Au pair i Paris/alperna

Detta inlägg skulle publiceras den 31:a december 2009, men det drog ut på tiden ganska mycket. Det är bättre sent än aldrig, så det publiceras den sista januari istället.

Nu har annu ett ar gatt och det ar dags for nasta. Men innan det invigs vill jag presentera mitt 2009. Det har, minst sagt, varit ett handelserikt ar, sa ni far noja er med en sammanfattning.

januari aret borjade med att jag och Kajen tittade pa fyrverkerierna tillsammans. Vi befann oss i ett snotomt Lund, bara nagra hundra meter fran mitt hus. En liten stund efter arets borjan cyklade hon hem, och jag gick och lade mig. Jag kommer ihag hur jag segade framfor TVn, dar maraton av serier visades under arets forsta dag. Annars hande inte sa mycket i januari. Skolan borjade och jag hade mycket laxor, provforberedelser och skolarbeten att gora.

februari detta ar antagligen den av arets manader da det hande minst. Laskigt nog kommer jag inte ihag sa mycket av den nar jag blickar tillbaka. Men jag var hemma pa februarilovet, och hade nog oerhort mycket skolarbeten att gora. Jag fick rakna mycket matte hemma den har terminen eftersom manga av vara matte E - lektioner bara ramlade bort, och dessutom hade jag fullt upp med att plugga Fysik B och att arbeta med projektarbetet.

mars sondagen den femtonde mars akte jag och min franskagrupp inklusive larare till Nevers. Detta var den forsta delen av ett utbyte som vi hade med en NV - tvaa med europa- inriktning. Vi bodde hos varsin elev, och gick i skolan/ umgicks med franskaklassen pa dagarna. Min korrespondent hette Elise och var fodd 92. Samarbetet fungerade inte mellan oss, da jag inte blev behandlad sa bra, men hennes familj var jattetrevlig. Jag hade mycket hemlangtan under veckan och jag ringde hem gratfardig vid ett flertal tillfallen. Det fanns dock hojdpunkter, som till exempel hur man larde kanna mer folk, och fick se mer. Jag hade dock varit dar tva ar tidigare pa ett liknande utbyte, och sag mycket da. Det basta var nog maten, da jag fullkomligt alskade baguetterna och alla ratter! Jag hade till och med lust att fortsatta med det nar jag kom hem... Tyvarr forstorde det nagot att jag hade ont i min fot, och att jag var tvungen att ta med mig mycket laxor. Sondagen den 22:a mars tog vi samma plan (Paris - Kph) som Basshunter. Andreas satt och pratade med honom hela flygresan, men fattade forst efterat att det var han. Vid bagageuthamtningen sprang alla tjejer fram for att prata med honom och fotografera. Han pratade om Andreas, sa det var lite roligt.

april inte sa langt efter Nevers - resan var det pasklov. Lovet innfann sig vecka 15, men blev kanske inte sa roligt som jag hade tankt mig. Det borjade med att jag blev sa sjuk att jag var sangliggande. Jag hade ont nastan overallt och mina ogon varkte sa fort jag tittade nagonstans. Jag presenterade mitt projektarbete, och sedan fick jag ta igen allt arbete med projektarbetet som jag hade missat nar jag var sjuk. Det blev en intensiv paskhelg, och det kandes inte riktigt som pask. Lovets forsta helg var dock bra. Da gick vi till en pub och hade overraskningspicknick till nittonariga Malin. Den 24:e april var det inlamning av projektarbetet. Det var en fredag, och jag laste igenom arbetet gang pa gang for att hitta fel. Det var skont att ha det inlamnat i alla fall.

