledsen for att det ar nagot ensam, men just nu gar det. Ikvall skall jag satte pa en film eller en DVD och bara skamma bort mig sjalv. Imorgon ar det jobb igen!

Slappdag!

Nu ar jag ledig den andra dagen i rad (av tva), men till skillnad fran mina tidigare tva lediga dagar ar jag inte lika kreativ idag! Jag tillbringade morgonen med att forsoka sova sa lange som mojligt, vilket resulterade i att jag gick upp 09:15, haha. Sedan har jag atit frukost och sufat pa datorn, i 3 timmar! Det har slappandet ar inte alls likt mig, men jag antar att det behovs. Efter att ha varit i full gang pa mina lediga dagar, gatt tva promenader i fredags (en med H och en med hunden), joggat i 40 minuter i lordags och akt skidor i fyra timmar igar ar jag trott i hela kroppen! Jag har traningsvark i vaderna, armarna, nacken och rumpan, och det gor riktigt ont i den hogra vadmuskeln (satt pjaxorna for hart?) och det anda jag vill gora ar att sitta still! Jag har fatt lite antydningar om att jag inte skall vara har pa mina lediga dagar, men idag testar jag att vara det anda. Det blir dessutom jattedyrt att alltid aka ut pa utflykter... Hittills har det dock gatt bra eftersom alla verkar vara forsvunna (????), sa jag kanner mig inte det minsta besvarande. Resterande del av dagen skall jag laga och ata lunch, gora i ordning lite pa mitt rum, skriva brev, och om jag orkar ga pa en promenad.

Vad skall ni gora idag?


Skiddag!

Som ni laste i gardagens inlagg spenderades gardagen i Thollons skidbackar. Jag och E akte hemifran klockan tio for att en stund senare komma fram till skidorten, dar vi hyrde skidor och kopte liftkort for eftermiddagren (11:30- 17:00). Det var cirka 21 manader sedan jag akte skidor senast, men det gick bra anda. Det tog nagra backar tills jag kom in i det igen, och nar jag slutade aka for dagen kandes det riktigt bra. Det gick tyvarr inte lika bra for E, som ramlade ofta, var radd, och kande sig allmant ovan. Jag hjalpte henne genom att hon fick aka bakom mig, vilket gjorde att det blev battre. Hon hade dock inga skidglasogon pa sig, och beslutade sig for att aka hem eftersom snon blaste mot hennes ogon. Vi hade knappt borjat aka da, sa det slutade med att jag fick tillbringa nastan hela dagen sjalv. Inget illa menat mot E, men det var till min fordel eftersom jag da kunde aka snabbare och mer pa min niva. Det var inget fint vader pa morgonen, och det kandes lite hopplost i borjan. Jag tror aldrig att jag har akt skidor forr med sa lite folk i backarna, och nar jag akte nedfor en av de langsta, och isigaste, backarna var jag faktiskt lite radd. Visst klarar jag av att aka ensam, men vad skulle handa om jag ramlade och skadade mig? Det kunde ju ta upp till en halvtimme tills nagon upptackte mig, och om jag skulle sluta andas skulle jag nog hinna do forst... Snon blaste mot min haka, det var dimmigt och jag sag ingenting. Vid ett borjade jag bli hungrig, och borjade ta mig till kabinens restaurang for att mumsa pa min matsack. Nar jag val kom dit var vadret superbra och jag lat solen lysa pa mig. Till min gladje fanns det en del som varken tillhorde restaurangen eller barerna, sa dar kunde jag ata med medtagna matsack (inkopt i affaren). Nar jag kom ut igen var jag pa gott humor och det var fortfarande fint vader. Pa eftermiddagen forsokte jag aka sa manga backar som mojligt och det kandes riktigt roligt! Det var mer folk i backarna, vilket gjorde att jag inte var lika radd, men inte tillracklackigt for att jag skulle behova sta i liftko en enda gang; helt perfekt! Solen lyste pa mig, och nar jag stod hogst uppe pa en topp kandes allt sa underbart sa att jag tog ett foto med min mobilkamera. Det ar darifran bilden i foregaende inlagg kommer ifran.  Det var en omtumlande dag, och nar klockan borjade narma sig fem hade jag borjat fa ont i huvudet. Jag akte ned for den langa backen (istallet for att aka kabin), medans jag njot av den magnifika sjoutsikten. Nar jag lamnade in skidorna i affaren fick jag ett "tack sa mycket" (pa svenska) av skiduthyraren, som tydligen hade akt skidor i ett -30 grader kallt Are pa attiotalet. E hade somnat pa soffan (haha), och kom och hamtade mig en kvart forsent, men det gjorde inte sa mycket. Hon berattade att hon ocksa hade akt langbacken ned till affaren, men att hon hade ramlat dar, och att hon aldrigt mer skulle aka skidor. Sa jamfort med hennes dag kandes min ganska lyckad!


En dag fylld av skidakning i Frankrike

Forsok att forestalla dig hur allt runt omkring dig ar vitt, vitt av blank sno. Du star hogst uppe pa en topp, och blickar ned pa grantoppar i ett flertal perfekta grona farger, och nyfallen sno. Om du stracker lite pa huvudet ser du inte bara sno och  bergsbyar med mysiga stugor,  utan ocksa (och sarskilt) en stor bit av Génèvesjon och dess klarblaa vatten. Nar du tar av dig vantarna for att ta fram pistkartan fryser du inte eftersom solen lyser varmande pa dig. Var ar du? I Thollon, i alperna!

