Au pair och allergier
Jag upptackte att jag var allergisk mot mjolk varen 2007, det vill saga for astan tre ar sedan. Sedan dess har jag hunnit vanja mig vid det, och jag har blivit en mini- expert vad galler att veta vad som innehaller mjolk. Efter ett tag var det ingen stor grej for mig langre. Jag fick specialmat i skolan, och mamma kopte in soja- prosukter till matlagningen. De enda situationerna som det blev besvarligt i var nar jag at pa restaurang, eller hos kompisar, da mat varken vet hur bra kll restaurangen eller kompisarna har pa vad som innehaller mjolk.
Jag oroade mig jattemycket for min allergi nar jag skulle li au pair. Jag funderade till och med pa att strunta i det, och trodde att vardfamiljerna skulle sluta vilja ha mig nar de fick reda pa det. Och jag var mycket val medveten om att jag var tvungen att beratta det innan vi fattade vara beslut, sa att inga negativa overraskningar skulle intraffa... Nar jag pratade i telefon med min kommande vardmamma i maj manad tog jag mod till mig och berattade det, och till min lattnad reagerade hon inte alls negativt. Hon tyckte att det var synd att jag inte kunde ata ost till dessert, men sag det inte som nagot jobbigt. Det kan vara komplicerat att laga mat till mig, och vissa ratter maste helt uteslutas. Det var darfor jag gravde mig for det; jag ville ju inte komma till en familj, dar jag verkade besvarlig.
Nar jag kom dit var jag radd att de hade glomt bort det, da jag inte hade namnt det sedan telefonsamtalet i maj. Men det hade de inte. De var noggranna med att lasa pa forpackningarna, och fragade vad som hande om jag fick det i mig. De hade tydligen nagon bild av att jag snabbt behovde aka till sjukhus efter intag av mjolk, sa de blev nog ganska lattade, nar jag sade att jag skulle ha ont, men att det skulle ga over av sig sjalv. Detta innebar ju att det inte skulle bli en katastrof om de rakade gora fel, aven om det kanske inte skulle vara sa trevligt for mig. Allergin blev dock inte nagot stort problem hos dem. De at namligen soppa eller tomatsallad till middag nastan varje kvall, och nar vi at pasta tillsatte vi olivolja istallet for smor, och sedan fick barnen stro ost over om de sjalva ville. Det var ju jag som gjorde maten, sa jag hade stenkoll pa om det var mjolk i. Detta gjorde att jag kande mig valdigt saker. Nar min vardmamma lagade lasagne gjorde hon en liten, utan ost, till mig, och en lite storre till de andra. Vi hade ofta soppa over sedan dagen innan, sa om de skulle vilja ata nagon ratt med mjolk i sa kunde jag ju ata soppan istallet. Jag kande ofta att jag inte blev respektrad av mina vardforaldrar, men min allergi tog de pa allvar, och i det avseendet respekterade de mig.
Detta gjorde att jag inte var lika radd att beratta det for nasta vardfamilj. Den har gangen gjorde jag det i ett mejl, och fick svaret att det gick bra, salange jag berattade for dem vad som inneholl mjolk. Har har det dock varit mer komplicerat eftersom de ater valdigt mycket konservmat. I fardig mat anvands namligen mjolk ofta som krydda. Det har gatt bra anda, och om jag inte kan ata maten gor de alltid nagot annat till mig. De har dock insett hur mycket det ar mjolk i och en dag utbrast Lu: "Det ar ju mjolk i precis allt! Vi behover verkligen inte dricka mjolk sa att vi far i oss det vi bhover, for vi ater ju jattemycket mjolk anda!"
Men jag skriver inte detta inlagget for att enbart beratta hur det har gatt for mig, utan for att gora andra au pairer med allergier mindre oroliga. Jag tror att de flesta vardfamiljer kan tanka sig att ta emot au pairer med allergier, och om de sager nej pa grund av det sa vill de inte ha dig tillrackligt mycket, och ar ingenting att ha. Det ar viktigt att man kommer till en familj som har gatt med pa det, for annars ar risken stor att au pairen kanner sig besvarande. Men det ar klart att det beror pa hur allvarliga och omtumlande allergierna ar ocksa. Att ta emot en au pair som riskerar att do varje gang hon/ han ar i samma rum som notter innebar ju ett stort ansvar for familjen. De far absolut inte gora fel, eller glomma bort au pairens allergi. Da kan ju familjen inte ens ata notter i sitt eget hus. Och om man ar allergisk mot sa mycket att kosten blir valdigt ensidig eller ta lang tid att laga sa far man kanske rakna med att laga sin egen mat... Det kanske kanns jobbigt, men det ar ju battre a att inte aka, och man kan inte forvanta sig vad som helst av vardfamiljen.
Mitt tips till blivande au pairer med allergier ar att beratta for vardfamiljen om allergien INNAN ni tar era beslut, sa att de HAR EN CHANS ATT SAGA NEJ OM DE BLIR FOR JOBBIGT for dem. Om ni skulle vanta med att beratta det tills ni kommer dit har de inte fatt ta beslutet om de vill ta emot en person med allergier, med allt vad det innebar. Valj inte heller en familj som vill ta emot er anda, men som har uttryck eller antytt att de tycker att det ar valigt jobbigt. Det ar au pairen som kommer straffas av det, genom att kanna sig besvarande pa plats nar familjen ar missnojd. Men jag kan tanka mig att de flesta familjerna inte tycker att det ar nagra problem. De forstar ju att au pairen inte kan hjalpa det, och vill ta emot den anda.
Jag syftar mest pa allergier av nagon form av mat i texten ovan, men man borde naturligtvis beratta om ovriga allergier ocksa. Det blir ofta lite enklare med dem, da familjen sallan behover anpassa sig. Om man ar allergisk mot hundar valjer man ju inte en familj med hund, och sa vidare. Och beratta att ni ar hundallergiker AVEN om familjen inte har hund - de kanske planerar att skaffa en eller passar en hund 4 veckor varje sommar. Man vet aldrig... Jag ar allergisk mot bjork, gras, katt, och kvalster (och sa mjolk da forstas). De forsta tva allergierna oroar jag mig inte sa mycket for eftersom de inte ar sa starka, och de finns utomhus. Jag har valt bort alla vardfamiljer med katter, sa att jag slipper det. Det som ar lite jobbigt ar kvalster, eftersom man inte garna fragar om de har det stadat hemma. Jag tyckte att det sag frasht ut pa bilder pa hemmen, och har haft tur med att hamna i tva familjer som ar mana med att halla rent. Om jag inte hade gjort det hade jag val fatt ta upp det med dem, och kanske datt stada det varsta sjalv. Ett tips till kvalsterallergiker ar att fraga vem som stadar. Da far man reda pa om de har staderska, och ofta kommer det fram om de tycker att det ar iktigt att halla ordning. Sjalvklart ar det bast att saga det i forvag, och kanske forklara vad det innebar.
Har ni nagra fragor gallande detta eller nagot annat sa ar det bara att hora av sig!
Update: Det jag ville formedla med inlagget ar att bi inte skall lata allergierna hindra er om ni har au pair- dromar. Se till sa att vardfamiljen inte tycker att det blir for jobbigt sa ordnar sig allt!
