Au pair i Paris/alperna

Jag känner mig som mitt minsta värdbarn med den här rubriken när hon vickar huvudet åt sidorna. Huvudet vickas rejält åt vänster, och sedan fortsätter hon åt höger. Och så kan hon göra så där en stund. Efter skrattar och sprattlar hon, och när man ser det kan man inte låta bli att tycka att hon är söt! Jag vet inte varför min rubrik påminner mig om henne, men det är för upprepningen antar jag. Det känns också som om det är någonting som hon skulle kunna säga/ skriva (när hon blir äldre).

Vitsen med rubriken är inte att referera till ett av värdbarnen, utan att beskriva vad jag känner. Hela dagen har jag varit trött. Och hela gårdagen... Jag lägger mig helt enkelt för sent! Sedan datorn har börjat fungera igen så har jag suttit vid datorn FÖR mycket. Mest för att jag har haft så mycket att göra an¨gående biljetter till resor och dylikt, men också för att jag har försökt ta igen det jag missat. Som om jag skulle ha tid till det (HA HA HA HA HA), så då blir mina stackars sömntimmar (som redan innan var för få) drabbade istället. Det är inte NORMALT att vara slut klockan sex på kvällen (eller i alla fall så trött så att man skulle kunna somna). Inte för att jag brukar bry mig om vad som är normalt, men ändå. Jag hade tänkt gå och lägga mig tidigt ikväll - 10 - men vi får se om lilla jag klarar det. Jag har väl mycket att uträtta som vanligt. Det är bara två veckor kvar!