Sa har jag haft dig idag, och det var som det later, underbart!


Lediga dagar och skidakning

Ni som har koll pa mina lediga dagar tror formodligen att det var en sadan idag. Dessa dagar ar premilinara, sa den har har flyttats tills pa mandag. Jag blev inte ledsen igar nar jag fick reda pa det. Jag hade anda inte hunnit planera for den, och det kanns lite lite med en ledig dag efter att bara ha jobbat 2 dagar i strack. Nu blir det battre nasta vecka, da jag kommer fa jobba 5 dagar i strack istallet for 6 stycken. Jag har lite svart att planera vad jag skall gora nar jag ar ledig eftersom jag inte vill branna sa mycket pengar. resekostnaderna har kostar oerhort mycket. Och eftersom man oftast ar hemifran hela dagen sa tillkommer (tyvarr) matkostnader. Jag hade inte planerat nagot for imorgon fram tills for nagon timma sedan. E ar ocksa ledig imorgon (hon jobbar dock inte har, utan pa sjukhuset), sa vi skall aka till en skidort. Jag erkanner att jag har varit lite skeptisk till det, men nu kanns det jattebra. Antligen skall jag fa aka skidor!!!! Jag har ju inte gjort det sedan jag kom hit. Pa kvallen tror jag att jag skall ha Vanner- maraton. Jag behover ju inte ga och lagga mig tidigt, da jag aven ar ledig pa mandag. Toppen!

Jag skall ga och lagga mig snart sa att jag orkar morgondagen. Ha det bra, och tank pa mig nar jag aker ner for de roda backarna i Alperna!

Stadning!

Igar nar Su kom hem fran jobbet var hon helt galen. Det forsta hon gjorde var att hamta redskap, sa att hon kunde tvatta bilen. Sedan stadade hon toaletten och badrummet (jattenoggrannt), medan hon sag till sa att jag stadade barnens rum. Detta tog 1,5 timme, sa i kan tanka er hur fint det ar (och hur det luktar) nu. Efter att E har flyttat in i det forna forradet (som egentligen ar H:s rum) finns det ett horn fyllt med gamla trasiga leksaker, pasar, prylar i allmanhet, tennisrack, you name it. DEN tyckte hon att vi skulle ta undan tillsammans igar. Jag suckade dock sa hogt att hon sade att vi kunde ta den nasta dag (det vill saga idag, hjalp!). Jag gick in pa mitt rum for att vila, medan Su fortsatte att stada. Sa nar vi at middag 3 timmar efter att vi hade borjat stada sken ocksa vardagsrummet enormt mycket. Jag fattar faktiskt inte hur hon orkar; forst jobba fran 07.00 och sedan stada hela kvallen! Det ar i alla fall fint och dammfritt nu. Sa det borjar kanske bli pa tiden att jag tar tag i mitt rum...

Aktiviteter

Nar vi at lunch i tisdags fragade Lu & Su mig vad jag hade planerat att gora pa min lediga dag. Jag berattade att jag skulle till Lausanne, och de blev jatteglada! De skulle till banken, sa de passade pa att ga till radhuset for att fa information om aktiviteter och busstider. Nagra timmar senare kom de hem med tidtabeller, och en massa information! Man kunde aka skidor vissa sondagar (med buss harifran), vandra med vandringskangor, aka buss till flera storre stader, och sa vidare. De fragade aven om sportcentret (som jag hade bett dem att fraga), sa nu vet jag att man kan ga pa gymnastik med stretcing dar, och att forsta gangen ar gratis. Tiderna passar ocksa ganska bra, sa jag ser definitivt nya mojligheter! Den som blev mest exalterad var dock inte jag, utan Lu. Han tyckte att det var jattekul, och borjade prata om att jag kunde fa vara ledig mer nar han jobbar natt om nagon vecka! Super! =) Den forra au pairen verkar inte ha velat hitta pa sa mycket saker, sa da blir det har extra roligt for dem!


Min forsta lediga dag i den andra familjen

Onsdagen den 13:e januari 2009 hade jag min forsta lediga dag sedan jag borjade ta hand om barnen i den har familjen. Och efter tretton mer eller mindra langa arbetsdagar var den valbehovd! Detta firades forstas pa basta satt; namligen med att hitta pa nagot riktigt roligt under dagen! Jag tillbringade den i Lausanne, som ar en av Schweiz fransktalande stader, norr om Génèvesjon.

