300!
Detta ar bloggen 300:e inlagg som publiceras!
Att jag har legat i hart, och lyckats publicera 300 blogginlagg pa 7 manader (och 12 dagar) skall givetvis firas! Nedan visas utdrag fran min blogg! Titta dar..
Inte for att jag uppmarksammade det da, men har kommer inlagg 100 och 200!
"Meme på plats!
Nu har barnens mormor slutligen kommit. Hennes tåg hade problem, vilket resulterade i en försening på ca. 3 timmar. De äsldta barnen är överlyckliga över att hon är här och vill kramas hela tiden. Lo bara tittar på henne som hon försöker förstå vem hon är. Vi har precis ätit middag, och för ovanlighetens skull åt barnen med de vuxna. Meme skall sova på L:s rum, och L skall sova på en madrass i E:s rum. Jag var först rädd att de skulle låna ut mitt rum till henne, men lyckligtvis så slapp jag det! Det hade jag tyckt va riktigt jobbigt!
2009-10-24 @ 20:48:37 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0) "
OCH
Om jag skulle ha vetat att det var inlagg 100, resp. 200 som skrevs da hade jag nog gjort dem mer hogtidliga, men nar man tanker efter kanske det inte gor sa mycket. For bada tva ar typiska vardagsinlagg, och jag skriver ofta sadant. Det aven roligt att se hur allt andras efter bara 100 inlagg... Inlagg 100 skrevs i Bailly precis efter att jag hade berattat att jag ville lamna dem i fortid, och darmed bryta kontraktet. Jag hade ingen aning om nar jag skulle aka darifran, vilken familj jag skullr hamna i, och vad som vantade mig dar nast. Knappt tre menader senare skrevs det 200:e inlagget. Da hade jag bott i min vardfamilj i alperna i nastan 4 veckor. Jag hade hunnit med att ma jattedaligt i borjan, men aven att kanna hur det blev battre. Jag holl fortfarande pa att lara kanna barnen, och jag visste nte hur lange jag skulle vara kvar... NU har jag varit har i nastan 12 veckor. Jag har berattat nar jag vill aka harifran (eftersom jag kanner mig klar), och da de har hittat en ny au pair har jag bara 9 dagar kvar har. Och precis som for 200 inlagg sedan vet jag inte vad som vantar...
Sitt inte och vanta pa inlagg 400, for det kommer inte skrivas. Min tid som au pair i Frankrike borjar ga mot sitt slut, och jag ser aven ett slut pa denna blogg... Jag kommer inte sluta blogga direkt nar jag kommer till Sverige, men jag kommer inte heler fortsatta i flera manader. Det har ar ar en blogg om nar jag var au pair i Frankrike, och liksom den har en borjan har den ett slut...
OCH
"Gnall, ensamhet och gronsaker!
Min dag borjade jattedaligt. Nar jag gick in i barnens rum for att vacka R vaknade H. Han var gnallig och ville inte alls ligga kvar och sova (som han brukar nar jag lamnar R i skolan). Sa jag tog upp honom ur sangen for att trosta honom innan jag satte tillbaka honom igen. R blev upprord och borjade grata. Nar vi hade gatt ut ur rummet grat hon fortfarande, vilket kanske inte var det basta med tanke pa att tre personer (exklusive H som inte hade hunnit somna an) sov. Jag forklarade for henne att jag tar hand om bada tva, och att det ar synd om H om ingen ser honom. E, som tror att hon alltid maste rycka in, stortade ut fran sitt rum for att fa R att sluta grata. Hon lyckades efter en stund, men jag tyckte att det var storigt, da jag ville losa det sjalv. Nar jag kom tillbaka fran skolan var H pa jattebra humor. Han blev dock snart gnallig igen. Da han var trott och dags for att sova lade jag honom. Nar jag vackte honom vid lunchtid mottes jag inte av den finaste vyn. H hade pa nagot satt lyckats kleta bajs i hela sangen och handerna var jattesmutsiga. Hur han hade kommit at det med den hart spanda blojan ar en gata, men det var i alla fall mycket att gora innan han kunda ata. Jag badade honom medan Su bytte lakan och efterat kladde hon pa honom nar jag fixade mat. Han var jattehungrig, men det var val inte sa konstigt nar klockan hade blivit sa mycket. Detta foljdes av flera timmars gnall. Nar han satt pa filten pa golvet gnallde han, nar jag tog upp honom gnallde han, nar jag lekte med honom gnallde han... Det gick helt enkelt inte att fa honom sluta gnalla! De andra gick hemifran, och det var bara vi tva kvar. Han somnade i vanlig tid for eftermiddagstuppluren, men vaknade efter tio minuter och ville inte sluta skrika. Jag undrade om han hade haft en mardrom eller om han hade slatt huvudet i spjalsangen.. Jag lyckades fa honom att somna tillslut (puuuh!), vilket var viktigt eftersom han var jattetrott. Nar jag vackte honom for att vi skulle till skolan var han inte sarskilt glad, och jag fick lyssna pa mer, mer och annu mer gnall... Val i vagnan blev han tyst, och han var relativt nojd pa var lilla promenad. Nar vi gick i centrum kom en yngra tant fram och sade att han var sot.
