I djungeln efter en ny familj...

Som jag har nämnt har jag bestämt mig för att byta familj. Jag har sagt det till familjen, men vilka jag skall byta till är fortfarande okänt. Imorgon har 2 veckor gått sedan jag började leta, och jag har inte kommit så långt. Visst finns det familjer där, men jag försöker hitta den rätta... Vilket inte är så lätt när man inte ens har träffat familjen än. Det är så mycket att tänka på. .. läge, attityd, barn, etc... För att göra det lättare har jag till och med gjort en lista över vad jag tycker är viktigt. Jag vill inte att det blir samma röra igen, och jag har insett att det är så himla viktigt att analysera ALLT när man väljer familj. Jag har kontakt med några stycken, men jag vet inte om det blir någonting mellan dem och mig. Jag vet att jag har många krav, men samtidigt måste de följas om jag vill vara lycklig ien familj. Och min attityd kommer vara dålig om jag inte är nöjd, och besviken. För att det skall gå bra i familjen är det väldigt viktigt att man har en bra attityd till familjen från början - och tvärtom. Annars fungerar det inte! Det uppkommer gräl och disputer, och om man inte var vänner innan - hur skall man då kunna vara det efteråt?

Jag söker främst en familj som har små barn. Jag har alltid gillat små barn, och tar hellre hand om barnen "på riktigt, än att bara se till så att de inte bryter mot regler och bli deras kompisar. Alla är vi olika, och det är så jag vill ha det. Jag tror inte att jag skulle trivas med att ta hand om tonåringar eftersom jag har så mycket energi och vill vara igång hela tiden. Jag behöver absolut inte ta hand om bebisar, men det yngsta barnet skall gärna inte börjat skolan än.

Annars vill jag ha en familj som verkligen tar in mig i gemenskapen, och respekterar mig. För mig (och för de flesta) är det viktigt att bli behandlad som en familjemedlem, och ingen nanny. Även om mina nya värdföräldrars jobb har högre status än mitt skall de förstå att vi är lika viktiga, och att jag också kan vara trött efter jobbet. Det är ofta lättare att intergrera i familjer med äldre barn eftersom de vet hur det är med tonåringar och att man då inte verkar så stor. Om de har en två- åring blir man som en vuxen, men med en fjortonåring en älsdta syster. Det behöver inte vara så och är givetvist inte så alltid. Men det är så generellt. Men jag tänker ändå följa mitt hjärta - och söka efter en familj, där jag får ta hand om små barn.

Mina två andra stora krav handlar om språk och kultur. För det första skall dem prata franska hemma, så att jag har chans att lära mig mer. Och för det andra skall de leva på ett franskt vis i åtminstone vissa områden. Det är ju språket jag är här för att lära mig och kulturen jag är här för att se. Dock, är jag öppen för alla nationaliteter, och kan tänka mig att vara i en familj som pratar franska och lever franskt, utan i grunden vara franskar.

Att jag byter bort en familj är både till min för- och deldel. Fördelen är att jag har fått riktigt mycket erfarenhet, men samtidigt kanske folk undrar om problemet uppkom på grund av mig. Vissa familjer kommer vara skeptiska, och det är något jag får ta. Jag förstår dem helt eftersom jag ofta väljer den säkra sidan själv. Det är dessutom otroligt viktigt att man får en au pair som passar in i familjen och uppföljer familjens krav.

Jag hoppas att detta inlägg har gett er en bättre bild av mitt sökande och vad jag vill ha - det vill säga vad som är viktigt för mig. För det är inviduellt, glöm inte att lystna på DITT hjärta!

Kommentarer
Postat av: Julia

Skulle bara vilja att du tänker på att vara lite flexibel också... Vilket naturligtvis kan vara svårt eftersom att du denna gång har så mycket att tänka på och erfarenhet om hur det kan vara. Men det jag vill komma fram till är att du inte har för höga krav när det gäller småsaker, och istället försöker tänka att det kanske kan justeras och så.



Och alla detaljer går inte att lösas i förväg, men prata mycket med familjen, se hur de ser på barnuppfostran, vad de känner är viktigt och om de faktiskt kommer stötta dig i dina beslut. För det är nästan viktigast; att de faktiskt litar på dig och det du gör, och att de visar barnen att de står på din sida. Och skulle de ha något problem så ska de ta upp det med dig när barnen inte är närvarande så att ni vuxna kan lösa det tillsammans och ta er vidare.

2009-10-23 @ 15:01:45
Postat av: Smsa Låna

Hej! Jag har själv tänkt att börja blogga här. Varför har du valt att blogga här och inte någon annanstans?

2012-01-12 @ 22:51:25
URL: http://smsalåna.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0