Jag vaknade redan 06.15 av min kara vackarklocka. Jag har inte gatt upp tidigare an halv sju sedan den 29:e augusti (da jag akte till Paris), sa det kandes inte sa kul... Jag blev dock pigg ganska snart, och bara tva timmar senare var jag klarvaken! Jag skulle ta bussen som gick 07.05 vid vagen (dit det tar 5 minuter att ga). Jag smasprang for att jag hade lust att springa, vilket resulterade i att jag kom dit alldeles for tidigt. Bussen fore skulle ga 07.50, sa jag antar att det var den jag tog nar jag hoppade pa en buss som kom 07.55. Lu och Su hade sagt att bussen kunde komma fem minuter for tidigt, men tio later mycket. Sa jag vet inte vilken buss jag tog. Bussen var inte riktigt som jag hade vantat mig. Forst och framst stod det inte vilket nummer den hade, men de ropade heller inte upp stationerna hette. Det var omojligt att se vad det stod pa hallplatserna dar ute, sa det gallde att kanna igen stationen. det gjorde inte jag, sa jag fragade en man i femtioarsaldern om det. Han sade snart, vilket jag fattade som nasta hallplats. Jag fragade honom vid varje hallplats om jag skulle av, och till slut svarade han ja. Det var jattelatt att hitta hamnen i Evian; man sag den fran bussstationen, och det var bara nagra steg dit! Tyvarr kom jag nastan en timme for tidigt, sa jag satt inne i vantsalen (tack for att den fanns, for det var kallt ute!) och vantade. Jag trodde att man skulle kopa biljetter i receptionen (som Su och Lu hade sagt), och jag tittade tydligen sa mycket pa receptionen utan receptionen att en man gick fram till mig och sade att alla biljetter koptes pa baten...

Egentligen skall batturen mellan Evian-de-bain och Lausanne vara jattefin, men pa grund av imman sag man ingenting. Det verkade mest vara pendlare i fyrtioarsaldern dar, men jag horde aven ett gang brittiska turister. Val framme i Lausanne var det latt att hitta metrostationen in till centrum. Jag foljde folkmassan, och sedan var jag dar! I cenruum kandes inte resan sa kul langre. Det var daligt vader, och jag fros. Jag gick dock ut fran stationen bara for att hitta fnac utanfor. Och jag alskar faktiskt fnac! Sa efter att ha strosat runt pa dess tre vaningar var jag pa betydligt battre humor, och shoppingen kunde borja! Forst gick jag bara pa den stora vagen for att jag sakert skulle hitta tillbaka, men nar jag var klar med det gick jag ocksa runt pa smagatorna. Jag hittade tva kyrkor, fina byggnader och EN MASSA affarer! Lausanne borde bara vara lite storre an Lund med sina 130 000 invanare, men det har kandes enormt! Jag bara gick och gick och gick, och staden tog aldrig slut! Jag gick vilse nagon gang, men det gick anda bra. Vid lunchtid hittade jag ett stalle att ata pa, och snart efter det bestamde jag mig for att dra mig tillbaka. Sa efter en tur pa fnac stod jag och vantade pa farjan. Det var kallt, och farjan skulle inte ga forran senare, sa jag satte mig for att vanta pa metrostationen. Dar fragade en kines mig pa engelska om vilken metro han skulle ta till centralen nar den gick. Det var lite roligt eftersom det bara fanns en linje, men anda. Han borjade prata med mig, och det visade sig att han hade varit pa "The olympic museum", vilket var roligt eftersom jag nagon gang har tankt mig att jag skall besoka det. Nar metron kom blev han forvanad over att jag inte skulle med (det fanns ju bara en linje, och den at ett hall...), men jag sade att jag vantade pa nagot annat. det var forresten forvanadsvart svart att prata engelska. Visst kunde jag prata, men det tog ett tag innan orden kom fram i huvudet. Sjalvklart dok alla orden jag behovde upp pa franska! Haha, detta gor mig faktiskt lite orolig eftersom jag ar bra pa engelska. Det ar dock roligt att jag har kommit in sa bra i franskan. Tank att jag nu for tiden foredrar att prata franska. Jag vill prata svenska eller franska, eftersom jag pa engelska far tanka sa lange...

Baten tillbaka till Evian-des-bains fylldes aven den av pendlare. Jag sag i tidtabellen att bussen hem skulle ga samtidigt som jag kom dit. Jag forstod att det inte skulle ga att hinna med den eftersom den sakert skulle komma for tidigt. Sa jag stod ute i kylan i en timma och vantade. Eftersom bussarna inte har nummer fattade jag inte vilken buss jag skulle ta (och jag fattade inte ens om det var ratt busshallsplats, for det stod inte att bussen skulle ga dar, aaarht), vilket resulterade att jag en gang stoppade fel busse. Har maste man namligen stalla sig och vinka (haha) om man vill att bussen skall stanna for en. Till slut kom ratt buss, och en iskall jag hoppade glatt pa den. Efter ett tag svangde busschafforen av vagen, in pa en mindre vag, och vande. Jag tankte att han hade kort fel. Men sa stannade han och oppnade dorrarna. Ingen gick ut. Han tittade pa mig i backspegeln och sade namnet pa byn (jag sade var jag skulle av nar jag steg pa bussen). Det var visst dar jag skulle av, det ar tur att man har busschafforer med bra minnen! Det som hade gjort mig forvirrad var att vi inte stannade pa samma stalle som jag gick pa pa morgonen, utan i centrum. Det var morkt, men efter att ha tankt en stund visste jag hur jag skulle ga for att ta mig hem. Jag fick dock ga en bit pa bilvagen eftersom jag inte kunde nagon annan vag. Det tog 10 minuter extra att ga harifran, men eftersom bussen kom 10 minuter for tidigt kom jag hem exakt vid planerad tid. Da de andra edan hade atit lagade och at jag mat.