maj den forsta veckan i maj var det dags for den andra delen av utbytet med klassen i Nevers. Men det var inte Elise som skulle bo hos mig, utan Fanny. Min franskalarare hade namligen overtalat mig till att byta korrespondent nagra veckor tidigare. Hon tyckte inte att jag skulle vara vard at nagon som samarbetet inte hade fungerat ihop med. Det holl jag med om. Jag hade inte inte lust alls att vara snall mot nagon som inte hade varit snall mot mig, och annu mindre att planera aktiviteter. Jag var radd att det skulle bli en dalig stamning mellan oss eftersom vi var tvugna att traffas anda, och tvekade. Var jag verkligen nagon som bytte bort en annan person? Jag ar dock glad att jag till slut bestamde mig for att byta, och agnade darefter mycket tid till att planera aktiviteter infor veckan med Fanny. Hon kom sondagen den tredje maj, och akte den 10:e. Det blev en rolig vecka med mycket aktiviteter. Som den plugghast som hon faktiskt var ville hon dock plugga mycket, sa vissa eftermiddagar var vi dock tvugna att stanna hemma. Vi var i skolan, spelade TV- spel, gick pa en slags koncert, tranade pa Gerdahallen, hade disco i skolan (i samma salar som lararna brukar ha fester. HAHA), var pa fest hos Minja, besokte vastra hamnen i Malmo (vilket hon alskade), spelade brannboll och chillade i Stadsparken. dessutom besokte franskarna bada Kopenhamn och Ven pa egen hand. Snacka om att de fick mycket gjort den veckan! Fanny var en minst sagt speciell person, men jag larde mig att hantera henne. Hon var jattegod innerst inne. Den nittonde maj var det slutprov i fysik - nagonting jag lange hade gravt mig over! Jag kommer ihag hur vansinningt mycket jag pluggade infor det och hur nervos jag var innan provet. Jag blev godkans i alla fall. Men fysik B ar INTE latt. Den 20:e maj presenterades projektarbetena i skolan, och darefter var det en lang pingsthelg. Jag hade fatt erbjudan att aka till Prag OCH London, men stannade istallet hemma. Jag ville inte resa bara for att man SKULLE aka bort vid pingst. Den 24:e maj pratade jag i telefon med min framtida vardmamma. Jag var jattenervos infor samtalet eftersom jag inte visste om jag var tillrackligt duktig pa franska for att kunna prata i telefon, men samtalet gick helt klart over forvantan. Hon var sa glad, pratsam och positiv, och jag var overtygad over att det har var den ratta familjen. Tva dagar senare skrev jag mejlet, dar jag meddelade mitt beslut; namligen att jag hade bestamt mig. Inte langt darefter bokades flygbiljetten, och jag borjade rakna ned till avresan.

juni den 1:a juni var min sista dag i skolan, sa den kandes sorglig. Jag var hos lakaren pa formiddagen for att ta reda pa om jag var glutenallergiker. Jag hade varit hangig och riktigt trott i flera manader, och jag verkade bli piggare av att utesluta gluten. Manga veckor senare fick jag reda pa att jag inte var det, och forstod att jag bara var kanslig mot det. Jag kan alltsa ata gluten, men inte i for stora mangder.

den tredje dagen i juni firade jag min tjugonde fodelsedag - min 19- arsdag! Dagen fore var det bal, men jag valde att inte ga. Dels av den anledning att jag inte hade lust att ga, och del for att det var oerhort dyrt. Varfor slanga en massa pengar pa nagot man inte vill, nar man kan gora mycket roligare saker pengarna? Dessutom var det kanske inte sa kul att fira sin fodelsedag pa balen och efterfesten, an mindre att sova sig igenom den dagen efter. Efter lunch (pa fodelsedagen) kom Male, Julle och hennes kusin Alice for att fira mig. Vi spelade spel medan vi pratade. Pa eftermiddagen satt jag Sofia, och Kajen (som kom ganska ovantat) och tittade pa TV. Nar mamma kom hem gick Kajen eftersom vi skulle ut och ata. Vi akte till en uteservering i Malmo, dar vi holl oss varma med filtar och utekaminer (mammas favoriter, som hon absolut skulle sitta i narheten av). Efterat gick vi pa bio, och sedan akte vi hem till Lund.

