Au pair i Paris/alperna

Idag är det den 15:e december och igår "firade" jag 5 år som beroende av glasögon. Avresan börjar närma sig nu, då jag kommer vara i FRANKRIKE om 12 dygn. Det känns overkligt, men jag ser verkligen fram emot att åka. Jag erkänner att det har funnits stunder, då jag svurit åt au pair- livet och tänkt att jag skall skita i alltihiop. Åka till Sverige och stanna där för gott. Men jag har kämpat under hösten, och jag har kommit fram till att jag skall fortsätta leva livet som au pair. Ett tag till. Jag har inte fått nog än, och framför allt har jag inte lärt mig franska tillräckligt bra för att sluta än!!!!!!! Det är mitt mål, och mål är till för att nås. Jag vill även veta hur det är att vara au pair i en "bra" familj. Ni vet att man ofta vill ha det man inte har, och det är precis så det är i det här fallet. Det finns inget som försäkrar att det kommer kännas bra i nädta familj, men det är en chansning man får ta. Jag hoppas och tror, och jag kan inte göra mer. Just nu är jag väldigt glad. Och positiv till familjen. Det här känns bra!