Nar jag satt i soffan satte Su pa TV:n for att se en dokumentar av Twilight. De tog det for givet att jag hade sett filmen, sa tre personer stirrade pa mig nar jag berattade att jag inte hade det... HAHA. Jag bad om datron for att skriva om dagen, och da skrattade Su och sade att jag faktiskt var tvungen att se filmen nu, da det verkligen var pa tiden. Den verkade ganska bra utifran dokumentaren, sa jag tankte att jag kan ju kanske forsoka... Sa nar jag fick datorn sade jag nej, och tittade istallet pa hela filmen tillsammans med Lu, Su och E. Och den var jattebra! Efterat blev jag dock jattetrott och ville bara sova!! Mitt blogginlagg fran i onsdags var lite konstigt, men det blir latt sa nar jag ar trott... Det var i alla fall en jattebra ledig dag! Jag hoppas pa fler sadana ;)

Inkop i Lausanne:
Jeans, OSEA MODE      39,00
Troja, NEW YORKER    14,95
Linne, NEW YORKER    08,95
Troja, H&M                 19,90
Tofsar, H&M                03,90
TOTALT                      86,70 F (= 600,22 kr)

F ar den Schweiziska valutan "fnac", sa nu har jag inte bara euro, svenska och danska kronor, och pund, utan aven Swheiziska fnac! Jag maste saga att denna blandning mellan valutor ar forvirrande. Det hade kanske trots allt varit battre om hela Europa hade anvant sig av euro?

Min alskade blogg!

Jag vet, jag uppdaterade inte har igar, och inte ordentligt idag heller. Men vad ni inte vet ar hur jag har saknat min alskade blogg! Jag ar jattetrott, sa trott att ogonen drar ihop sig. Anda ville jag skreva. For mig. For er. For bloggen. Jag tillagger att jag har haft en underbar dag, och att den har avslutats med Twilight, vilket gjorde mig kanslosam. Jag berattar mer imorgon, kram!

Ta hand om er!


Utredning: vem som ar vem...

Jag fick fragan vem E ar, och for att undvika att ni blev forvirrade tankte jag reda ut vilka alla ar.

I den har lagenheten  i Saint Gingolph bor 7 olika personer. For att organisera det hela tar vi dem i aldersordning. Den alsdta forst, och yngsta sist.

LU: Pappan pa 30 ar.
SU: Mamman pa 28 ar.
E: Mammans van pa 24 ar, som bor har tillfalligt pa grund av jobbet.
Jag: Ah; den har punkten struntar jag i.
Hunden: En 7-aring ganling till dalmatin.
R: Dottern pa nastan 5 ar.
H: Deras son ar pa 1 ar.

Lang arbetsdag + jogging

Den har veckan har jag jobbat i 9 timmar och 2 minuter. "Oj, vad lite..." tanker ni, men kommer darefter pa att det ar mandag. Veckan har knappt borjat, och jag har alltsa jobbat i over nio timmar (med en valdigt STOOOR mariginal, haha) idag. Egentligen brukar jag inte jobba sa mycket pa vardagar. Denna enforteelse (hoppas jag) beror framfor allt pa tva faktorer. Den ena ar att R har varit hemma fran skolan idag eftersom hon ar sjuk. Vanligtvis tar jag bara hand om H mitt pa dagen (pa alla vardagar forutom onsdagar), och ar ledig nar han sover sina fyra timmar (mycket, jag vet). Jag bor kanske tillagga att jag dock fick sovmorgon, da vi inte hade nagon tid i skolan att passa och mina vardbarn ar sjusovare... Den andra anledningen ar att Lu och Su stack till doktorn. Su hade ett problem med orat, och Lu foljde med som stod. Detta borjar dock se ut som ett mystiskt forsvinnande (haha), da de akte klockan tre, och inte skulle till akuten, utan till DOKTORN. Pa en bokad tid. Det tar absolut max 30 minuter att ta sig mellan sjukhuset och lagenheten, sa fragan ar varfor de inte ar hemma an efter 6,5 timma. E (som har kommit hem fran jobbet) tror att de har gatt ut och atit middag efterat, men jag vet inte. Det kanns i alla fall lite otippat att de ar kvar pa sjukhuset. I sa fall maste de ju passat pa att ta upp alla sina fysiska problem. Apropa doktorer ar franskar ju sa roliga. Medan svenskar nastintill ar allergiska mot doktorer gar de dit tipp som tatt. Det behover inte vara for nagot allvarligt, utan bara att kolla laget. En fransk som INTE har varit hos doktorn det senaste halvaret ar nog svart att hitta. Lu & Su var dar senast forra sondagen (8 dagar sedan), da de skulle forminska Lu:s ryggproblem. Det hade kunnat handa att jag skulle ta detta som att bli utnyttjad, men som ni kanske har markt tar jag det hela med ro. Bara det inte hander ofte sa ar dte inget att jaga upp sig for.