Den 4:e juni anlande pappa till Lund. Han bodde hos oss i 6 natter, vilken blev en valdigt lyckad vistelse. Min skola hade slutat redan den forsta juni, sa jag var ledig. Samma dag som han kom gick vi till Grand hotell for att titta pa Spykens bal. Pappa blev dock uttrakad och gick och shoppade, men jag och Julle tyckte att det var kul. Efterat at jag och pappa en god middag pa en restaurang i stan.

Den 9:e juni var det dags for den stora dagen; studenten! Klassen traffades i Stadsparken pa morgonen for champagnefrukost med jordgubbar (for mig blev det dock bara jordgubbar). Vi sprang igenom stan och skrek, foljt av att bli fotograferade bakom skolan. Aven om jag var glad over dagen, sa var det ocksa jobbigt eftersom jag hade skoskav, eller snarare sagt ont i foten. Jag hade haft sa ont att jag inte kunde ga pa skolresan i mars manad, sa jag var jatteradd att det skulle bli sa igen. Mamma ville dock inte lamna ett andra par skor at mig, sa jag fick ga utan skor istallet. Vi gick till Graddhyllan och at en god middag (jag drack lingondricka till!), varefter utslappet borjade narma sig... JAg sprang runt i skolan och (jag tror att) jag borjade bli nervos... Morgonens fina vader forsvann dock, och snart oste regnet ned. Sa dar stod vi, i ett klassrum i byggnad 3, och tittade ned pa de anhoriga till eleverna i det forsta utslappet under deras paraplyer. Eleverna pa samhallsprogrammet, samt nagra andra program, sprang ut pa skolgarden till sina familjer, vanner och slaktingar. Snart gick vi ned till aulan i byggnad 8 (som ligger bredvid byggnad 3) och lyssnade pa en koncert. Jag tyckte att det var kul, men eftersom jag hade ont i fotterna stod jag pa kna pa en stol och gungade med musiken istallet for att sta upp och hoppa, haha :P Till slut var det bara en klass kvar i aulan, och da var det dags! Pa med de elaka skorna, springa genom byggnad 8 och 1 och ignorera smartan, here we come! Val ute pa trappan tittade jag mig runt omkring i hopp om att fa syn pa nagon i familjen. Jag sag pappa langst fram, sa jag lyckades ta mig dit, och hittade snart aven mamma. Det forsta jag gjorde var att byta skor till dem som mamma hade med sig. Sedan tittade jag pa plakatet som jag inte hade sett innan. De hade tva med sig, sa det blev lite extra festligt. Da det regnade och de hade vantat lange ville de inte sta kvar sa lange och ta foton och sa. Jag motte lite andra bekanter, och sedan satte sig jag och Julle i var sportbil for att kora igenom Lunds centrum (det var dock inte vi som korde, vilket hade blivit lite farligt, da vi inte var sa bra pa att kora). Detta var inte sa roligt pa grund av regnet, men det var okej anda. Hemma hos mig borjade darefter festen. Det kom en massa folk, och vi at mat som mamma och pappa hade gjort + mina hemmabakade kakor! Vi kunde inte vara ute pa grund av daligt vader, sa vi vistades i vardagsrummet istallet. Nar alla gick hem cyklade jag till Julle i min studentklanning och snackade med nagra kompisar hela kvallen!

Den 12:e juni var det skolavslutning i domkyrkan for alla treorna. Detta var sista gangen jag sag manga i min klass. Jag kommer ihag hur regnet oste ned, och att jag fick ett premium pa 200 kr! Det var ett bra slut pa en bra vecka, som hade fyllts av olika studentutslapp och -middagar.

