Bonheure
Just precis; Bonheure= Lycka.
Jag kanner det for forsta gangen sedan jag kom hit. Idag har allt kannts sa bra. Aven om allt inte var perfekt gick det bra med barnen och nar de hade gatt och laggt sig (dock inte somnat) at jag, for forsta gangen, sjalv med mina vardforaldrar. Och det gick faktiskt jattebra! Det borjade med att min vardpappa smaat av brodet fore middagen, och utbrast att han verkligen hade lyckats med brodet. Min vardmamma ropade utifran koket att det inte var han som hade gjort det, och jag tillade att det var jag ("C'était moi"). Min vardpappa, som ar valdigt kanslosam av sig och som ofta upprepar sina kanslor i form av ord, kunde inte sluta beromma mig. Ni kan ju tanka er hur det lat. Jag fick inte bara ett berom, utan valdigt manga. Och jag fick hora ett antal synonymer! Jag blev jattestolr, och visstev inte riktigt hur jag skulle agera. Jag hade lyckats battre an min vardpappa - och det var mitt tredje brod! Skitbra! Jag skrattade i alla fall och tackade for berommen. Nar min vardmamma hade satt sig pa plats pratade vi om dittan och dattan (haha), bland annat om det hade gatt hos ogondoktorn och att vardpappans kusin skall gifta sig (med flickorna som brudtarnor) Det kandes jattebra, och de forklarade extra for mig for att vara sakra pa att jag forstod. Efter middagen fragade min vardpappa mig om jag ville ha datorn, och tog den barbara atorn for att jag skulle fa sitta med den har! jag maste medge att det kandes battre att ata utan barnen an med dem. Man slipper hora att maten ar acklig, barn som vill ha uppmarksamhet, och att behova se till sa att det ater. Och jag fick jattemycket uppmarksamhet. Det kanns skont eftersom jag ar uppvuxen med tva pratglada syskon (jag ar ocksa pratglad) och en ensamstaende mamma; och mer eller mindra har fatt slass om ordet vid middagsbordet hemma i Lund. Har ar det annorlunda - tre personer som ater utan att insirekt braka om vem som skall fa prata mest!
For de som undrar varfor vi at utan barnen, tillagger jag att det ar sa man oftast gor i detta land. Forst ater alla barn. Och sedan ater foraldrarna. Jag tror att det mest har med statusfordelning att gora (vuxna prioteras fore barn), men aven att manga foraldrar slutar jobba riktigt sent. Jag undrar sock hur dte blir nar barnen vaxer upp. Nar man borjar anses som en buxen borde man fa sitta och ata med foraldrarna, men var gar gransen for det? Och skall barnen fa byta bordsallskap en och en eftersom de ar olika gamla? Kommer i sa fall Lo behova ata sjalv nar hennes storasystrar ar tillrackligt gamla for att ata med foraldrarna?! Fragorna ar mest till for att mina kara lasare att reflektera, men hall utkik for svar! ;)