R hade tydligen bestamt sig for att vara snall, och (forhoppningsvis) lart sig en laxa pa morgonen. Hon markte nog att jag var pa uruselt humor och gjorde allt for att hjalpa till. Hon bar mina vantar i trapphuset (nar jag bar H), och sedan stallde hon undan mina skor OCH satte fram innetofflorna till mig. Pa vagen till skolan var jag pa sa daligt humor att jag undrade vad jag gjorde har... Jag antar att det hade att gora med att det nu har gatt 3 veckor sedan jag var med en kompis senast, da jag inte har hittat nagon har. Jag tror inte jag riktigt insag hur mycket jag behovde umgas med vanner innan jag kom hit (aven om jag trodde det).
Allt eftersom eftermiddagen gick blev jag pa battre humor. Jag lat R titta pa film eftersom jag verkligen inte hade lust att leka med henne. Sa lange umgicks jag med H. Han har utvecklats jattemycket vad galler balansen nar han skall sta upp. Jag blev forvanad, da han nastan kan sta upp sjalv nu! Det ar bra att vi ovar! ;) Darefter forberrede jag middagen. Jag ville vara ute i god tid, eftersom jag ville att barnen skulle lagga sig tidigt och for att jag inte hade nagot annat att gora. Jag rotade i kylskapet OCH skafferiet, och hittade faktiskt bland annat gronsaker! Jag blev glad, da vi knappt ater det har (Su tycker inte om gronsaker). Sa jag gjorde precis vad jag hade lust med; hjorde i ordning en tallrik fylld med gronsaker at mig. Och da var jag ju tvungen att gora en at R ocksa eftersom det var jag som hade ansvaret over henne. Jag serverade aven ravioli, som har blivit min favoritratt har. Synd bara att det ar ravioli overallt nar man ar klar, men fordelarna overvager. Jag visste att det har med R och gronsaker var ett osakert kort.. Barn och gronsaker kan ju ga, men hon ar ju inte van vid att ata det. Och dessutom ar hon ganska val medveten om vad hennes foraldrar tycker om gronsaker... Jag sade i alla fall till henne att jag alskar gronsaker, och att jag tyckte att hon skulle smaka. Forst sade hon att hon inte gillade gronsaker, men hon smakade pa allt (yay mig!) och det visade sig att hon alskade paprika! Jag lat henne hoppa over det andra, och sedan at vi raviloi. Hon brukar knappt ata nagonting, men som hon at! Gronsaker, 2 portioner ravioli och flan till dessert (som hennes mamma har gjort). Under tiden satt H och tittade pa, och efter ett tag borjade han gnalla. Nar vi hade atit upp var det mattid for H, sa jag gav honom en slags morotsrora. Sedan lade jag bada barnen, och hade en bra stund fylld med disk framfor mig. E hade kommit hem precis fore middagen, men satt sig i vardagsrummet, och till min gladje inte lagt sig i nar jag tog hand om barnen. Efterat var jag jattestolt; jag hade lagat mat helt sjalv och jag hade tagit hand om barnen pa ett bra satt! R, som vanligtvis grater mycker, grat ingenting pa eftermiddagen (bortsatt nar hon trillade ned fran stolen, men det slutade snabbt). Och jag hade till och med fatt henne att ata gronsaker, yay! Nu ar jag trott. Jag ar fortfarande lite ledsen for att det ar nagot ensam, men just nu gar det. Ikvall skall jag satte pa en film eller en DVD och bara skamma bort mig sjalv. Imorgon ar det jobb igen!
R hade tydligen bestamt sig for att vara snall, och (forhoppningsvis) lart sig en laxa pa morgonen. Hon markte nog att jag var pa uruselt humor och gjorde allt for att hjalpa till. Hon bar mina vantar i trapphuset (nar jag bar H), och sedan stallde hon undan mina skor OCH satte fram innetofflorna till mig. Pa vagen till skolan var jag pa sa daligt humor att jag undrade vad jag gjorde har... Jag antar att det hade att gora med att det nu har gatt 3 veckor sedan jag var med en kompis senast, da jag inte har hittat nagon har. Jag tror inte jag riktigt insag hur mycket jag behovde umgas med vanner innan jag kom hit (aven om jag trodde det).
