Gnall, ensamhet och gronsaker!
R hade tydligen bestamt sig for att vara snall, och (forhoppningsvis) lart sig en laxa pa morgonen. Hon markte nog att jag var pa uruselt humor och gjorde allt for att hjalpa till. Hon bar mina vantar i trapphuset (nar jag bar H), och sedan stallde hon undan mina skor OCH satte fram innetofflorna till mig. Pa vagen till skolan var jag pa sa daligt humor att jag undrade vad jag gjorde har... Jag antar att det hade att gora med att det nu har gatt 3 veckor sedan jag var med en kompis senast, da jag inte har hittat nagon har. Jag tror inte jag riktigt insag hur mycket jag behovde umgas med vanner innan jag kom hit (aven om jag trodde det).
Allt eftersom eftermiddagen gick blev jag pa battre humor. Jag lat R titta pa film eftersom jag verkligen inte hade lust att leka med henne. Sa lange umgicks jag med H. Han har utvecklats jattemycket vad galler balansen nar han skall sta upp. Jag blev forvanad, da han nastan kan sta upp sjalv nu! Det ar bra att vi ovar! ;) Darefter forberrede jag middagen. Jag ville vara ute i god tid, eftersom jag ville att barnen skulle lagga sig tidigt och for att jag inte hade nagot annat att gora. Jag rotade i kylskapet OCH skafferiet, och hittade faktiskt bland annat gronsaker! Jag blev glad, da vi knappt ater det har (Su tycker inte om gronsaker). Sa jag gjorde precis vad jag hade lust med; hjorde i ordning en tallrik fylld med gronsaker at mig. Och da var jag ju tvungen att gora en at R ocksa eftersom det var jag som hade ansvaret over henne. Jag serverade aven ravioli, som har blivit min favoritratt har. Synd bara att det ar ravioli overallt nar man ar klar, men fordelarna overvager. Jag visste att det har med R och gronsaker var ett osakert kort.. Barn och gronsaker kan ju ga, men hon ar ju inte van vid att ata det. Och dessutom ar hon ganska val medveten om vad hennes foraldrar tycker om gronsaker... Jag sade i alla fall till henne att jag alskar gronsaker, och att jag tyckte att hon skulle smaka. Forst sade hon att hon inte gillade gronsaker, men hon smakade pa allt (yay mig!) och det visade sig att hon alskade paprika! Jag lat henne hoppa over det andra, och sedan at vi raviloi. Hon brukar knappt ata nagonting, men som hon at! Gronsaker, 2 portioner ravioli och flan till dessert (som hennes mamma har gjort). Under tiden satt H och tittade pa, och efter ett tag borjade han gnalla. Nar vi hade atit upp var det mattid for H, sa jag gav honom en slags morotsrora. Sedan lade jag bada barnen, och hade en bra stund fylld med disk framfor mig. E hade kommit hem precis fore middagen, men satt sig i vardagsrummet, och till min gladje inte lagt sig i nar jag tog hand om barnen. Efterat var jag jattestolt; jag hade lagat mat helt sjalv och jag hade tagit hand om barnen pa ett bra satt! R, som vanligtvis grater mycker, grat ingenting pa eftermiddagen (bortsatt nar hon trillade ned fran stolen, men det slutade snabbt). Och jag hade till och med fatt henne att ata gronsaker, yay! Nu ar jag trott. Jag ar fortfarande lite ledsen for att det ar nagot ensam, men just nu gar det. Ikvall skall jag satte pa en film eller en DVD och bara skamma bort mig sjalv. Imorgon ar det jobb igen!
Yay Cill! Så skönt att E höll sig borta en stund. Förstår verkligen hur jobbigt det är med folk som lägger dig i och inte tror att man faktiskt kan själv. Och skulle det vara så att man inte kan så vill man ju försöka att lösa det själv...
Paprika har jag insett funkar rätt bra, för det är ju rätt så sött. Så kul att du fick henne att smaka, sånt blir man ju alltid glad över. Här är det mer så att S högljutt protesterar och grimaserar bara för grejens skull varje gång jag ber honom prova något. Men han provar iaf så det är väl alltid nåt...;)
Något som jag tycker är bra på gnälliga dagar är barnvagnen. Är det riktigt jobbigt och ungen har tråkigt eller är trött så funkar en promenad väldigt bra. I med ungen i vagnen och bara gå på. Barnet brukar lugna sig och själv mår man bättre efteråt för man har fått gå av sig lite, själv lugnat sig och det är ett väldigt bra tillfälle att rensa tankarna...