barnen finns inte bara har, utan aven i hjartat...
Jag borjar med att skriva att anledningen till att jag inte skrev igar var att jag prioterade att sova. Jag gillar dock statistiken de dagar jag ar franvarande. Jag borde kanske ta lediga dagar fran bloggen oftare? ;)
Jag ar fortfarande inte helt frisk, och har inte energi till att skriva ett ordentligt inlagg, sa jag bjuder pa lite citat istallet.
CITAT
Kommer ni ihag att vi hade en gast har forra helgen? I den har konversationen far han heta "G" for "gast". For att forsta den behover ni ocksa veta att E skall aka hem till sin by over helgen.
E har just berattat for R att hon inte kommer vara hem nar R kommer tillbaka fran skolan eftersom hon skall halsa pa dar hon bodde forut. Vi stanger dorren till lagenheten for att ga till skolan.
Jag: - Ar du ledsen nu nar E skall aka ivag?
R: - Nej, men jag ar ledsen for att G har akt ivag.
Jag: - Gillar du G?
R: - Jattemycket. Hon ler.
INCIDENT MED BIL
En febrig Cecilia holl pa att fa hjartklappning idag. Jag har gjort klart for R att vi skall stanna varje gang det kommer en bil som kor forbi. Idag gick hon precis efter mig nar bilen kom. Jag stannade, men horde inte att nagon stannade efter mig. Jag undrade om hon hade kommit efter och precis efter att bilen hade passerat vande jag mig om. Ingen R! Mitt hjarta klappade snabbt. Sedan vande jag lite till pa huvudet och sag att hon hade gatt av vagen och in pa grasmattan. Puuuuh, jag har aldrig blivit sa glad over att se henne!
Nu tappar inlagget sin roda trad, men jag maste bara skriva detta. Jag, och valdigt manga au pairer, kanner ofta att vi stor oss pa barnen och att de ar jobbiga. De ar kravande och bortskamda, och ibland vill man bara harifran, ifran barnen! Men nar de sager gulliga saker sa smalter man, och tanker att man har varldens basta jobb. Pa hur manga andra jobb far man liksom hora "jag alskar dig" nasta dagligen? Och hur manga har sma flickor som ser upp till en pa jobbet, och forsoker vara precis som man ar? Men vet ni nar man forstar hur mycket mman tycker om barnen? Det ar nar nagot hander. Nar de trillar och skadar sig, eller nar man tror att de blivit pakorda. Det ar da man marker hur mycket de betyder for en. Detta ar inget kontorsjobb med papper, mejl och organisering av arbetsutdelning. Detta ar ett jobb med manniskor. Manniskor som tar sa mycket for givit, men som ocksa har sina bra sidor, och och gor bra saker. Bara att se leendet pa R nar jag anstranger mig lite extra, och tar intiativet att leka med henne, och suverant. Och utvecklingen, allt jag lar dem. Nar barnet klar pa sig helt sjalv utan att saga ett ord, da till och med strumpbyxor ar inkluderade! Nar jag kom hit kladde hon aldrig pa sig utan att grata. Visst sager hon att jag ar elak ibland, men jag vet att hon inte menar det. Sa jag har ett ganska bra jobb anda! Nar jag skriver om brakiga barn far ni alltsa ta det med en gnutta salt, for det ar sa mycket annat ocksa som ni varken vet eller ser!
Jag ar fortfarande inte helt frisk, och har inte energi till att skriva ett ordentligt inlagg, sa jag bjuder pa lite citat istallet.
CITAT
Kommer ni ihag att vi hade en gast har forra helgen? I den har konversationen far han heta "G" for "gast". For att forsta den behover ni ocksa veta att E skall aka hem till sin by over helgen.
E har just berattat for R att hon inte kommer vara hem nar R kommer tillbaka fran skolan eftersom hon skall halsa pa dar hon bodde forut. Vi stanger dorren till lagenheten for att ga till skolan.
Jag: - Ar du ledsen nu nar E skall aka ivag?
R: - Nej, men jag ar ledsen for att G har akt ivag.
Jag: - Gillar du G?
R: - Jattemycket. Hon ler.
INCIDENT MED BIL
En febrig Cecilia holl pa att fa hjartklappning idag. Jag har gjort klart for R att vi skall stanna varje gang det kommer en bil som kor forbi. Idag gick hon precis efter mig nar bilen kom. Jag stannade, men horde inte att nagon stannade efter mig. Jag undrade om hon hade kommit efter och precis efter att bilen hade passerat vande jag mig om. Ingen R! Mitt hjarta klappade snabbt. Sedan vande jag lite till pa huvudet och sag att hon hade gatt av vagen och in pa grasmattan. Puuuuh, jag har aldrig blivit sa glad over att se henne!
Nu tappar inlagget sin roda trad, men jag maste bara skriva detta. Jag, och valdigt manga au pairer, kanner ofta att vi stor oss pa barnen och att de ar jobbiga. De ar kravande och bortskamda, och ibland vill man bara harifran, ifran barnen! Men nar de sager gulliga saker sa smalter man, och tanker att man har varldens basta jobb. Pa hur manga andra jobb far man liksom hora "jag alskar dig" nasta dagligen? Och hur manga har sma flickor som ser upp till en pa jobbet, och forsoker vara precis som man ar? Men vet ni nar man forstar hur mycket mman tycker om barnen? Det ar nar nagot hander. Nar de trillar och skadar sig, eller nar man tror att de blivit pakorda. Det ar da man marker hur mycket de betyder for en. Detta ar inget kontorsjobb med papper, mejl och organisering av arbetsutdelning. Detta ar ett jobb med manniskor. Manniskor som tar sa mycket for givit, men som ocksa har sina bra sidor, och och gor bra saker. Bara att se leendet pa R nar jag anstranger mig lite extra, och tar intiativet att leka med henne, och suverant. Och utvecklingen, allt jag lar dem. Nar barnet klar pa sig helt sjalv utan att saga ett ord, da till och med strumpbyxor ar inkluderade! Nar jag kom hit kladde hon aldrig pa sig utan att grata. Visst sager hon att jag ar elak ibland, men jag vet att hon inte menar det. Sa jag har ett ganska bra jobb anda! Nar jag skriver om brakiga barn far ni alltsa ta det med en gnutta salt, for det ar sa mycket annat ocksa som ni varken vet eller ser!
Kommentarer
Trackback
