Ansvar
Det ar forst pa plats som jag insett vilket stort ansvar det innebar att vara au pair. Det ar inte ett slappt jobb, som det gar an att skjuta upp eller pa annat satt slarva med. Ens handlingar har konsekvenser for allihopa; inte bara for dig sjalv och barnen, utan for hela familjen. Det ar ett mycket kravande jobb, dar den anstallda hela tiden maste vara psykiskt narvarande. Man far helst inte ha en dalig dag eller bli sjuk. AMen arbetet ar defenitivt meningsfullt eftersom man tar hand om liv. Foraldrarna lamnar over ett gigantiskt ansvar pa au pairen, och man ser efter det de alskar alldra mest; deras barn. Manga familjer ar pa sin vakt extra mycket i borjan, och om nagonting blir fel fragasatter de om man har agerat pa ett, enligt dem, korrekt satt. De observerar behandlingen av deras ogonstenar pa samma gang som de forsoker vara diskreta och halla sig undan. Men detta ansvar behover inte vara nagot negativt. I borjan av vistelsen kanns det ofta tungt, och det ar mycket att halla reda pa, men nar man har vant sig vid det, och en dag upptacker att man klarar av allt ansvar galant vaxer man enormt mycket som person. Man kanner att man ar ansvarsfull och sjalvfortroendet vaxer. Jag har inte kommit dit an, men jag ser fram emot det mycket.
En annan sak som jag insett ar att detta ar ett jobb. Trots att jag hort manga au pairer saga att det var det fore min ankomst forstad jag inte det forran jag kom hit. Det har med dess ansvar att gora. Nagot som inte ar ett jobb ar inte sa har kravande. Man tar inte hand om sina egna barn, och man har en otroligt stor press pa sig over att allt maste ga bra och att foraldrarna skall vara nojda. For hur kul ar det att bli utslangd for att foraldrarna inte tycker att man klarar av sitt jobb? Just det! De ar ens chefer, och de kommer saga till om man inte tillampar deras regler eller inte behandlar barnen pa deras satt. Det behover inte pa nagot satt betyda att det ar ett daligt jobb, MEN det ar ett jobb.
