Inlagg borttaget!
Jag skrev ett inlagg igar som numera ar borttaget. Eftersom vissa hann se det sa tanker jag forklara lite och gora det tydligare vad som hande. Jag borjar med att skriva att jag var arg igar. Som ni nog vet gar au pair- livet upp och ned precis som en berg- och dalbana. Ibland sitter man langst upp, pa toppen, och tittar glatt ned pa omgivningen. Allt kanns bra och man trivs med jobbet och alla personer i sin narhet. Men ibland sa befinner man sig trakigt langt ned, sa att man inte far nagon vacker vy att blicka over. Man ar irreterad pa en eller flera, kanske till och med alla, personer, man ar trott pa jobbet och vill bara hem till Sverige. Det svaraste av allt ar nog att berg- och dalbanan ar oforutsagbar, och att det inte gar att veta hur langa man ar uppe, nere och hur branhta backrna ar. Det ar som att man ser allt runtomkring sig forutom sparet, och man kan darmed analysera allting, men inte veta hur lange nagot stannar. Ibland gar det nedat, men vander innan man nar marken. Men man vet inte det. Sean ar det klart att olika personer har olika banor ocksa beroende pa installning, personlighet, vardfamiljens egenskaper och sin sociala situation (i och utanfor familjen) i landet, dar man vaxte upp.
Igar hade jag en extrem dalig dag. I lordags kandes allt bra och aven om jag inte var pa toppen sa var jag ganska hogt upp. Men igar morse var banan brant och jag nastan ramlade nedat. Pa kvallen var jag arg och missnojd med allt, och ville harifran sa fort som mojligt. Men man far vanta och se, och kan inte aka hem bara for att man befinner sig langt ned en dag. Men vet ju inte vad som kommer harnast; tank om det foljer en manad pa toppen! De som av olika anledningar inte trivs i sina vardfamiljer och alltid ar vid eller precis ovanfor markhojd rekomenderar jag att ta sig en tankestallare, och kanske aka darifran. Det har skall vara nagot givande, och inte nagot som man kommer fa huvudvark av nar man tanker tillbaka pa det senare. Jag forsokte ta det lungt, och gjorde inget dumt forutom mitt valdigt starka inlagg pa bloggen. Dar skrev jag att jag var arg pa Su, samt allt hon hade gjort som irreterade mig. Jag vet att man inte skall skriva inlagg nar man ar arg, da man kanske inte kommer vara lika nojd med dem 12, 24 eller 36 timmar senare. Vist kan man ta bort dem, men allmanheten rakar ofta se det fore, sa det gloms inte helt. Sarskilt inte om det var ett valdigt kanslosamt och starkt inlagg, som igar. Sa alla som laste det och tror att allt ar skit har, sa kan jag forsakra er om att det inte ar sa. Jag har hamnat i en vardfamilj med tva snalla foraldrar, men det ar kravande ibland, och visste finns det saker som jag inte gillar och som irreterar mig, men that's life. Vilket jobb gillar man till 100% egentligen? Aven om man har "dromjobbet" sa maste man gora trakiga saker eller gora tunga och viktiga beslut. Ga upp tidigt pa morgonen, och sova daligt eftersom man oroar sig over nagot pa jobbet. Jag tror inte att det gar att hitta ett superjobb, men bara man ar glad for det mesta och kanner att det ar givande sa ar det bra. Da gar det. Sa alla framtida au pairer, var beredda pa att detta livet ar en berg- och dalbana? Och detta trots att familjen kanske ar jattemysig, de bor i ett jattefint hus och skammer bort dig. Det kanns daligt ibland aven med de basta forutsattningarna. Men man lar sig nagot pa det, och jag tror aldrig det har hant att en au pair aker hem efter sin tid som au pair utan att ha forandrats lite, och blivit nagot smartare... Mitt tips till er ar att uppfyll era dromar, le nar det gar uppfor, och kampa nar du narmar dig marken!
