Au pair i Paris/alperna

Hej!

Ni har lärt er varannan dag- regeln nu! Bra jobbat! Det är bara det att jag har fått något att skriva om och därför inte följer den själv. Men det lär ni märka i morgon :)

Idag är den stora dagen, dagen som börjar med ett stort D. Arkitektprov- inlämning och ansökning till utbilningar! (Och dagen då man måste byta till sommardäck!) Jag gick upp vid tidigt för att fixa till det sista på en av ritningarna till arkitektprovet. Klockan tio var jag helt klar med den. Då återstod det bara att sätta ihop dem på att bra sätt. Jag gjorde en skärmvägg av kartong, klippte till ritningarna så att de skulle "passa", ovh klistrade på dem. När jag hade skrivit mottot på kartongbitarna, och var klar att gå, skulle jag titta på ritningarna en sista gång. Skuggan såg konstig ut på en av dem och jag blev fundersam... Så kom jag på att jag hade satt den på fel håll! Inte bra! Jag visste att jag var tvungen att fixa det, så jag tog en kniv. Förökte ta bort ritningen från Karlssons klister, men jag förstod snart att jag bara skulle förstöra den om jag skulle fortsätta. Så jag rev upp tejpen mellan kartongbitarna, vände på kartongen i mitten, tejpade den och strök över all text för att skriva ny. Efter 20 minuter var jag äntligen redo att gå! Som tur var godkände jag samtliga ritningar på min sista kontroll (yay!), och jag kom inte alls för sent till LTH:s studiecentrum. Jag måste säga att det är praktiskt att bo så nära LTH i sådana situationer! Tänk alla dem som måste skicka sina arkitektprov för att de bor för långt bort för att åka dit och lämna dem. Som till exempel de som bor i Visby, Sälen och i Landsbro... Jag var jättenervös vid inlämningen, och det kändes konstigt att det var så enkelt. Jag har pluggat jättemycket, och det känns verkligen som om jag kommer utföra ett prov. Så när jobbet bara är att lämna fram den tänker jag "Är det här allt?".

Utbildningarna har jag läst om och sökt till idag. Väldigt impuls-aktigt, men det skall nog gå...

Jag vill tillägga att jag inte tycker att någon skall förvänta sig att jag kommer komma in och gå på arkitektprogrammet bara för att jag har gjort arkitektprovet. För det är inte alls säkert att det händer. Av alla som söker kommer vanligen knappt hälften vidare. Och inte vidare till utbildningen, utan till provdagarna. Efter provdagarna plockas de allra bästa ut, och resten får försöka igen nästa år om de inte ger upp... Och jag antar att de som söker är ganska seriösa eftersom de sitter ett antal timmar med ett prov, så det är inte jag och amatörerna som skickar in direkt... Så OM jag kommer in är det underbart, men antagligen gör jag inte det. Men det vet ingen än.

Jag har i alla fall lärt mig en sak efter allt ritande i nästan två veckors tid (nästan heltid!). Innan trodde jag att jag skulle bli ledsen och besviken om jag inte kom vidare. Att allt skulle verka hopplöst, och att jag hade ritat i onödan. MEN det kommer inte vara så nu. Det är klart att jag inte blir glad, men jag blir inte heller helt förkrossad. Varför? För jag har kämpat, jag har lagt ned en massa (dyrbar) tid, jag har gjort mitt bästa och jag kan inte göra mer. För att jag tog det som en chansning när jag började rita, och hoppades på att det skulle bli någorlunda bra, varefter det blev skitbra. Så jag har lärt mig något om mig själv. Att jag kan rita, att jag även är duktig på det här... Om jag kommer vidare kommer det jubla inombords, och jag kommer le mitt största leende. Men om jag inte gör det skall jag gå till LTH:s studiecentrum för att hämta ut mina ritningen. Jag kommer le för att jag överraskade mig själv, och för att jag är stolt över mina verk. För jag är duktig!