Au pair i Paris/alperna

Som ni laste i gardagens inlagg spenderades gardagen i Thollons skidbackar. Jag och E akte hemifran klockan tio for att en stund senare komma fram till skidorten, dar vi hyrde skidor och kopte liftkort for eftermiddagren (11:30- 17:00). Det var cirka 21 manader sedan jag akte skidor senast, men det gick bra anda. Det tog nagra backar tills jag kom in i det igen, och nar jag slutade aka for dagen kandes det riktigt bra. Det gick tyvarr inte lika bra for E, som ramlade ofta, var radd, och kande sig allmant ovan. Jag hjalpte henne genom att hon fick aka bakom mig, vilket gjorde att det blev battre. Hon hade dock inga skidglasogon pa sig, och beslutade sig for att aka hem eftersom snon blaste mot hennes ogon. Vi hade knappt borjat aka da, sa det slutade med att jag fick tillbringa nastan hela dagen sjalv. Inget illa menat mot E, men det var till min fordel eftersom jag da kunde aka snabbare och mer pa min niva. Det var inget fint vader pa morgonen, och det kandes lite hopplost i borjan. Jag tror aldrig att jag har akt skidor forr med sa lite folk i backarna, och nar jag akte nedfor en av de langsta, och isigaste, backarna var jag faktiskt lite radd. Visst klarar jag av att aka ensam, men vad skulle handa om jag ramlade och skadade mig? Det kunde ju ta upp till en halvtimme tills nagon upptackte mig, och om jag skulle sluta andas skulle jag nog hinna do forst... Snon blaste mot min haka, det var dimmigt och jag sag ingenting. Vid ett borjade jag bli hungrig, och borjade ta mig till kabinens restaurang for att mumsa pa min matsack. Nar jag val kom dit var vadret superbra och jag lat solen lysa pa mig. Till min gladje fanns det en del som varken tillhorde restaurangen eller barerna, sa dar kunde jag ata med medtagna matsack (inkopt i affaren). Nar jag kom ut igen var jag pa gott humor och det var fortfarande fint vader. Pa eftermiddagen forsokte jag aka sa manga backar som mojligt och det kandes riktigt roligt! Det var mer folk i backarna, vilket gjorde att jag inte var lika radd, men inte tillracklackigt for att jag skulle behova sta i liftko en enda gang; helt perfekt! Solen lyste pa mig, och nar jag stod hogst uppe pa en topp kandes allt sa underbart sa att jag tog ett foto med min mobilkamera. Det ar darifran bilden i foregaende inlagg kommer ifran.  Det var en omtumlande dag, och nar klockan borjade narma sig fem hade jag borjat fa ont i huvudet. Jag akte ned for den langa backen (istallet for att aka kabin), medans jag njot av den magnifika sjoutsikten. Nar jag lamnade in skidorna i affaren fick jag ett "tack sa mycket" (pa svenska) av skiduthyraren, som tydligen hade akt skidor i ett -30 grader kallt Are pa attiotalet. E hade somnat pa soffan (haha), och kom och hamtade mig en kvart forsent, men det gjorde inte sa mycket. Hon berattade att hon ocksa hade akt langbacken ned till affaren, men att hon hade ramlat dar, och att hon aldrigt mer skulle aka skidor. Sa jamfort med hennes dag kandes min ganska lyckad!