Den 24:e juni akte jag till Fortaleza for att halsa pa min styvmamma och mina smasyskon. Egentligen hade jag inte tankt lagga pengar pa detta, men jag saknade barnen sa att det gjorde ont, och runt min student bokades resan. Det var helt underbart att fa traffa Julia och Nicolas igen, och jag lekte med dem jattemycket for att ta igen all tid jag hade missat! Det betydde oerhort mycket for mig, och gjorde lindrade smartan resten av aret.

juli den 16:e juni var det dags att saga hejda till smasyskonen och flyga hem igen. Efter tva stora kramar satt jag pa planet och fattade inte riktigt att jag faktiskt hade varit dar. Den 20:e juli stjussade mamma mig till Landsbro i Smaland. Jag tog lektion efter lektion i bilkorning, motte EN MASSA nya manniskoe, och veckorna bara flog fram. Jag bodde dar, och gjorde mitt basta for att utvecklas sombilchaffor (vilket jag definitivt gjorde).

augusti jag blev dock inte klar till beraknad dag, och vistelsen i Landsbro forlangdes med tva veckor. Jag larde mig att kora fran grunden, sa det var mycket darfor det tog sa lang tid. Jag akte hem och packade pa helgerna, och korde och pluggade teori pa skolan pa veckorna. Torsdagen den 20:e augusti gjorde jag teoriprovet, och blev godkand. Darefter akte jag snabbt hem till Lund for att kunna ga till sjukgymnasten dagen efter. Jag fick reda pa att jag var hypermobil, det vill saga overrorlig, samt. att jag hade en skorol (dock en latt sadan). Det var skont att fa reda pa varfor jag har sa mycket ont i kroppen, men samtidigt var det bara en vecka kvar tills jag skulle flytta, och jag hann inte prova fram specialsulor for att minska smartan. Torsdagen den 27:e augusti korde jag upp och kuggade. Jag var jatteduktig pa att kora bil, men trodde inte pa mig sjalv och var for stressad eftersom det skulle vara svart att hinna kora upp igen innan avresan. Nasta dag fick jag den sakerheten som jag hade saknat.

Den 29:e augusti satte jag mig i bilen for att ovningskora till Oresundsbron. Mamma och Sofia vinkade av mig pa flygplatsen, och snart satt jag i ett nytt rum i ett nytt hus med en ny familj.

september det ar svart att saga hur det kanns i sin nya vardfamilj i borjan, och det var forst den 6:e september, efter en dryg vecka, som jag kande att jag absolut inte ville stanna kvar dar. Mandagen den 4:e september hade jag och min vardmamma samtal om hur det hade gatt hittills, och jag berattade att jag inte var nojd. Hon sade att hon skulle forsoka forbattra sig, och jag tog upp amnet familjebyte sa att hon skulle inse allvaret med problemet. Den har manaden var intressant socialt sett eftersom jag fick manga nya vanner!

oktober det blev dessvarre inte battre i vardfamiljen, och efter att min vardmamma skrek pa mig for att jag inte hade strykit mina egna klader (jag hade haft fullt upp med att stryka deras) och lite andra incidenter sa forvanade nog mitt besult varken mig eller henne. Fredagen den 9:e oktober berattade jag for mina vardforaldrar att jag hade bestamt mig for att avbryta vistelsen i fortid, och att de kunde borja leta efter en ny au pair nu... Sedan kom vantan. Med skillnad fran manga andra au pairer stod uppsagningstiden "minst 1 manad" i mitt kontrakt, och jag fick inte sluta forran en ny au pair hittades.

I borjan av oktober borjade aven skolan. Det var roligt att traffa nya manniskor, men jag tyckte att det var lite svart i borjan.

Runt halloween hade barnen nastan 2 veckors hostlov, och jag hade ledigt fran skolan. Vid lovets borjan kom deras mormor pa besok. Darefter var jag sjuk och kan i efterhand vara stolt over att jag orkade arbeta 13 timmar per dag anda! Under halloween helgen akte familjen till nagra vanner, och jag var ensam hemma. Det var en minnesvard helg for mig. Jag fick en lang lista over vad jag skulle gora i huset, och da varken min mobil ELLER internet fungerade kunde jag inte ha kontakt med nagon. Det regnade dessutom hela helgen.