For att sammanfatta dagen har vi agnet onodigt mycket tid till att grata och skrika. Eller inte jag, men alla andra (det vill saga barnen). R har varit mycket mycket gnallig hela dagen, och att saga till henne att hon skall satta pa sig kladerna efter att ha badat racker for att fa en mycket trevlig (host) gratande fyraaring bredvid sig i en kvart. Andra tillfallen da hon har gratit ar nar jag sade till henne att hamta innerskorna, och nar hon insag att hon var tvungen att ata nagonting av maten. H har bara gratit nar hans mamma har skallt pa honom. Jag tycker att han ar for liten att stalla krav pa. Nar R hade atit tre matbitar pa tio minuter (efter att i 20 minuter ha stirrat pa maten) och jag skulle ga ut ur rummet for att byta blojor pa H markte jag att E stod och tjuvlystnade precis utanfor dorren. tagen pa bar garning! Hon hjalpte mig i alla fall lite med R, sa jag slapp sitta och titta pa ett gratande barn som knappt atit nagonting sedan frukost bara for att hon tror att hon har en bra anledning ("jag ar sjuk"). Tror hon inte att vi fattar att hon har blivit frisk nu? Sedan lade vi varsitt barn, och det blev lungt i lagenheten.

Nar E borjade prata om mat till oss tog jag upp min idé att jogga. Da Su lovade mig igar att jag skulle fa tid att jogga idag (innan hon visste att hon skulle till doktorn), och da jag inte har hunnit jogga pa over en vecka har mina tankar funnits pa joggingen. Jag hoppades pa att de skulle komma hem lite tidigare, sa att jag skulle fa jobba, men fick till sist inse att jag fick vanta tills efter jobbet. E tyckte att det var lite morkt, men hon gick i alla fall med pa att vara hemma med de sovande dagen. Och vilken joggingtur det blev! FOR ATT SKRYTA SPRANG JAG ANDA TILL SCHWEIZ! Haha, det vill saga en joggingtur pa 30 minuter ;) Det var mycket fler manniskor an jag hade raknat med i centrum (det anda stallet jag fick jogga pa for E eftersom det ar belyst). Pa dagarna ar allt sa odligt, men nu sag jag flera halvberusade man i 50- arsaldern ga ut fran pubbarna... Jag sag aven en kvinna i 30- arsaldern som glatt hejade pa mig, sa jag undrar om det ar en i R:s skolas mamma..? Det var i alla fall inte sa laskigt att jogga pa kvallen har eftersom det praktiskt taget inte existerar nagon kriminalitet har. Det var mysigt, och gick bra. Vakterna vid gransen sag dock stora och bestamda ut, sa jag tog en annan vag till Schweiz, sa att jag inte skulle riskera att bli korsforhord, haha. Sa nu sitter jag har i soffan framfor TV:n med datorn i knat och vantar pa att foraldrarna i huset skall komma hem. Och med detta sager jag god natt!


3 dagar kvar!

Efter att ha arbetat 13 dagar i streck kommer jag ha min forsta riktiga lediga dag pa onsdag. Fragan ar bara vad jag skall gora. Min vardfamilj forvantar sig att jag skall hitta pa nagot, och dessutom vill jag inte sitta pa mitt rum en hel dag nar jag antligen ar ledig. Jag har inte bestampt mig an, men jag har tankt lite pa dig. Jag kan antingen besoka en annan stad, eller ha en mysig dag i skidbackarna i nagon av skidorterna i narheten. Vad skulle ni ha valt?


GLAD

Ni laste ratt! Jag ar glad! Imorse planerade jag att jag skulle skriva ett inlagg om att det kanske kunde ga bra i den har familjen i alla fall. Men nu har det andrat sig drastiskt. Det ar darfor jag inte skall vanta for lange med inlaggen. HAHA

Igar kvall kande jag mig som "the running mum". Lu hade sa mycket feber att han knappt kunde ga ur sangen, och da Su jobbade blev det minst sagt intensivt for mig! Just nar H hade blivit piggare och lekte kraktes han over leksakerna, sig sjalv och mig. Jag forstar inte hur det kommer sig, men jag ar inte bara alltid i narheten nar han kraks, utan han lyckas nastan alltid krakas pa mig ocksa! I alla fall sa lade jag honom i Lu:s sang (hans sang ar obaddad eftersom madrassen maste tvattas, och baby- sittern ar smutsig pa grund av omstandigheterna) medan jag tog en supersnabb dusch. Sedan hamtade jag honom, rengjorde golvet och leksakerna, tvattade vara klader, gav H och R att ata lagom mycket sa att de inte skulle krakas igen. Jag vek klader eftersom jag anda var uppe i varv, och lade sedan barnen. Nar Lu kom ut ur sitt rum vid nio fragade jag om jag fick ga och lagga mig. Da tackade han mig for att jag hade gjort sa mycket, och sade att han skulle ta hand om barnen till max nasta dag! han tyckte till och med att jag kunde folja med E och vandra. LYCKA! Imorse jobbade jag som bestamt. Vid ett sade dock Lu att jag kunde ga och vila infor vandringen om jag ville, sa da blev jag ledig :) Nar vi kom hem slapp jag OCKSA jobba, och borjade inte arbeta forran Lu gick och lade sig igen vid sju. Haha! Jag ar pa sa mycket battre humor! Jag tror att det beror pa att jag antligen har fatt vara ledig, att jag har fatt komma harifran lite, att jag kanner mig mer respekterad, och sa sjalva vandringen i sig forstas ocksa! Jag kande i alla fall vilken energi jag hade nar jag tog hand om barnen pa kvallen.

