Bloggsnack 1
Jag har frossat i au pair- tips på en annan blogg, och idag är jag sugen på att skriva ett rigtigt maffigt inlägg här. För att göra det enkelt för mig så väljer jag att skriva om bloggandet.
Nu har jag skrivit regelbundet i den här bloggen i över 1,5 månad. Jag är förvånad över hur bra det har gått, och hur duktig jag har varit på att skriva ofta. Visst har jag slarvat lite, och ibland har inläggen uteblivit helt när jag mått som sämst. Jag befinner mig ju i en svår situation, som är ansträngande och tar på krafterna. Men det som har gjort att det har gått så bra är främst att jag tycker om att blogga. Jag har alltid älskat att skriva, och detta är någonting som verkligen passar mig utmärkt. Jag kan avreagera mig, få ut mina känslor (och helt enkelt skriva av mig) samtidigt som andra kan följa mig här. Detta bidrar också till att jag inte känns så frånvarande för dem. Och något annat som är otroligt roligt med bloggen är att varje dag kolla på statistiken. Även om det är kul att få dem, spelar det inte så jättestor roll att få medelanden. För jag ser ju ändå hur många det är som läser inläggen. Det är så fruktansvärt coolt; att det sitter en massa människor och läser min blogg. Och varje dag jag, av någon anledning, inte skriver tänker jag på alla dem som går in på min blogg och till sin besvikelse inte hittar något att läsa - och jag får dåligt samvete. Jag loggar in här när jag inte har lust för er skull. Vilket jag i och för sig inte tycker är negativt, för genom att bara vara närvarande här ger ni mig så mycket. Många uppfattar bloggandet som en "bloggaren ger- läsaren tager"- situation, men så är det inte. Inte för oss seriösa bloggare i alla fall. Snarare att bloggaren ger inlägg, och får respons med hjälp av kommentarer, närvarande med mera, och att läsaren tar i form av läsning - ger i form av kommentarer och närvarande. Så ni som sitter där och tycker att ni får "gratis" underhållning. Det är mycket värt att ni bara sitter där! För tänk hur det skulle vara att skriva en blogg som ingen läser. Då skulle jag lika skriva dagbok eller dylikt. Genom bloggen vill jag förvara och bevara minnen att ha i framtiden, men jag vill också förmedla. Förmedla ett liv i Frankrike, förmedla hur ett au pair- liv kan se ut, och förmedla vad som händer i mitt liv. Några kanske läser utan att inse vikten i detta - men detta är ett liv. En person sm sitter framför datorn i ett annat land och skriver om det som är svårt och det som värmer. Men jag rekommenderar att utnyttja detta. Så ta det till er. Analysera mina inlägg, och använd dem som råd över hur man skall och inte skall göra, och vad man skall tänka på.. Ta vara på det jag skriver och undvik att göra samma misstag som jag. Och fråga frågor. Tveka inte om det är något som ni inte förstår. Om ni undrar någonting, eller tycker att något känns flummigt. Som till exempel varför jag bytte familj. Det är inte meningen att göra något otydligt, så fråga på! Likaså tar jag gärna emot tips om vad jag kan göra bättre och ni vill höra mer av. Tveka inte att höra av er till mig!
God natt
