Känslor
Efter att ha skrivit gårdagens inlägg insåg jag hur känslosamt det var. Ni får tro mig när jag säger att det inte var med meningen, och jag hoppas att ni tog er igenom det helbärjade. Detta inläggs namn får er kanske inte att hurra, men jag kan flika in att det inte är så farligt som det verkar. Jag upplever väldigt mycket känslor just nu, så det är ingen slump att inläggen handlar om det. Alla är säkert inte glada för detta, men på ett sätt är jag nöjd. Det kan nämligen bli lite FÖR ensidigt när någon skriver en blogg enbart för att marknadsföra något. Man får höra allt positivt, och få kanske inte en korrekt bild av vad som väntar. Men i min blogg har man möjlighet att läsa lite om au pair- livets negativa sidor också. Som vad som händer när man hamnar i "fel" familj, och hur man kan påverkas av ett familjebyte (man påverkas självklart olika). Vilka känslor som uppkommer i sådana lägen. Därför tänker jag inte dölja att allt inte är på topp nu, utan berättar istället att dagen nästan var lika känslosam som igår. Det är hårt, men jag måste stå ut eftersom detta är något som jag måste göra. Vetskapen om när jag får lämna familjen hjälper mig mycket, och jag försöker blicka framåt. De sista dagarna av min vistelse här fokuserar jag på att vara här för barnen extra mycket, och är på min vakt i fall de vill säga något om bytet. Att Desperate Housewifes två sista avsnitt (av säsong fem) visades idag gör inte det hela bättre precis... Jag sitter här med fuktiga ögon, och vet inte om jag skall vara glad eller ledsen. Allt är så svårt, och så... märkligt.
