6 veckor
Igår hade jag varit här i 6 veckor. För er som inte visste det är det vid denna tid som au pairer brukar drabbas av hemlängtan. Och jag måste erkänna att jag längtade lite hem i fredags. Men det kan också bero på att jag berättat för min nuvarande värdfamilj att jag ville byta familj, och att jag kände mig ensam. Jag bröt inte ihop (som jag har skämtat om att jag skall göra på 6 veckors- dagen), utan tänkte bara på hur det var i Lund med mamma.
Denna period har både kännts kort och lång. Det är lite svårt att förklara, men jag kan försöka. Jag har hunnit med så mycket, men samtidigt har tiden gått så snabbt. Och jag lär få stanna minst lika länge i familjen. Något som inte blir så farligt när jag har något att se fram emot. Nu känns inte 2010 så jobbigt längre, utan snarare något ljust och fint. Jag nöjer mig med detta, och skriver mer den 29:e oktober, på 2 månaders- dagen istället. Då vet jag antagligen också hur länge jag skall stanna.
Denna period har både kännts kort och lång. Det är lite svårt att förklara, men jag kan försöka. Jag har hunnit med så mycket, men samtidigt har tiden gått så snabbt. Och jag lär få stanna minst lika länge i familjen. Något som inte blir så farligt när jag har något att se fram emot. Nu känns inte 2010 så jobbigt längre, utan snarare något ljust och fint. Jag nöjer mig med detta, och skriver mer den 29:e oktober, på 2 månaders- dagen istället. Då vet jag antagligen också hur länge jag skall stanna.
Kommentarer
Trackback
