Au pair i Paris/alperna

Idag åkte jag till ST Germaine- En- Laye för att betala för den här skolterminen. Jag kom dit mitt i deras lunch, så jag ombads återkomma ca. 30 minuter senare. Väl där den andra gången hade de fortfarande inte avslutat lunchen, men jag fick hjälp ändå. Hon började vår lilla sammanträff med att fråga vilket ärende jag hade, och vad jag hette. När jag svarade "Cecilia Johnsson" på den andra frågan tittade hon på mig och utbrast "C'est toi!" (det vill säga "Det är du!") . "Quai!?" (="vad!?) fick jag fram av förvåning. Jag fattade ingenting. Är det den här reaktionen man vill ha när man säger vad man heter? "Vi har inte dig dokumenterad eller någonting" svarade hon då. Så det visade sig alltså att de inte hade fått mitt inskrivningsbrev, och inte hade några som helst uppgifter om mig (och det var därför hon visste vem jag var). När vi tittade i datorn stod jag inte ens med på listan i min grupp. Jag undrar faktiskt hur jag lyckades med det här. Jag måste bara ha kommit hit, gjort testet, och därmed kommit med på den analoga klasslistan. Och så undrar jag en sak till också. Varför har de inte sagt någonting till mig? Jag menar, jag kan ju sluta kursen när som helst utan att betala, utan att de kan spåra mig! Jag blev ag gick i alla fall efter att ha betalat allting kontant (över 20 sedlar...).

Det här fick mig att tänka på när jag började tvåan och alla lärare visste mitt namn innan första uppropet. Jag undrade vad min de hade sagt om mig på överlämningskonferransen - och gör det fortfarande! Jag blir nyfiken av sådana situationer, men också lite orolig.

Om ni undrar varför jag betalar skolan när jag vill byta familj så är det för att jag har en viss uppsägningstid här, och ändå måste stanna ett tag. Jag blir så isolerad utan skolan, och tänker dessutom försöka pendla tills terminen tar slut. Då skolan är belägen 20 minuter (med RER) från Paris Centrum bör inte detta ta överdrivet lång tid.