Vandringen var fantastisk! Egentligen tycker jag inte sa mycket om E, men da jag har jobbat i nio dagar i strack umgas jag helldre med sadana som jag inte gillar nar jag ar ledig an att inte vara ledig alls. E oroade sig for att jag inte hade nagra kangor, da det ar ganska mycket sno nu, men det gick bra anda. Vi gick uppfor bergen i ca. 45 minuter, for att sedan ga nedfor i nagot snabbare tempo. Det var inte jag som ville vanda, och det var sa underbart! Lugnet, snon, utsikten, motionen... Jag var precis som ett barn som har fatt lordagsgodis. Det har skall goras om!

Sjukstuga!

Jag tanker vanta och ser hur det gar har innan jag tar nagra forhastade beslut. Det kanske kanns enklare nar jag har kommit in i rutinerna och sa. Just nu ar nastan alla sjuka har, sa det kanske blir annorlunda nar sjukdommarna ar over. Som jag har skrivit blev H magsjuk natten mellan sondag och lordag. Det varvar mellan diarriéer och spyor, och han har inte blivit frisk an... Lu ar magsjuk och har ont i ryggen, och Su hostar. Jag fick sa ont i huvudet sa att jag grat igar, och jag har fortfarande ont i huvudet. Dock vet jag inte om det ar en smitta, eller om det ar for arr jag inte mar sa bra har, sa jag far helt enkelt vanta och se. Slutligen blev R magsjuk idag och jag fick ga och hamta henne i skolan. Pust sager jag bara. Och min forsta vecka med barnen dessutom! Kan inte bara alla de har sjuksymtomen forsvinna?

Ar det bara negativt att vara au pair?

Jag skrev valdigt kanslomassigt i forrgar, och har funderat lite pa att ta bort inlaggen. Men jag bestamde mig for att lata bli. Alla har daliga dagar ibland, och det gar upp och ned for praktiskt taget alla au pairer. Men eftersom jag delvis skriver till de som funderar pa att bli au pair sa kandes det viktigt att ha det kvar. Det visar att au pairer inte alltid har det sa latt. Jag tanker dock klargora vissa saker. Tyvarr sa skriver jag mest negativt om au pair- ivet i min blogg. Det beror pa situationen, och har blivit sa eftersom jag har haft otur nar jag har hamnat i familjerna. Nar man inte trivs och det inte kanns bra ar det svart att skriva ett sprudlande inlagg om hur bra livet ar som au pair och om att alla borde prova det, och aka ivag. Men nu tanker jag lyfta fram nagot som jag inte tror att jag har lyft fram i bloggen tidigare. Jag angrar inte att jag har blivit au pair. Och detta skriver jag inte for att jag har daligt samvete for att jag skrammer sa manga au pairer. Utan detta skriver jag for att jag vill att ni skall veta hela sanningen, och se allt. For det ar verkligen sannt. Jag tror absolut att det ar motgangarna som gor en stark och och driver en frammat. Och jag har drivits frammat som in i norden. Det var bade svart och jobbigt i min forsta vardfamilj, men det gav mig nagot. Det ar nastan skrattretande att manniskors elaka handlingar kan ge en nagot positivt. Men sa ar det. I min forra vardfamilj larde jag mig att lyssna pa mig sjalv, och saga ifran. Kommer ni ihag hur jobbigt det var nar jag skulle saga att jag inte ville vara kvar till sommaren? Hur stressad jag var och hur daligt jag madde? Jag larde mig nagot pa det. I den har familjen pratade jag om problemen nar de kom upp. Jag hade inga problem med att beratta det, och sade det vid forsta mojliga tillfalle. Det kanske inte blir battre, men jag har redan pratat om dem. Sa jag utvecklades enormt mycket i Bailly. Bara en sadan sak att jag har lart mig att forsvara mig sjalv. Det ar ju grymt viktigt! Annars har jag ocksa blivit mer ansvarsfull och mogen, borjat bli vuxen, ser varlden pa ett mer vuxet satt, ar mer avslappnad och kan valdigt mycket saker. Jag larde mig jattemycket dar. Mycket som man inte ens tanker pa innan vistelsen. Jag larde mig inte bara att laga vissa matratter, utan larde mig allt fran att sla in paket pa franskt vis till vad barnen inte far ata nar de ar sjuka. Man far se en annan kultur, och man lar pa sa satt ocksa kanna sin egen. Om man inte har sett nagon annan kultur sa vet man ju inte vad det ar som ar sa originellt med sin egen, eller hur? Jag utvecklade min franska, och fran att vara en franskaalskande tjej med baskunskaper ar jag nu en franskatalande tjej som forstar nastan allt. Jag kan till och med titta pa nyheterna utan att ett hundra fragetecken dyker upp i mitt huvud. Jag pratar inte flytande franska, da jag gor grammatik- och uttalsfel, men jag kan prata. Jag kan gora mig forstadd. Som alla andra au pairer har jag ocksa fatt en annan bild av varlden. Visst later det nostalgiskt, men det ar sannt. Nu vet jag hur jag vill ha det i framtiden. Jag har sett sa mycket, och vet nu hur jag vill bo, och hur jag vill uppfostra mina eventuella framtida barn. Och detta ar jattebra, for nu slipper jag luska ut det senare. Om man ar au pair i en stad som inte ar av den storlek som man ar van vid far man ofta ocksa en bild av i hur sma eller stora stader (och byar) man trivs bast. Fran att ha bott i en liten stad hemma har jag nu bott i en forort utanfor en stor stad, och i en liten by vid landets grans. Sa nu vet jag hur det ar att bo pa olika stallen, vilket ar skitbra! Nu slipper jag flytta runt som en galning senare i livet for att testa allt, haha ;) Och detta har jag lart mig TROTS att jag har haft det jattejobbigt. Tank da hur det ar att vara i en familj, dar man trivs! Visst kanske det ar nagonting av det som jag har fatt som man inte far, men jag ar overtygad om att man far annat som kompliterar det ocksa. Inte minst far man en andra familj, och fler personer som man alskar, och som alskar en. Arligt talat angrar jag inget, och jag rekommenderat varmt att bli au pair! Jag hade tankt skriva om hur man hittar ratt familj och hur man undviker saliga familjer ocksa, men det tar jag i ett annat inlagg.


