Au pair i Paris/alperna

Jag börjar med att skriva att jag lever!

Efter att ha skrivit gårdagens inlägg om röklukt gick jag ut, och satte mig inom synhåll till huset. Jag lät ytterdörren vara öppen. När mamma kom hade - tack och lov - lukten blivit lite svagare, och mamma var inte alls orolig. Vi åkte till affären för att handla, och hoppades att allt skulle gå bra. En timma senare ringde Axel och sade att lukten var kvar. Det var inte så farligt längre när vi kom hem, så vi brydde oss inte så mycket om det. Men när jag öppnade mikrovågsugnen hittade jag orsaken till problemet... en bränd semla! Det visade sig att Axel tydligen hade satt in den i mikrovågsugnen för att varma den, och att han glömt att ta ut den när den var klar. En bit av den var kolsvart... Det var lite irreterande, eftersom jag faktiskt hade frågat honom om han hade lagat någonting och han sade nej. Det var i alla skönt att det löstes!

Jag måste bara skriva att det är ganska komiskt att jag tänker "Åh, en sak händer! Äntligen kan jag skriva på bloggen!" i en sådan situation istället för "Jag måste ut härifrån, det kan vara farligt.". Jag menar, hur bloggberoende är inte jag??