Da och nu - forandringar
Inlagget nedan ar skrivet torsdagen den 6:e augusti 2009, det vill saga 23 dagar innan avresan till Paris.
"3 veckor kvar
"3 veckor kvar
I morse vaknade jag 07:06. Istället för att somna om direkt skenade mina tankar iväg, och vips hade jag räknat ut att det bara är 3 veckor kvar tills jag åker till Paris som au pair. Jag blev klarvaken, och det fanns ingen chans i världen att jag skulle kunna somna om! Först nu börjar jag inse vad jag håller ¨på med och vad det verkligen innebär. Jag skall åka till en familj, som jag inte ens vet om jag fungerar tillsammans med, istället för att stanna här med min trygghet - och alla personer som jag tycker om här. För att lära mig franska och få en erfarenhet för livet skall jag lämna ALLT. Mitt hus, mina vänner, min mamma, och min älskade stad. Jag skall lämna hela mitt liv. Istället för att stanna här - och göra det enkelt för mig - skall jag åka till en liten by, som jag inte ens hört talas om innan jag hittade denna familj, och börja om från noll. Men varför göra det enkelt för sig när man kan göra det svårt? Jag älskar utmaningar- och det här skall bli riktigt kul!
Jag börjar i alla fall se fram emot det mer och mer nu, och igår när jag läste på en hemsida att det alltid blir konflikter mellan au pair:en och familjen, men att det gäller att lösa dem rätt, blev jag ännu mer taggad. För er som inte känner mig är jag en riktig "fighter", och älskar att uppnåa mina mål!"
Det hander inte sarskilt ofta att jag laser mina gamla inlagg, men nar det hander uppryms jag av en speciell kansla. Och nar jag laste inlagget ovan var kanslan starkare an vanligt. Det har inlagget ar sa himla laskigt! Dar sitter en positiv tonaring och berattar vad som komma skall, men egentligen har jag ingen aning om vad som kommer handa! Visst hade jag hort att det skulle bli en erfarenhet for livet, men jag visste inte att det skulle kannas sahar. Det ar svart att forklara, men det ar som att man har gatt ut ur den lilla positiva flickans kropp, och fatt en helt annan livssyn. Da trodde jag att jag visste allt, men nu vet jag 1000 ganger mer, och jag vet att jag fortfarande inte vet allt. Det ar forst nu efterat som jag forstar hur lite jag visste. Tank om jag skulle ha gatt direkt fran gymnasiet till universitetet, och strunta i den har "lara sig franska"- grejen. Hjalp vad mycket jag skulle ha missat! Det har ar inte en vanlig resa, dar man far se att det ser annorlunda ut pa andra stallen i varlden. Det har ar en vistelse, dar man far se andra delar av livet. Jag har upplevt och sett sa mycket under den har tiden, vilket har fatt mig att forandras person. Jag ar som persnen jag var innan, MEN jag har fatt en annan livssyn. Det ar nagon som har sagt att livet ar som en bok, och man bara laser forsta sidan om man inte reser. Det haller jag med om, men vill tillagga att det aven ar som att man inte SER de andra sidorna om man inte reser. Da ar det som om man tror att det bara finns en sida, eller kanske som om de andra sidorna ar valdigt trakiga. Jag vet inte vad personen syftar pa med ordet "resa", men jag anser att det bara stammer om man stannar nagonstans i nagra manader for att verkligen se kulturen. Alltsa INTE en semesterresa i Grekland pa 3 veckor. Jag har rest mycket i min barndom (och ar gld for detta), men nar man ar pa charterresa eller dylikt ser man bara livet utifran. Man ser hur staden ser ut och kan lasa om vad som har hant i den forr i tiden. Men det finns sa mycket mer! Tank pa hur mycket man missar i hemmen. Och alla traditioner, vanor och regler. Man far helt klart ut nagot av det, men det ar INTE en hel sida. Kanske en mening eller nagra ord. Varlden ar stor, och jag pastar att jag numera nastan har kommit igen hela den andra sidan. Jag har valdigt mycket kvar att se, men jag har i alla fall sett nagot. Det ar med boken tror jag inte man forstar forran man har last en bra bit in pa andra sidan, men man kan kanske forestalla sig det. Nu ar jag med andra ord VALDIGT GLAD att jag det det tar osakra steget ut i varlden, och INTE skyndade mig med att valja en utbildning och studera. En tjej i min gymnasieklass som skulle borja studera direkt efter gymnasiet sag antagligen ner lite pa de som inte skulle det och sade vid ett tillfalle: "Varfor skjuta pa det jobbiga nar man kan gora det nu?". Hon syftade da pa att vi som INTE hade tagit beslutet att studera direkt skot pa det som skulle bli jobbigt, det vill saga studierna. Men denna tjej vet inte vad hon sade, eller vad hon har missat. Det ar klart att vissa i klassen VARKEN studerar eller reser - och darmed kanske inte far ut sa mycket av det. Men verkligen inte alla. Jag ar inte har for att studera ar nagot jobbigt - jag ar har for att lara mig ett nytt sprak och for att se en annan kultur. Innan jag akte visste jag att det skulle bli ett givande ar, men jag visste inte hur det kulle kannas. Jag visste att jag skulle komma hem med battre franska- kunskaper och med mer upplevelser i baggaget, men jag visste inte att det skulle ge mig sahar mycket. Och sahar kanner jag TROTS (eller kanske tack vare?) ett familjebyte, utnyttjnden, och en oerhord ensamhet utan kompisar i trakten. Sa kanner jag ANDA. Sa jag tror att ALLA vinner pa att resa! Ak ivag och testa att leva ett annat liv. Blir det inte bra sa aker du hem, och blir det bra skrattar du dig lycklig!
