Au pair i Paris/alperna

Jag har markt att jag har fatt in en vana att ma daligt mitt pa dagen. Det har i alla fall varit sa bade idag och igar. Bada dagarna har jag matt battre pa kvallen, aven om jag kanske inte varit pa superhumor. Jag tror att jag ar inne i en liten "smekmanaden ar over"- period. Nu ar inte allt nytt, och intressant att granska langre. Nu ser man istallet allt for vad det ar. Inser vad man egentligen tycker om personerna runt omkring en. Och inser hur mycket vara skillnader vad galler varderingar egentligen betyder. Nej, jag har inte brakat med nagot. Men jag har blivit rejalt besviken. Varfor tror man alltid sa gott om alla och kan inte se manniskor for vad de ar fran borjan? Tank vad mycket enklare det skulle vara av man visste hur alla var innan man larde kanna dem! Eller om man kunde se andras tankar? Fast jag antar att livet inte skulle vara lika spannade att upptacka da. Det har aventyret har ju trots allt varit himla spannande! Tank er att fa inblick i en hel familj som lever ett helt annat liv (an vad jag ar van vid). Da finns det mycket att undersoka och utforska! Jag vill inte avsloja for intima detaljer om familjen, men ju mer tid som gar, desto mer olikheter kommer fram! Pa telefonen verkade vi (jag och vardfamiljen) inte vara lika som bar, men dessa olikheter forvanar faktiskt mig. Det trodde jag inte om denna vardfamilj. Det ar inte riktigt sa att de har gjort nagot negativt, och jag maste understryka att de ar valdigt snalla, men ibland blir det for mycket. De tycker vissa saker, som jag tycker ar oviktigt, ar livsviktigt, och sa ar det deras eviga prat om pengar. Nar de pratar later det som om det ar synd om dem och de inte har nagra, men nar man tittar sig runt omkring slosar de ganska mycket... Tanker de inte pa dem som verkligen inte har nagra pengar? De som tvingas bo pa gatan? Dem ar ju inte rika, men dem har pengar. En annan sak som jag stor mig pa ar hur inrutade de ar. Om de gor nagot pa ett satt ar det sa det skall vara. Men seriost. Och detta galler inte bara det som ingar i den franska kulturen, utan sadant som ar typiskt for just dem ocksa. Nar Su markte att jag inte forstod mig pa hennes tork- uppsattning (for golven) tyckte hon att det var konstigt, och fragade om jag aldrig har torkat golv forr. Det var sakert inget illa menat, men forstar hon inte att jag kanske ar van vid en annan torké uppsattning? Det kanns som om hon tror att allting ar exakt som hos henne i mitt hus i Sverige, och om jag aldrig har dammat forr men en precis likadan dammvippa sa har jag inte dammat over huvudtaget. Det ar lite svart for mig att de bara ser sitt satt att vara - och gora saker - pa, och inte kan tanka sig att andra kanske gor det  pa annat satt - och kanske tanker annorlunda. Det kanns som om de har lite svart att se omvarlden. Som au pair gar det ju upp och ned, och jag antar att det ar sant har man far sta ut med. Istallet for kulturkrock blir det typ familjekrock, eller hur man nu skall uttrycka sig. Det ar skillnaden mellan oss som gor det svart for mig, inte kulturen (aven om den kanske har nagon del av det ocksa). Det ar inte sa farligt att jag skall byta familj eller sa, utan jag vantar helt enkelt pa att det skall bli bra. I 2 veckor madde jag inte bara bra; i 2 veckor madde jag toppen! Men nu sa blev allting sa vardagsgratt, och alla asikter verkar sa extrema. Som om de har valt en sida vad galler allt och aldrig kommer byta eftersom de ar sa himla overtygade om att den ar den absolut basta. Hur kan de veta att det som just de tycker ar bast, nar de inte har provat att tycka annorlunda? Jag kan tanka mig att vissa av dessa asikter bildades redan i smabarnsaldern, och blev inprintade av deras foraldrar. Jag skulle vilja att de hade en liten lucka for forandringar! Att de kunde se andra satt att gora saker pa, och i alla fall overvaga om deras asikter och varderingar ar de basta. Det ar inte det att de har en massa "daliga" asikter som de inte far ha, utan mer att de inte ser nagra andra alternativ. Jag respekterar att de inte alltid tycker som jag, men tycker att de kanske kunde oppna sig lite mer av forandringar, eller i alla fall fascineras av det. Jag har analyserat ganska mycket nu, och innan jag gor er lasare forrvirrade tanker jag sluta skriva for den har gangen.