Lov- ledigt?

Min mamma fragade mig om jag kanske kunde vara ledig vecka 8, sa att jag kan aka skidor med dem. Sa jag tog upp det med min vardmamma igar. Jag kan vara ledig om jag vill tisdag- sondag (eftersom det funkar med deras scheman), men i sa fall far jag mycket fa lediga dagar manaden darpa, och jag skall vara valdigt tacksam. Det var faktiskt snallt. Dock vet vi inte riktigt hur vi skall gora. Priserna stiger, och min mamma oroar sig for mig. Hon vet inte om det ar battre att lata mig vara har. For jag kan ju inte ga en manad utan ledighet. Ar det det som det innebar? Jag stor mig i alla fall pa att jag hela tiden skall vara sa tacksam. Jag jobbar ju overtid utan extra betalning, borde jag inte fa den veckan som komplitering da?

Hur det har gatt hittills

Nu har jag pratat lite med Su (nastan live, haha). Innan jag berattar om vart samtal vill jag saga att jag blev lite extra besviken idag. Nar Su kom hem akte namligen foraldrarna och handlade, och jag hade inte fatt reda pa nagot tidigare. de skulle vara borta hela kvallen, sa jag fick vara hemma sjalv med tva barn. Det har inte sa mycket med det att gora, men det var ju roligt med en sjuk 1- aring och en tjej pa fyra ar som grat sig igenom hela middagen. Jag klarade i alla fall av det.

Samtalet gick kanske inte som jag hade hoppats pa, men det gick val inte at skogen heller. Jag har fatt reda pa vilka lediga dagar jag kommer ha, och vi pratade aven om det att jag inte forstar att jag ar ledig. Jag jobbar nar det behovs, och om jag vill ga ut och gora nagot annat, som till exempel att jogga, sa far jag fraga om det. Jag far dock inte gora det nar H ater. Annars tycker Su inte att hon kan saga nagot mer an att jag alltid ar ledig efter 19:30.

Mina lediga dagar:
onsdag 13 jan
sondag 17 jan
mandag 18 jan
sondag 24 jan
onsdag 3 feb
sondag 6 feb
ev. torsdag 11 feb
lordag 20 feb
sondag 21 feb.

Mina vardforaldrar andrar sina scheman fran vecka till vecka. De jobbar morgon, dag, kvall och natt om vartannat, och istallet for att vara lediga varje helg sa har de sina lediga dagar pa vilka veckodagar som helst. Deras scheman ar inte anpassade till varandras, och de ar ofta lediga vid olika tidpunkter. Som ni ser pa mina lediga dagar ar de begransade till onsdagar och helger. Det ar for att foraldrarna ar lata. R gar i skolan mandag, tisdag, torsdag och fredag, och de vill ju inte ga upp vid sju. Ofta har de alltsa lediga dagar nar jag jobbar. Likasa finns det dagar nar de ar hemma (och vakna) halva dagen utan att ta hand om barnen. Jag ar lite besviken eftersom Su sade innan min ankomst att jag skulle vara ledig varje gang hon var det. Sa ar det INTE! Och hon sade ocksa att jag vanligtvis slutade 2, 3, 4 eller 6 pa dagen. Nu slutar jag inte alls pa riktigt forran barnen gar och lagger sig. Om de ropar pa mig skall jag finnas dar. Det kanns som om de ser mig som en nanny. Jag funderar pa vad jag skall gora at situationen.

Uppdatering!

Nu kommer antligen en uppdatering fran mig! Jag har inte fatt internet att fungera pa min dator an, sa ni far sta ut att vissa vokaler ar utbytta mot andra. Det alla som loggar in varje sag undrar ar val hur jag har det. Sa jag borjar inlagget med att svara pa det, det blir val bra? Arligt talat sa ar det sadar. Men jag tanker beratta fran borjan.

