Au pair i Paris/alperna

Nu sitter jag här igen efter att inte ha skrivit här på 5 dagar. Detta har aldrig hänt sedan jag kom till Frankrike för drygt 9 veckor sedan, så situationen är verkligen unik för mig. Det har varit svårt, och det har kliat något våldsamt i fingrarna på mig när jag sett datorn... Glädjen att återförenas med bloggen är total!

Det är nu vi kommer till orsaken. Vad har förorskat detta? (För det är väl ingen som tror att jag skulle ha valt det själv...) Och ni, mina vänner, skall jag berätta.

Den första dagen som jag inte skrev på var i onsdags. Det var en lååång dag med 12 timmar och 25 minuters arbete. När klockan var fem, och jag hade jobbat i nio timmar, var jag helt slut och orken var försvunnen. Tyvärr var barnen också trötta, och de var inte lydiga för fem öre. Till slut gav jag bara upp, och lät E sitta i soffan och tramsa sig istället för att äta. När min värdmamma kom hem, och jag berättade hur barnen betett sig verkade hon inte bry sig. Jag var vid det här laget riktigt trött. Jag lät föräldrarna ta barnen, och gick och satte mig framför datorn. Men jag blev (om möjligt) ännu tröttare av att slappna av. När klockan var tjugo över åtta gick jag ned för att kolla om maten var klar. Det var den inte eftersom mina värdföräldrar hade sjutit upp att lägga barnen, och istället lekte och spelade spel med dem. När jag kom tillbaka till mitt rum kunde jag inte annat än att gå och lägga mig. Bara tillfälligt trodde jag... När min värdmamma ropade att det var mat orkade jag inte höja rösten så mycket så att hon skulle höra mitt svar (rummet är på tredje våning). Tydligen råkade jag somna, för jag blev väckt att att hon kom och frågade varför jag inte kom. Jag hade ingen kraft att ens resa mig ur sängen med, och det var mycket ansträngande att lyfta huvudet. Med andra ord kunde jag inte äta. Hon gick ut ur rummet och jag somnade om. Några timmar senare (vid tio?) vaknade jag, och var lite piggare. Min värdmamma hade också berättat vilken tid jag skulle börja jobba nästa dag när hon var på mitt rum, så jag samlade kraft för att gå ned till vardagsrummet, och berätta att jag var sjuk. Jag tänkte att det var bra att förbereda dem på att jag kanske inte skulle jobba. Min värdpappa trodde att jag frös för att jag inte hade något över linnet, och jag blev inte riktigt tagen på allvar. Så det var därför jag inte skrev denna dag.

På torsdag morgon frågade mina värdföräldrar hur det var med mig, men trots att jag var sjuk var det inte på tal om att jag inte skulle jobba, så därmed hade jag 12 arbetstimmar framför mig. Föräldrarna ringde inte och frågade hur det var med mig på hela dagen, och de kom dessutom hem senare än vanligt. När klockan var tolv fick jag tillbaka aptiten efter att inte ha ätit på 20 timmar, så den syltmackan gjorde gott... ;) Barnen var faktiskt förstående. L klarade sig utan att göra ett enda bus på hela dagen (på 12 timmar!), och försökte hjälpa mig med mina sysslor, och med hennes lillasyster (E). Jag kände mig fortfarande svag, så med skillnad från vanligt, tog jag emot hjälpen. Och hon visste verkligen vad man skulle muta med! Jag har aldrig hotat med att ringa upp E:s kompisar, och kommer nog aldrig göra det heller, men det var en intressant i aktagelse. På kvällen ångrade sig nog E för att hon hade varit olydig när jag var sjuk, för hon ville båda hjälpa mig med att torka av bordet och sopa golvet! När jag inte hittade Lo:s innerskor (som hon måste ha på sig) erbjöd hon sig att hjälpa mig, men frågade om det var okej om hon lät bli eftersom hon var så trött. Så gulligt! Före middagen fungerade internet alldelles utmärkt, men jag tänkte vänta med att blogga tills efteråt. Då gick det tyvärr inte längre, vilket var synd eftersom jag då hade varit här i exakt 2 kalendermånader.

På fredag morgon åkte familjen iväg på week-end- semester, och jag fick huset för mig själv. Redan på morgonen märkte jag att internet- problemet inte var tillfälligt ,som jag hade trott, och att det kvarstod. Trots att jag undersökte internet- boxen och försökte få igång det lyckades det inte, så jag fick vara utan internet en hel helg. Generellt sätt mådde jag ganska dåligt under helgen. Min värdmamma hade lämnat en lapp med allt som "det skulle vara bra om jag gjorde". Hon hade lovat mig en helt ledig helg, så jag blev besiken och ledsen. Jag kunde inte kontakta någon kompis (än mindre bestämma träff med någon) på grund av internet- OCH telefon- fel, så jag spenderade hela helgen själv. Jag satsade på att tvätta alla mina kläder, och städade mitt rum. Igår gic jag på stan i Paris, och idag besökte jag Notre Damme. Det var jätteskönt att kunna tvätta MINA kläder och städa MITT rum, utan att behöva priotera något annat framför det. Min värdmamma var måttligt road när hon kom hem och kläderna inte var tvättade, men det får jag ta. Jag hade faktiskt helg.

Nu har orsakerna (och lite mer...) förklarats, så jag avslutar inlägget med att lova att uppdatera snart igen, och att säga förlåt!