Jag börjar i alla fall se fram emot det mer och mer nu, och igår när jag läste på en hemsida att det alltid blir konflikter mellan au pair:en och familjen, men att det gäller att lösa dem rätt, blev jag ännu mer taggad. För er som inte känner mig är jag en riktig "fighter", och älskar att uppnåa mina mål!"
Det hander inte sarskilt ofta att jag laser mina gamla inlagg, men nar det hander uppryms jag av en speciell kansla. Och nar jag laste inlagget ovan var kanslan starkare an vanligt. Det har inlagget ar sa himla laskigt! Dar sitter en positiv tonaring och berattar vad som komma skall, men egentligen har jag ingen aning om vad som kommer handa! Visst hade jag hort att det skulle bli en erfarenhet for livet, men jag visste inte att det skulle kannas sahar. Det ar svart att forklara, men det ar som att man har gatt ut ur den lilla positiva flickans kropp, och fatt en helt annan livssyn. Da trodde jag att jag visste allt, men nu vet jag 1000 ganger mer, och jag vet att jag fortfarande inte vet allt. Det ar forst nu efterat som jag forstar hur lite jag visste. Tank om jag skulle ha gatt direkt fran gymnasiet till universitetet, och strunta i den har "lara sig franska"- grejen. Hjalp vad mycket jag skulle ha missat! Det har ar inte en vanlig resa, dar man far se att det ser annorlunda ut pa andra stallen i varlden. Det har ar en vistelse, dar man far se andra delar av livet. Jag har upplevt och sett sa mycket under den har tiden, vilket har fatt mig att forandras person. Jag ar som persnen jag var innan, MEN jag har fatt en annan livssyn. Det ar nagon som har sagt att livet ar som en bok, och man bara laser forsta sidan om man inte reser. Det haller jag med om, men vill tillagga att det aven ar som att man inte SER de andra sidorna om man inte reser. Da ar det som om man tror att det bara finns en sida, eller kanske som om de andra sidorna ar valdigt trakiga. Jag vet inte vad personen syftar pa med ordet "resa", men jag anser att det bara stammer om man stannar nagonstans i nagra manader for att verkligen se kulturen. Alltsa INTE en semesterresa i Grekland pa 3 veckor. Jag har rest mycket i min barndom (och ar gld for detta), men nar man ar pa charterresa eller dylikt ser man bara livet utifran. Man ser hur staden ser ut och kan lasa om vad som har hant i den forr i tiden. Men det finns sa mycket mer! Tank pa hur mycket man missar i hemmen. Och alla traditioner, vanor och regler. Man far helt klart ut nagot av det, men det ar INTE en hel sida. Kanske en mening eller nagra ord. Varlden ar stor, och jag pastar att jag numera nastan har kommit igen hela den andra sidan. Jag har valdigt mycket kvar att se, men jag har i alla fall sett nagot. Det ar med boken tror jag inte man forstar forran man har last en bra bit in pa andra sidan, men man kan kanske forestalla sig det. Nu ar jag med andra ord VALDIGT GLAD att jag det det tar osakra steget ut i varlden, och INTE skyndade mig med att valja en utbildning och studera. En tjej i min gymnasieklass som skulle borja studera direkt efter gymnasiet sag antagligen ner lite pa de som inte skulle det och sade vid ett tillfalle: "Varfor skjuta pa det jobbiga nar man kan gora det nu?". Hon syftade da pa att vi som INTE hade tagit beslutet att studera direkt skot pa det som skulle bli jobbigt, det vill saga studierna. Men denna tjej vet inte vad hon sade, eller vad hon har missat. Det ar klart att vissa i klassen VARKEN studerar eller reser - och darmed kanske inte far ut sa mycket av det. Men verkligen inte alla. Jag ar inte har for att studera ar nagot jobbigt - jag ar har for att lara mig ett nytt sprak och for att se en annan kultur. Innan jag akte visste jag att det skulle bli ett givande ar, men jag visste inte hur det kulle kannas. Jag visste att jag skulle komma hem med battre franska- kunskaper och med mer upplevelser i baggaget, men jag visste inte att det skulle ge mig sahar mycket. Och sahar kanner jag TROTS (eller kanske tack vare?) ett familjebyte, utnyttjnden, och en oerhord ensamhet utan kompisar i trakten. Sa kanner jag ANDA. Sa jag tror att ALLA vinner pa att resa! Ak ivag och testa att leva ett annat liv. Blir det inte bra sa aker du hem, och blir det bra skrattar du dig lycklig!
Kommentarer
Trackback