Allt eftersom eftermiddagen gick blev jag pa battre humor. Jag lat R titta pa film eftersom jag verkligen inte hade lust att leka med henne. Sa lange umgicks jag med H. Han har utvecklats jattemycket vad galler balansen nar han skall sta upp. Jag blev forvanad, da han nastan kan sta upp sjalv nu! Det ar bra att vi ovar! ;) Darefter forberrede jag middagen. Jag ville vara ute i god tid, eftersom jag ville att barnen skulle lagga sig tidigt och for att jag inte hade nagot annat att gora. Jag rotade i kylskapet OCH skafferiet, och hittade faktiskt bland annat gronsaker! Jag blev glad, da vi knappt ater det har (Su tycker inte om gronsaker). Sa jag gjorde precis vad jag hade lust med; hjorde i ordning en tallrik fylld med gronsaker at mig. Och da var jag ju tvungen att gora en at R ocksa eftersom det var jag som hade ansvaret over henne. Jag serverade aven ravioli, som har blivit min favoritratt har. Synd bara att det ar ravioli overallt nar man ar klar, men fordelarna overvager. Jag visste att det har med R och gronsaker var ett osakert kort.. Barn och gronsaker kan ju ga, men hon ar ju inte van vid att ata det. Och dessutom ar hon ganska val medveten om vad hennes foraldrar tycker om gronsaker... Jag sade i alla fall till henne att jag alskar gronsaker, och att jag tyckte att hon skulle smaka. Forst sade hon att hon inte gillade gronsaker, men hon smakade pa allt (yay mig!) och det visade sig att hon alskade paprika! Jag lat henne hoppa over det andra, och sedan at vi raviloi. Hon brukar knappt ata nagonting, men som hon at! Gronsaker, 2 portioner ravioli och flan till dessert (som hennes mamma har gjort). Under tiden satt H och tittade pa, och efter ett tag borjade han gnalla. Nar vi hade atit upp var det mattid for H, sa jag gav honom en slags morotsrora. Sedan lade jag bada barnen, och hade en bra stund fylld med disk framfor mig. E hade kommit hem precis fore middagen, men satt sig i vardagsrummet, och till min gladje inte lagt sig i nar jag tog hand om barnen. Efterat var jag jattestolt; jag hade lagat mat helt sjalv och jag hade tagit hand om barnen pa ett bra satt! R, som vanligtvis grater mycker, grat ingenting pa eftermiddagen (bortsatt nar hon trillade ned fran stolen, men det slutade snabbt). Och jag hade till och med fatt henne att ata gronsaker, yay! Nu ar jag trott. Jag ar fortfarande lite ledsen for att det ar nagot ensam, men just nu gar det. Ikvall skall jag satte pa en film eller en DVD och bara skamma bort mig sjalv. Imorgon ar det jobb igen!
Om jag skulle ha vetat att det var inlagg 100, resp. 200 som skrevs da hade jag nog gjort dem mer hogtidliga, men nar man tanker efter kanske det inte gor sa mycket. For bada tva ar typiska vardagsinlagg, och jag skriver ofta sadant. Det aven roligt att se hur allt andras efter bara 100 inlagg... Inlagg 100 skrevs i Bailly precis efter att jag hade berattat att jag ville lamna dem i fortid, och darmed bryta kontraktet. Jag hade ingen aning om nar jag skulle aka darifran, vilken familj jag skullr hamna i, och vad som vantade mig dar nast. Knappt tre menader senare skrevs det 200:e inlagget. Da hade jag bott i min vardfamilj i alperna i nastan 4 veckor. Jag hade hunnit med att ma jattedaligt i borjan, men aven att kanna hur det blev battre. Jag holl fortfarande pa att lara kanna barnen, och jag visste nte hur lange jag skulle vara kvar... NU har jag varit har i nastan 12 veckor. Jag har berattat nar jag vill aka harifran (eftersom jag kanner mig klar), och da de har hittat en ny au pair har jag bara 9 dagar kvar har. Och precis som for 200 inlagg sedan vet jag inte vad som vantar...
Sitt inte och vanta pa inlagg 400, for det kommer inte skrivas. Min tid som au pair i Frankrike borjar ga mot sitt slut, och jag ser aven ett slut pa denna blogg... Jag kommer inte sluta blogga direkt nar jag kommer till Sverige, men jag kommer inte heler fortsatta i flera manader. Det har ar ar en blogg om nar jag var au pair i Frankrike, och liksom den har en borjan har den ett slut...
Kommentarer
Trackback
