dagisfröken?
Idag kände jag mig verkligen som en dagisfröken. Klockan var tio i sex och det ringde på dörren. Så jag slängde Lo på höften och rusade nedför trappan (med henne skrattandes) för att öppna dörren. Där stod Cléos mamma och ville att Cléo skulle komma hem. Jag lämnade henne där och tog med mig Lo upp för att hämta storflickorna. Och kom ned igen med tre flickor runt och kring mig och en i famnen. Cléos mamma bara skrattade. Men jag tyckte att jag klarade det bra att vara ensam med fyra barn. Det känns dock inte som man är au pair, utan snarare dagisfröken. Det var inte självvalt, då min värdmamma inte frågade mig före hon bjöd in E:s kompis. Men vi hade kul, och 4 barn är trots allt inte så skämmande. Det är väl så jag skall ha det sen, så det är bara att vänja sig... ;)
Kommentarer
Trackback