Nar jag kom hit lordagen den 26:e december kandes foraldrarna snalla. De var avslappnade, snalla och intresserade. Superbra! Barnen var dock pa semester hos nagra slaktingar, och skulle inte komma forran pa arets sista dag; torsdagen den 31:e december 2009. Egentligen skulle de ha kommit samma dag som jag, men de kunde inte bli hamtade da bilen var sonder. Lu och Su jobbade under veckan, men var anda hemma ganska mycket. Eftersom de inte hade samma arbetstider (de andras varje vecka) fick jag faktiskt ganska mycket egentid med bada. De lagade mat at mig, och jag slapp stada. Nar dagen da barnen skulle komma narmade sig gjorde min vardmamma klart for mig att jag skulle borja jobba redan forsta dag. Jag tyckte att det var lite udda, men sade inget. Det var sakert for att de skulle visa mig saker, tankte jag. De kom sent pa eftermiddagen, och efter att ha kramats lite med sina foraldrar fick jag ta hand om dem. En van till Su som skall bo har ett tag kom samtidigt, och de ville garna prata med henne. Jag forstod att jag skulle jobba pa fredagen igen. Lu jobbade, och Su ville sova, sa de skulle inte vara dar med mig under min forsta hela dag. Jaha. Vannen E skulle dock ga upp tidigt och hjalpa mig med det som behovdes. Hon var barnvakt ganska ofta forut, sa det skulle inte vara nagra problem. Hon visade mig hur jag skulle gora, och det var inga problem. Nar Su vaknade berattade hon for mig om allt som jag hade gjort fel (inte pa ett argt satt). E hade sagt fel om vilken tid barnen skulle badas, om var man skulle mata H (i soffan) och sa vidare. Jag undrar varfor Su inte kunde visa det for mig sjalv? Det kandes ju bara onodigt att nagon som inte visste rutinerna visade dem. Eller hur va?

Eftersom Lu och Su skulle jobba pa lordagen foll det sig naturligt att jag jobbade da ocksa. De lagade mat pa kvallarna, sa jag slapp hushallsarbete. Pa lordag kvall fragade jag Lu om jag skulle jobba dagen efter. Han sade att han inte visste, medan jag insisterade pa att fa veta det. Han hade ont i ryggen, sa det kanske skulle bli svart for honom att jobba. Jag sade till honom att han skulle ga upp och borja ta hand om barnen for att darefter vacka mig om det skulle vara for jobbigt med ryggen. H ar ju liten och maste baras ibland. Nar jag vaknade pa sondagen mottes jag av E som gav mig barnen. Hon sade att Lu och Su hade akt till doktorn till ryggen. Jag blev besviken, eftersom jag tyckte att de kunde ha vackt mig. Jag hade till och med vaknat nagon timme tidigare av att dem pratade, men visste inte att de skulle till doktorn. Det kandes inte sa bra att E var en budbarare. Jag tyckte ocksa att hon sag mig som en nanny som ar dar dygnet runt for barnen, vilket jag inte skall vara. Jag tog i alla fall hand om barnen. Nar foraldrarna var hemma gick de och lade sig, och jag fortsatte att ta hand om dem. Jag joggade dock en stund pa dagen. Men jag forstar inte nar jag ar ledig, da det inte finns nagra tydliga granser.

Natten mellan sondag och mandag, runt tolv- slaget vackte R mig eftersom H hade krakts i sangen. Jag blev irreterad eftersom hon vackte mig istallet for sin pappa, men gick upp i alla fall. E hade hort honom krakas, sa hon gick ocksa upp. Hon letade efter nya lakan till honom medan jag vackte Lu. Dt var tur att jag inte sade det till E innan jag gjorde det, for nar jag sade det efterat sa verkade hon tycka att det var onodigt. Jag fick krak pa mig eftersom han kraktes igen, och fick halla honom over toaletten. Efter en stund gav jag honom till Lu och gick och duschade benen. Han tog hand om honom resten av natten.

Jag har darefter jobbat mandag, tisdag, och idag (onsdag). Jag forstar inte nar jag ar ledig. Aven om foraldrarna ar hemma verkar de som om jag jobbar, och sa fort jag gar in pa mitt rum ropar de pa mig. Nar jag fragade nar jag skulle sluta en dag fick jag inte ett riktigt svar pa min fraga.

Nu kommer Su in i rummet, sa jag maste sluta blogga. Hejda!

Paus

Hej igen!

Tyvarr har jag varit franvarande under nagra dagar. Internet strejkar, sa det finns inget att gora at det regelbundna bloggandet forran det ar fixat. Det ar dock inte nagon bra tid att strejka pa efterso, jag har mycket att skriva. Jag borjade pa en sammanfattning av 2009 for flera veckor sedan som skulle publiceras pa nyarsafton, jag vill skriva om hur det ar att ha traffat vardbarnen och hur det kanns i familjen. Vad som ar typiskt for franska familjer, och vilka likheter jag ser. Jag vill dessutom fortsatta att skriva om au pair- livet och att tipsa annat. Men det mesta daligt for nagot bra med sig - och jag borjar fa tillbaka lusten att blogga! Den forsvann namligen precis innan jag kom till Sverige, och aven om den inte ar tillbaka, kanner jag MER for att blogga nu an innan. Mer kommer!

Ps. Jag hoppas att ni har haft en bra borjan pa 2010 :)

RSS 2.0