november i början av november berättade mina värdföräldrar för mig att de hade hittat en ny au pair, och när hon skulle komma. Vilken nyhet! Jag är faktiskt glad att jag inte fick reda på det med kortare varsel, eftersom det var så mycket att göra fram tills avresedatumet. Jag skulle inte bara se alla platser som jag hade velat se i (och utanför) Paris, utan också berätta för alla när jag skulle åka, boka om flygbiljetten, och inte minst SMÄLTA att jag snart skulle åka hem. När jag tittade på flygbiljetter från Paris till Köpenhamn den tänkta dagen insåg jag att det var ganska dyrt och att det gick att hitta bättre priser andra daocgar, eller från andra ställen. Jag hade velat besöka Julle i London längee, och när jag tjänade på det rent ekonomiskt (jag vet, det var billigare att ta tåg Paris-London PLUS att flyga London-Köpenhamn än att flyga Paris-Köpenhamn en annan dag!) och Julles värdfamilj tyckte att det var okej såg jag ingen anledning till att INTE göra det. De sista dagarna var jobbigt känslomässigt, och det började gå upp för mig mer och mer att jag snart skulle lämna barnen... Att E protesterade och visade sina sårade känslor genom att bråka och vara besvärlig gjorde inte heller det hela lättare. I två veckor sprang hon runt och gjorde allt hon inte fick göra och var så långsam på morgonen att vi fick springa till skolan efteråt. Då frågade man sig själv om det var rätt att lämna henne. Men jag kom fram till att jag inte hade något annat val, då föräldrarna fortfarande inte hade börjat behandla mig på ett bra sätt. Den 27:e november pratade jag i telefon for första gången med min nuvarande värdfamilj, och dagen efter var det dags att lämna min värdfamilj. Min värsmamma, min värdpappa, och mina underbara värdbarn! Sista förmiddagen, lördagen den 28:e november, spenderades på biblioteket med värdfamiljen. Sedan lämnade min värdpappa och de två älsdta barnen L & E av mig på GARE DU NORD i Paris. Lo och min värdmamma fick jag säga hejdå till tidigare utanför huset i Bailly.

Samma dag kom jag till Julle. Vi hittade på jättemycket saker och hade flera toppendagar i Storbrittaniens huvudstad!

december december månad började i Storbrittanien och slutade i Frankrike. Onsdagen den 2:e december kom jag hem. Jag hade inte sett min mamma, min storebror och min älsdta lillasyster på knappt 14 veckor! Och däremellan hade jag bara pratat i telefon med dem (eller rättare sagt mamma) en gång! Jag hade oroat mig lite för hemkomsten och undrat över hur det skulle kännas. MEN DET GICK BRA. Mamma kom och hämtade mig på mysiga Kastrup sent på kvällen, och sedan åkte vi HEM (!!!!!!!) till huset i LUND. Där väntade även Axel och en sovande Sofia. Men det mesta var ganska normalt. Jag var väldigt lättad över att inte så mycket hade ändrats, utan var SOM VANLIGT istället. Jag mådde dock ganska dåligt följande veckor eftersom jag var van vid att jobba så mycket, hade inget vettigt att göra och var rastlös.

Den 23:e december till den 25:e december var jag (med familjen) hos morfar i Göteborg. Det var trevligt att fira jul och vi gick åven till kyrkan!

Dagen innan avresan årdnade jag med en massa saker, som till exempel att packa (a). Lördagen den 26:e december var det exakt 4 veckor sedan jag lämnat familjen i Bailly, respektive 17 veckor sedan jag hade blivit au pair för första gången. Denna dag åkte jag iväg igen, och kom fram till en tvåbarnsfamilj i Saint Gingolph, varav barnen var på semester. Jag ägnade årets sista dagar åt att vänja mig vid familjen och deras hem, men även åt att utforska byn när det inte regnade. Den 31:a december kom barnen hem från semestern, och vid tolv- slaget, som jag firade själv med E, hade jag hunnit träffa dem.