Au pair i Paris/alperna

Nu ar det bestamt att barnen kommer hem pa sondag. Jag har blandade kanslor infor det, men till den storsta delen kanns det bra. Som jag har skrivit innan ar jag en person som alskar att jobba, och att ga runt och slappa (nastan) hela dagarna kanns smadrygt. Jag har inte fatt sa mycket gjort, och det kanns inte som om jag ar au pair. Det som gor att man kanner sig som en au pair ar ju vardbarnen, och dem har inte varit har... Det ar sa tyst och tomt ocksa, sa det skall bli skont att fa hit tva barn som springer omkring och for ovasen. Lugnet ar skont, men inte for lange. Det som kanns mindre bra ar att hamta och lamna barn pa skolan, och gratande barn som ar svara att gora glada (de grater dock ine alltid, sarskilt inte H). Samanfattningsvis sa ser jag fram emot att barnen kommer hem, och jag far nagot vettigt att gora igen! Jag vill inte bara vara en tjej som bor i en fransk familj, utan jag vill vara en jobbande tjej som bor i en utlandsk familj! Barnrummet ar stadat, sa nu ar bada jag och rummet redo for barnen! Ge oss sondag!